Manga= barnporr?

2011-05-11
16:34:39
Jag har trots allt hört talas om "Manga-mannen" Mannen hade flertal manga-bilder på datorn som enligt Hovrätten skulle föreställa barnpornografi, och bvlev därför straffad för det.
Det är ju faktiskt märkligt att jag inte funderat på det här tidigare då jag hört talas om fallet. Men Emelie frågade mig hur jag ställde mig till frågan, och då insåg jag att jag inte ens hade läst någon artikel utan bara "hört om det".

Barnpornografi klingar naturligtvis negativt i mina öron, men samtidigt är det manga och anime vi talar om.
Manga och anime som kommer från Japan har ett stort utbud av genre med just sexuella inslag. Det finns olika genre om hur "grovt" material det handlar om.  "Hentai"(Tentakel-porr", som Björn skulle ha sagt) är bland de grövsta som inte är till för någon under 18 år.

Annars finns genren "ecchi" som gärna förekommer i serier inriktad till killar mellan 13 - 15. Stora anspelningar på sex, och det är något som anses vara "roligt" för en 14-årig kille som snart får köra moppe.
Och eftersom att genren är poppis är det inte konstigt att "mangamannen" hade serien på datorn, då han jobbade som översättare för just den mangan.

När jag själv var Newbee inom manga/anime och laddade hem i princip allt som var poppis. Då ecchi är en populär genre, var det inte alls konstigt att jag stötte på ett antal, innan jag lärde mig att leta fram genre jag själv tycker om.

Nu har jag läst lite mer om just "manga-mannen" och det visade sig att bilderna han hade på datorn var från just en manga med ecchi-inslag. Då fick jag lite av en tankeställare. Då hade ju JAG lika gärna kunna bli straffad för barnpornografibrott..(?)

För att oftast vet man inte åldrarna på ungdpomarna i serierna, vissa ser ut som 5, andra ser ut som 16. Det är tecknat och inte verkligt.  



Då jag sett lite av den här serien så vet jag att de är lika gamla då de går i samma klass, skillnaden är dock att den ena är mer "välutvecklad" än den andra. Men man vet inte exakta åldern på dem...Man skulle lika gärna kunna gissa allt mellan 10 - 18.

Dock så tycker jag ju inte att "ecchi" är speciellt awesome då det oftast är väldigt kvinnoförnedrande, och har vuxit ifrån den här slags "humor". Men som sagt var, det är tecknat, det är ingen som har förnedrats "på riktigt"

Tycker att hovrätten ska jaga de verkliga barnpornografi-förbrytarna i stället...

               k o m m e n t e r a
               Just some thaughts... | Länka inlägget



Lillebror i ett nötskal...

2011-05-10
19:54:24
I morse ringde mamma mig och var i paniken. Tommy(min lillebror) hade en körning via jobbet igår men kom tydligen aldrig hem sen. Och i morse dök han inte upp på jobbet alls...Och mobilen var helt avstängd
När mamma sa detta fick jag en isande kår längst ryggraden...Tänk om något har hänt?

Men jag ringde Sandra och fick då reda på att han sovit borta i natt,  skulle på arbetsförmedligen idag, något hans chef inte uppfattat, och mobilen var avstängd p.g.a slut ström. Så var det med det...

Men nu på kvällen ringde Stina och sa att Tommy hamnat på akuten. Även denna gång fick jag den där isande kåren i ryggraden. hon berättade dock att han bara skurit sig i fingret och att det skulle sys. Inget allvarligare än så.

Det är så med Tommy. Han fyller 22 år i år, men han är fortfarande min lilla lillebror som ibland kan hamna i knipa.
Han gör sin storasyster väldigt orolig, väldigt ofta. Och det är ju för att han betyder så otroligt mycket för mig<3








Om man tycker att det är jobbigt att bli kallad ung, så ääär man ung...

2011-05-05
12:21:06
När man har kommit upp i min ålder så spelar åldern ingen roll längre...




Man jobbar och umgås med folk som är mellan 16 - 50. Men när man själv var typ 16 så kunde man inte umgås med någon som var typ 3 år yngre(hallå dom va ju 13?) och dom som va äldre än en själv kändes ju...mycket äldre...

Jag är 24 och då är man ju långt ifrån att vara t.e.x 18 men även långt i från att vara 30, så därför är jag mindre brydd om det här med ålder.

Men ibland märker man ju att 18-åringen kan bli lite putt om man t.e.x "råkar" nämna att personen i fråga är "liten" eller "ung". Eller när man börjar med "När jag var i din ålder så..." Det naturliga i MIN ålder är nämligen att vilja bli kallad ung så ibland tänker man inte efter riktigt...xD

För sen när man "råkar" säga att man är gammal med sällskapet av 27-åringar så får man äta upp det fort som f*n =P 



Vi hade lika gärna kunnat vara i samma ålder...




Missförstå mig inte, jag äääälskar mitt arbete men...

2011-05-04
22:34:04
...idag har det varit arbetet från helvetet...

Sista timmen ville jag bara gråta en skvätt, det var så sjukt stressigt...
Och vi har fått mycket folk på jobbet nu då det kommit nya uppdrag och utbildningar m.m.
Så det är jätterörigt och det lever om... O__o Koncentrationsförmågan var på noll idag..måtte dagen bli bättre i morgon annars blir det självmord innan fredag. Nää nu ska vi inte va såna, jag är på ganska bra humör ändå. Men bara för att jag längtar till helgen så kommer de två dagarna framöver kännas som en evighet..suck..






Och vem försökte jag lura?

2011-04-30
18:51:36
Om typ en halvtimme måste jag fara o jobba så mycket till valborgsfirande blev det ju inte...
Men jag vet inte om jag hade varit speciellt trevlig heller...




Familjen är bäst-

2011-04-29
17:27:35
Hade tomt i kylen och så ringer mamma som en räddande ängel och vi båda åkte till Solbakcen och jag handlade mat och sånt för typ 2000 kr =) sen följde hon mig hem och medan jag rengjorde i köket samt lagade mat så dammsög hon. Det var länge sen jag såg mamma och pappa. Och min syster. Jag ringde henne för någon dag sen och frågade när hon skulle komma hit. Hon visste inte. Men jag hoppas att det blir snart!

Saknar min finaste syster!






Diagnos någon?

2011-04-29
11:38:50
Idag känns det mycket bättre. Jimmy hittade mig sittandes i fotöljen halvt vaken halft sovandes och han bad mig gå och sova i sovrummet. Han frågade vad som hänt och jag sa bara att det var lite ångest. Som vanligt.
Inget att oroa sig för. Det går över. För det gör det ju efter ett tag. Men  Jimmy sa att jag fick gråta, och då gjorde jag det. Grät mig till sömns. Att gråta är bra för då får man ur sig allt. Dock förstod Jimmy hur jag kände.

För han känner precis likadant.

Och det har jag ju faktiskt listat ut. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag frågat hur han mått.
Han säger inget. Gråter inte. Och det handlar inte om att han inte kan gråta för att han är kille för att han grät ju i går. Men han grät för att han såg MIG så ledsen. Han grät inte för sin egen skull. Sin EGEN ångest.

Han påstod helt enkelt att han var van...van att ha ångest. Typ som att det var en del av honom och hans personlighet. Att det inte skulle gå att ta bort...

Frågan är ju dock VAD man lider av. Är det borderline? Asberger? manodepressiv?
För NÅGOT är det ju? För varför beter jag mig så konstigt ibland? Varför är jag så himla trög?
Och varför slutar det med att folk kan bli så sjukt irriterad på mig? Och så går det runt sådär i en härlig karusell...

Eller är jag helt enkelt en av många vanliga Svenssons som lider av ångest - HELT UTAN ANLEDNING?










Och så kommer den krypandes...

2011-04-29
01:35:14
..sådär 01.00 på natten när man ska sova...ångesten med stort Å. Great....

Det var ju länge sen sist nu tycker jag, som jag haft svårt för att sova p.g.a ångest. Men jag vet att det började lite smått förra helgen. Den där känslan i magen som säger att allt egentligen inte är som det ska.

Tankar som virvlar runt i huvudet som gör att ALLT är kaos. Duger mitt liv? Duger JAG?
Är det inte lite fel på mig ändå? Jag är ju trots allt inte ens kul att umgås med.
Jag kanske bara duger för att jag har pengar? Jag är ju inte speciellt rolig. Jag är väldigt irriterande. Jag fattar inte skämt. Inte ens mina egna....och ingen annan fattar dem heller.

Inte vill väl någon höra när JAG pratar?. Jag är ganska ointressant. Så varför babblar jag så? Varför har jag den här känslan i magen medan jag pratar? Jag förstår inte heller vad jag babblar om och varför jag inte kan vara tyst i en sekund. Och varför måste jag ha KONSTANT bekräftelse och uppmärksamhet? Och om jag inte får det vad händet då? Allt kollapsar och jag känner mig ensammast i värden. Ensam och olycklig.

Och om jag skulle försöka förklara, skulle man lyssna? Skulle nog bara bli tjatigt och tråkigt...
När jag har så många underbara vänner omkring. En familj som alltid ställer upp. En underbar pojkvän samt ett stabilt liv. Varför kommer den då?

Ångesten....






Stunt-trick goes wrong...

2011-04-26
00:21:34
Att en trevlig grillkväll kan sluta så...



Ja det är min pojkvän som oavsiktligt snubblar in i elden när det var tänkt att han skulle hoppa över den...jag fick ju en hjärtinfarkt vill jag lova och ja, det är MITT skrik man hör...

Roliga kommentarer:

1. Sandra: Tommy nej - Jimmy ja!
2. Filip: Ramla ba int
3. Stina: Tänk om han skulle ramla?
4. Jag: Jiimmyyy - don't hurt yourself

Klippet är från Anges blogg







Bakom kulisserna....

2011-04-25
11:24:15
Tänk dig en varm sommarkväll. Man sitter ett gäng och grillar korv vid elden. Sen går man in och spelar lite sällskapsspel, och planerar att man borde ha filmkväll någon dag.

Man sitter och längtar till morgondagen för då ska hela familjen på en längre semester som de sparat till. Familjen bor i ett stort hus med grön gräsmatta, hund, katt och bil. Man säger "Jag älskar dig" till varandra inom familjen.
Livet är underbart. Och tryggt.

Det är detta man är van vid. Det är så här det är i Sverige. Svensson-livet, det vardagliga trygga.
Men går man till grannen kanske man får en titt bakom kulisserna. Där sitter kanske någon i mörker och känner sig rädd. Ensam. Kanske har man ångest. Kanske blev bästa kompisen våldtagen i går på efterfesten. Kanske har någon annan i gänget tagit en överdos och hamnat på akuten?

Någon har kanske suttit sen 12.00 på en vardag och inte kunnat ta sig ut ur lägenheten för att man druckit så mycket hembränt? Denna persons kompis kanske dog nyss p.g.a ett självmord?

Och förra året kanske ens dotter blev påkörd p.g.a rattfylleri? Och en son som supit hårt sen man var 10 år gammal? Legat och sovit på golfbanor på nätterna för att han inte haft någon att gå till?

Tänk om någon haft föräldrar som misshandlat en hela sitt liv och man tror att det är så det går till?
Eller om ens styvfar försökt ta på en när han varit full?

Det jag ville skriva med det här inlägget är att jag gärna blundar. Blundar för verkligheten. Det händer precis framför näsan på en och så blir man choockad när man läser tidningarna. Men samtidigt vill man inte tro det. För det händer ju inte? Människor far inte illa. Människor har det bra och tryggt. Människor mår inte dåligt över såna här saker.

Men när man väl får höra att något inte är som man tror, blir man mest förvånad.
Man kan inte förstå hur det kan ha gått till...fast det pågått dagligen. 









Tänk vad lite en god natts(?) sömn och lite smink kan göra...

2011-04-18
16:20:45


Igår




Idag

Alltså det här med smink är ju verkligen kul. Sen att jag inte sminkar mig speciellt diskret är ju en annan femma. Jag smetar på och det tar väl 1 - 2 minuter sen äre klart! Jag har aldrig varit den som stiger upp en timme extra för att hinna sminka sig...och jag sminkar mig inte alltid heller. Jag sminkar mig när jag har lust, för att smink är som sagt var väldigt roligt. Jag gillar ju att rita och måla så varför inte sminka? ;)

Men det är inte bra när sminket tar över ens liv. När man knappt kan gå ut med soporna utan smink. Då är det sminket som har kontrollen...Jag vill inte att folk ska få värsta chocken när de ser mig utan smink. Och jag sminkar mig alltid så att det syns. Tycker inte att det ger så mycket att sminka det naturliga looken för då kan man lika gärna vara utan.

Men smink är jättekul. Mitt ansikte är min kanvastavla och mina eyeliner är mina färgpenslar.




Vilken stil är rätt stil?

2011-04-14
13:14:13
Gilette och MTV har en tävling just nu.

"Lägg upp en bild där du visar dina ben med en egen stil. Vinn en ny garderob med kläder"

F*n vad kul! Man skulle rösta via Facebook, och den med flest röster skulle gå vidare till final. En tjej hade lagt upp sina ben - med röda tånaglar och de va naturligt orakade. En helt egen stil. Och hon ledde med 200 röster före alla andra!

Vad händer? Bilden plockas bort(!) WTF!

Jag som trodde alla ALLA stilar var välkomna. Att det var det som var grejen med hela tävlingen...Men tydligen är det ju bara det som förväntas fint som får vara med...

Jag blev riktigt sur och bara för det ville jag också vara med i tävlingen. Mina ben är tjocka och bleka. Men jag har ju en egen stil...men vem vet, mina ben kanske också plockas bort för att de är tjocka och bleka?



Tävlingen hittar ni HÄR! Ladda upp era ben ni också så vi får lite variation i den här tävlingen =)









Födelsedagsbarn!

2011-04-13
23:34:12
Av någon anledning blir jag väldigt exalterad när någon fyller år. Jag vill att den som fyller år ska få känna sig speciell och omtyckt! I kväll tog vi del av Kents stora dag. Tyvärr blev det inte riktigt som jag ville med tårta å grejer men en present blev det i af och så bjussa vi på bio.

Dry var kanske inte så mycket men jag tror ändå att det blev en liten lyckad kväll i af. Det finns ju tyvärr inte så mkt att göra när det är tisdagkväll och folk ska jobba o.s.v...

Men ändå Kent, Grattis! Vi firar denna dag för att du föddes just den här dagen och vi är så glada över att du gjorde det!






Min bekymmerslista:

2011-04-12
21:56:51
Kan ju verka helt stört att göra en lista med mina bekymmer...

Men grejen är ju den att just nu har jag magkatarr och jag vet lixom inte varför.
Men jag vet att jag brukar få det nä'r jag känner inre stress. Därför tänkte jag göra en lista för att se vad som stör mig just nu och då samtidigt kan man göra upp en plan för att få det att funka.

Here it goes:

1. Mitt viktiga problem:ett återkommande problem med alltid samma lösning...kryptiskt jag vet men it's kinda personal
2. Mina saker: Mitt idiotiska jag är jätteduktig på att slarva bort och lämna saker här och där.
Min ryggsäck med kläder samt hårborste, platt-tång och hårfön är kvarlämnad hos Björn.
Min favvo-tjocktröja samt en omtyckt tunika ligger hemma hos Sandra.
Min X-men-t-shirt är nånstans(den har varit hos Björn, hos Kent, hos Stefan, och nu misstänks den ligga hos Johannes
Mitt Kimmi-halsband ligger hemma hos brorsan...
3.Mina fötter: Jag blir lite ledsen i ögat över att jag fortfarande aldrig har hittat mig ett par skor som INTE gör att jag får ont i fötterna inom loppet av tio minuter...
Jag har breda fötter och går dessutom snett och belastar kroppen helt åt h-vete och det påverkar ben, rygg, nacke och inte minst mina fötter....

...sen kommer jag inte på något mer..Wow, 3 bekymmer, det är ju EXTREMT synd om mig måste jag säga. Inte mycket att ha magkatarr över, jag säger då det. Feeling better already =) Sån här lista borde f*n alla göra.
Okej, nu tar vi lösningarna för alla mina så kallade "problem": ''

1. Haha ja den här lösniningen vet jag ju! I'm working on it....

2. Jag får helt enkelt köra kollekt! I morgon ska jag t.e.x till Björn för att hämta min livsviktiga grejer! Jupp jupp min hårfön is important! Och att ta sig till Sandra, brorsan och Johannes ska väl inte va så j*vla svårt(hade varit lättare med en bil dock)

3. Skor!
Vettiga f*cking skor ska inhandlas. Helst hos någon slags fotspecialist. Det får kosta vad f*n som helst för jag vill också kunna njuta av en långprommenad som alla påstår ska vara så j*vla roligt....men det blir att köpa nästa månad just nu har vi inte riktigt pengar till det för jag antar att mina superskor kommer att gå på någon tusenlapp eller två...

Sååå...det var väl inte så svårt? Synd att man inte kan fixa allt typ..NU...men i morgon är jag ledig och min strävan efter ännu ett lyckligare liv har bara börjat!!




MED hårfön och platt-tång....(och smink)



UTAN hårfön och platt-tång....och smink...




It feels like home to me...

2011-04-09
13:17:51
Det finns ställen som verkligen känns som hemma...
Och det är där jag trivs allra bäst. Jag gillar att kunna åka någonstans och känna sig helt avslappnad.

Förutom hemma hos mamma, pappa, Tommy, Elin eller i Vännäs så är Björns lägenhet ett sånt ställe.

Det är nästan så att jag tar hans lägenhet alldeles för givet. Jag planerar ofta att åka dit utan att ens fråga. T.e.x inför i kväll så tänker jag "jamen bra då gör jag mig i ordning hemma hos Björn innan jag far på festen" Duschar, äter o.s.v. Sover där ibland också när jag varit ute och festat.

Jag stapplar oftast in dit, snör mina grejer överallt, går och kollar i hans kyl, sitter vid hans dator, slappar i sängen eller i soffan.
Han brukar whina efter att ALLA mina saker ligger på golvet. Då brukar jag snällt plocka upp(för att sedan stöka ner igen och jag tror att han ger upp då) Frågan är ju dock om det är lägenheten i sig som gör att jag känner mig som hemma? Eller om det är just för att det är Björn som bor där?



Jag Sandra och Björn i Björns lägenhet.




This is why I HATE fredagsmys...

2011-04-09
00:21:13
Fredagsmys betyder ofta film....då finns det två alternativ:

Antingen är det en intressant film som man verkligen vill se. Då är man superkoncentrerad och vill INTE bli störd.
Tyvärr blir man oftast det.  Och då somnar sambon. Trevligt...Så egentligen fattar jag inte grejen med fredagsmys med film. Det blir inte socialt nånstans. Då borde det vara mysigare att sitta och prata..eller?

Eller också är det en ganska dålig film som man sett förr som man kan sitta och skratta åt samt umgås. Då är det inte filmen i sig som är viktig utan sällskapet. Då vill man inte att nån tönt i gänget hysschar åt en för att den personen inte sett Independece Day som alla andra sett typ trettioelva gånger....

Gaah från och med nu ska jag se BRA filmer helt själv.

Och de DÅLIGA filmerna med en MASSA folk.

Att vara två och se film är med andra ord - helt meningslöst!










Kan inte hjälpas...

2011-04-08
21:21:42
Har pratat med min mor...

Och vi kom överens om att det inte gjorde så mycket om vi dissade dom under påsken då det var så pass längesen vi var i Vännäs....Påskhelgen är trots allt helt perfekt att fara till Vännäs. Vi kan fara på fredagmorgon och kan alltså njuta av helgen längre! Vi har ringt och pratat med Mathias och han tyckte inte alls att det var dumt att vi kunde komma. Visserligen har vi inte pratat med Jimmys mamma ännu, men Mathias ord är ju lag ;)

Nämen allvarligt jag är på ett superhumör nu då jag är ledig i helgen och det blir trots allt en Vännäs-tripp den här månaden. Hinner få lön innan dess också, hur bra som helst!



Jimmys fina mamma



Jimmys lillebror Anton och storasyster Sara




Hur man driver sin pojkvän till vansinne del 1.

2011-04-07
22:53:22
Jag ringer min pojkvän.

Jag: Heeej, älskling! Nu slutar jag...
Han: Aha?
Jag:...Jag är hungrig!
Han: Ahhaaa...?
Jag: Jag vill ha äggmackor!
Han: Ahaaa..?
Jag: Jag är hemma om en kvart då ska fikat vara klart!
Han: Okej...

Hemma.
Jag får syn på äggen som ligger i kastrullen.
Han: Dina ägg är klara...
Jag: Okeeej...men var är fikat då?
Han: Där!
Pekar på kastrullen med äggen i.
Jag: Det där är inte fika! Det är ju inget framdukat! Var är mitt te? Och mackorna?
Han:.......

En tid senare.
Brödet, smöret, äggen, osten och en mugg står framme på bordet.
Jag sätter mig ner, gör i ordning en smörgås och knaprar en stund på den. Sen tittar jag på min pojkvän.
Jag: Det var torrt det här...
Han: Vaddå?
Jag: Har ju inget att dricka?
Han: Ditt te står ju framför dig!
Jag: Det här?
Jag pekar på muggen med varmvattnet i.
Jag: Det här är INTE TE...det är en mugg med varmt vatten!!!
Han: ..... Påsen får du hämta själv....








Är det ens lagligt?

2011-04-07
00:16:41
Även om jag vaknade med ett värdelöst morgonhumör så blev ändå dagen bättre än vad jag vänbtade mig...

Hade helt galet kul på jobbet - jag och en jobbarkompis satt och skratta så vi grät. Jag vet inte ens vad som var så rol8igt. Men det var underbart att få skratta så mycket och så länge. Är det ens lagligt att ha så kul på jobbet?


...och inte nog med det. Kommer ni ihåg det här: inlägget? Just det, inlägget om mina nyckar som jag tappade bort en kall november-morgon - precis den dagen då det började snöa? Jag hittade inte igen dom efter det, så jag tänkte att det nog var kört...

...men efter att jag gått ca 20 m från jobbet i kväll ser jag något ligga och blänka bland det bortsmälta snön(!) Min nyckel!!! Jag hittade den! Den har legat där i nästan ett halvår, och jag trodde ju inte jag skulle hitta den!

Hurray for spring!!










Håret är en väldigt liten uppoffring...

2011-04-05
18:51:31
När man heter Anna Wikström så får man lixom inte vara rädd för att misslyckas...


Jag gillar lixom att prova saker....Testa, se om det funkar. Jag exprimenterar gärna med saker och ting.
Mat och efterrätter bland annat. Vill gärna göra saker gott OCH nyttigt och så tänker jag "Det där borde funka" Och så testar jag - utan att tänka på konsekvenserna....för att det misslyckas ganska ofta. Och så får man slänga typ allting och så tänker man "det där var väl lite onödigt?" Samma sak gällde körkortet. "Det där borde jag ju prova"....9000 spänn åt helvete...och jag kom inte ens till halken. (det är nog därför som ett körkort inte är prioriterat just nu för jag känner inte för att slänga 9000 till i sjön...)

Men något jag som jag faktiskt KAN offra till alla mina galna idéer är mitt hår. "Det växer ut" är mitt argument.
mitt hår har fått vara med om det mesta. Och folk förstår inte HUR jag kan bete mig som jag gör med mitt hår:

Kompis1
:"Anna, du vet väl att färgning inte är bra för håret? Det kommer att GÅ AV innan du är färdig..."
Jag: "Det växer ut"

Kompis2:"Anna, du kan ju inte klippa håret med köks-saxen, det kommer att se förtaskigt ut"
Jag: "Det växer ut"

Sen gör jag det bara. Klipper och bleker och färgar och Gud vet vad. Ibland med mindre lyckat resultat.

Kompis3: "Du är mörkhårig - inte en chans att du får luggen vit, det blir gult"
Jag: "Hmm, men jag vill ändå prova....."
Kompis3: "Jo, du brukar ju vilja göra det. Aja, om du misslyckas med att få den vit kan du ju alltid färga det svart sen"
Jag: "Men jag vill ju HA den vit.

Sen färgar jag luggen....den blev gul. Oväntat?




Så min plan med att få den vit är förstörd för alltid.....eller hur var det nu då??

Jag vet att blekning inte är bra för håret. Det slits så förbannat att det tillslut går av....men jag ville ju så gärna ha den VIT...så nu så där 5 blekningar senare - har jag ÄNTLIGEN fått mina drömmars frisyr(for now)

Ljusrött hår med VIT lugg! Hur länge jag är nöjd återstår att se, och frågan är ju vad nästa projekt blir. I can't wait! (And neither can't my hair!)