Morr...
2011-04-05
12:29:10
12:29:10
Man vill ju gärna räknas som en sån där bra människa
2011-03-25
13:23:36
13:23:36
En bra, vettig människa ska uppfylla väldigt många krav annars får den nog lov att ta emot lite kritik nån gång då då. Eller kritik kanske inte är rätta ordet. Råd, helt enkelt. Att man borde göra så, och man borde göra så för då är man helt enkelt en bättre människa för att man MÅR så mycket bättre.
1. Man ska vara morgonpigg. Och om man nu inte är morgonpigg så kan man vänja sig till att bli det genom att stiga upp tidigt varje dag oavsätt om det är helg eller vardag.
Anledningen är att man helt enkelt får njuta mer av dagen. Man får ångest om man sover för mycket eller för länge. Man mår mycket bättre.
2. Man ska ha rent. Det ska helst väldigt sällan bli smutsigt också, så man får helt enkelt se till att inte stöka ner, och dra in en massa grus. Annars får man nog helt enkelt se till att städa varje dag - noggrant.
Anledningen är ju att man mår bättre när det är rent.
3. Man ska spara sina pengar. Man kan ju inte bara sprätta på pengarna för det är ju inge bra. Man måste tänka på framtiden. Tänk om det kommer en dag då man står där luspank och inte har några pengar. Eller om man helt enkelt vill fara och göra något.
4. Man ska träna. Man ska helst köpa ett gymkort på något bra ställe, och helst träna 3 dagar i veckan. Annars får man helt enkelt ta en prommenad på 50 min varje dag som kompensation.
Man mår mycket bättre av att träna och man är betydligt sundare.
5. Man ska inte äta onyttigheter. Man blir tjock. Ohälsosam.
Detta hälsoproblem kan leda till att man dör i förtid.
6. Man ska inte dricka varje helg. Man kan ta ett glas vin då och då. Och sen kanske festa med kompisar vid speciella tillfällen så som nyårsafton , midsommar m.m. Att sprit skadar kroppen är nog ingen nyhet. Det är ohälsosamt samt att man kan bli beroende och det kans sluta med att man dör i förtid.
7. Man ska tänka positivt. Att tänka positivt är en självklarhet. I alla motgångar måste man ändå tänka att "det kunde ju ha varit värre" Och vara glad och tacksam.
Positivt tänkade är nyckeln till ett lyckligare liv. Ingen mår ju bra av att tänka negativt.
8. Man ska ha körkort. Om man inte har körkort är man oerhört begränsad. Man tar sig ingenstans, speciellt om man bor i en liten stad med lite bussförbindelse. Man blir beroende av alla andra som måste köra en.
Om man har ett eget körkort kan man själv bestämma när och hur man ska åka någonstans. Lättare att vara spontan, och spontanitet kan vara väldigt roligt och givande för dig själv.
7. Man ska helst flytta till en stor stad med många möjligheter. Om man vet att man bor någonstans där det finns begränsat med jobb - våga ta klivet och flytta! Flytta någonstans där det finns 100 möjligheter i stället för en! Då inser man att livet har mer att erbjuda.
8. Man ska varken vara för gammal eller för ung när man får barn. Att vara mellan 20 - 25 är precis lagom att skaffa barn. Man är redo - och samtidigt tycker ens barn inte att man är för gammal när de kommer upp i tonåren. Man hinner leva med dem en längre tid.
9. Man ska bli framgångsrik. Att jobba med något där det inte krävs någon utbildning är väldigt bra då man är yngre. Men när man kommer upp i 20-årsåldern bör man skaffa sig en ordentlig utbildning och skaffa ett jobb som tillför dig och alla andra något. Ett yrke som du trivs med och kan utvecklas i.
Familjen mår bättre av att känna stabiltitet.
10. Man ska inte sitta vid datorn. att sitta vid datorn i 20 minuter per dag kan ju passa sig men inte i flera timmar. Det är inte sunt att sitta vid dator eller tv-spel då man inte rör sig - samtidigt får man ont i ögon och huvud. Man får dålig hållning. Man behöver solljus och ska därför i stället gå ut och röra på sig. Man mår mycket bättre då.
Ni får gärna komma med fler tips på hur man lever ett bättre liv.
När jag går igenom dom här punkterna inser jag att jag inte uppfyller ett enda krav. Jag är helt enkelt ingen bra människa. Och det är det som är så fruktansvärt painful. Mina vänner stöttar mig och ger mig råd på hur jag ska göra för att uppfylla dessa krav. Men jag blir bara stressad av alla dessa punkter. Och jag vet inte vad det är som tynger mig mest: Att jag inte lever som jag borde göra - eller att jag helt enkelt lever som jag gör.
1. Man ska vara morgonpigg. Och om man nu inte är morgonpigg så kan man vänja sig till att bli det genom att stiga upp tidigt varje dag oavsätt om det är helg eller vardag.
Anledningen är att man helt enkelt får njuta mer av dagen. Man får ångest om man sover för mycket eller för länge. Man mår mycket bättre.
2. Man ska ha rent. Det ska helst väldigt sällan bli smutsigt också, så man får helt enkelt se till att inte stöka ner, och dra in en massa grus. Annars får man nog helt enkelt se till att städa varje dag - noggrant.
Anledningen är ju att man mår bättre när det är rent.
3. Man ska spara sina pengar. Man kan ju inte bara sprätta på pengarna för det är ju inge bra. Man måste tänka på framtiden. Tänk om det kommer en dag då man står där luspank och inte har några pengar. Eller om man helt enkelt vill fara och göra något.
4. Man ska träna. Man ska helst köpa ett gymkort på något bra ställe, och helst träna 3 dagar i veckan. Annars får man helt enkelt ta en prommenad på 50 min varje dag som kompensation.
Man mår mycket bättre av att träna och man är betydligt sundare.
5. Man ska inte äta onyttigheter. Man blir tjock. Ohälsosam.
Detta hälsoproblem kan leda till att man dör i förtid.
6. Man ska inte dricka varje helg. Man kan ta ett glas vin då och då. Och sen kanske festa med kompisar vid speciella tillfällen så som nyårsafton , midsommar m.m. Att sprit skadar kroppen är nog ingen nyhet. Det är ohälsosamt samt att man kan bli beroende och det kans sluta med att man dör i förtid.
7. Man ska tänka positivt. Att tänka positivt är en självklarhet. I alla motgångar måste man ändå tänka att "det kunde ju ha varit värre" Och vara glad och tacksam.
Positivt tänkade är nyckeln till ett lyckligare liv. Ingen mår ju bra av att tänka negativt.
8. Man ska ha körkort. Om man inte har körkort är man oerhört begränsad. Man tar sig ingenstans, speciellt om man bor i en liten stad med lite bussförbindelse. Man blir beroende av alla andra som måste köra en.
Om man har ett eget körkort kan man själv bestämma när och hur man ska åka någonstans. Lättare att vara spontan, och spontanitet kan vara väldigt roligt och givande för dig själv.
7. Man ska helst flytta till en stor stad med många möjligheter. Om man vet att man bor någonstans där det finns begränsat med jobb - våga ta klivet och flytta! Flytta någonstans där det finns 100 möjligheter i stället för en! Då inser man att livet har mer att erbjuda.
8. Man ska varken vara för gammal eller för ung när man får barn. Att vara mellan 20 - 25 är precis lagom att skaffa barn. Man är redo - och samtidigt tycker ens barn inte att man är för gammal när de kommer upp i tonåren. Man hinner leva med dem en längre tid.
9. Man ska bli framgångsrik. Att jobba med något där det inte krävs någon utbildning är väldigt bra då man är yngre. Men när man kommer upp i 20-årsåldern bör man skaffa sig en ordentlig utbildning och skaffa ett jobb som tillför dig och alla andra något. Ett yrke som du trivs med och kan utvecklas i.
Familjen mår bättre av att känna stabiltitet.
10. Man ska inte sitta vid datorn. att sitta vid datorn i 20 minuter per dag kan ju passa sig men inte i flera timmar. Det är inte sunt att sitta vid dator eller tv-spel då man inte rör sig - samtidigt får man ont i ögon och huvud. Man får dålig hållning. Man behöver solljus och ska därför i stället gå ut och röra på sig. Man mår mycket bättre då.
Ni får gärna komma med fler tips på hur man lever ett bättre liv.
När jag går igenom dom här punkterna inser jag att jag inte uppfyller ett enda krav. Jag är helt enkelt ingen bra människa. Och det är det som är så fruktansvärt painful. Mina vänner stöttar mig och ger mig råd på hur jag ska göra för att uppfylla dessa krav. Men jag blir bara stressad av alla dessa punkter. Och jag vet inte vad det är som tynger mig mest: Att jag inte lever som jag borde göra - eller att jag helt enkelt lever som jag gör.
Är det billigt att åka till Japan nu mån tro?
2011-03-21
23:31:31
23:31:31
Nämen allvarligt, katastrofer inträffar varje dag i mer eller mindre skalor. Men katastrofen är extra stor när det känns nära. När man relaterar till det. Man känner sorg, förtvivlan, saknad och man ställer frågor som man inte kan få svar på.
Jordbävningen i Japan med härdsmälta är det som är hett i tidningarna just nu. Jag kommer ihåg när det hade skett. Min mamma frågade mig hur jag upplevde det hela, då hon(och så många andra vet) att jag är ett japanfreak. Just då fattade jag inte. En jordbävning, och tsunamis det händer väl lite då och då i Japan? Och varför skulle jag bry mig mer om Japan än Afrika t.e.x?
Men det är först nu, när jag läst mer om allt som hänt. Det är nu jag förstår att mitt drömmars land står mitt i en kris. Det finns en möjlighet att det Tokyo jag känner till aldrig kommer att bli densamma. Det land som jag drömmer om att få åka till i alla fall en gång i min livstid, kanske jag inte kommer att kunna drömma om i samma utsträckning. Farligt att åka dit?
Sen all min inspiration - mitt i en kris. Och mina precious mangakas(manga-författare) Är de oskadda? Tänk om Kishimoto åkte med i vågen?(Författaren till Naruto) Eller författarna till Strobe Edge och Code Breaker. Tänk om Miyazaki eller Tatsuya Nomura är skadade? Men det kan de ju inte vara. De är ju kändisar. De dör inte. De måste ju få finnas och fortsätta spel-och film-utveckla! Men tänk om..
Jordbävningen i Japan med härdsmälta är det som är hett i tidningarna just nu. Jag kommer ihåg när det hade skett. Min mamma frågade mig hur jag upplevde det hela, då hon(och så många andra vet) att jag är ett japanfreak. Just då fattade jag inte. En jordbävning, och tsunamis det händer väl lite då och då i Japan? Och varför skulle jag bry mig mer om Japan än Afrika t.e.x?
Men det är först nu, när jag läst mer om allt som hänt. Det är nu jag förstår att mitt drömmars land står mitt i en kris. Det finns en möjlighet att det Tokyo jag känner till aldrig kommer att bli densamma. Det land som jag drömmer om att få åka till i alla fall en gång i min livstid, kanske jag inte kommer att kunna drömma om i samma utsträckning. Farligt att åka dit?
Sen all min inspiration - mitt i en kris. Och mina precious mangakas(manga-författare) Är de oskadda? Tänk om Kishimoto åkte med i vågen?(Författaren till Naruto) Eller författarna till Strobe Edge och Code Breaker. Tänk om Miyazaki eller Tatsuya Nomura är skadade? Men det kan de ju inte vara. De är ju kändisar. De dör inte. De måste ju få finnas och fortsätta spel-och film-utveckla! Men tänk om..
A piece of advice
2011-02-25
09:35:52
09:35:52
Oops....
2011-01-31
23:15:35
23:15:35
I couldn't care less or more about my hair....
..................I know that you will say FAIL, when I say it's AWESOME!....
................................and don't worry I will fix it....
..................I know that you will say FAIL, when I say it's AWESOME!....
................................and don't worry I will fix it....
En dröm
2010-12-15
12:10:38
12:10:38
Har drömt en massa hemska drömmar i natt - eller rättare sagt EN dröm med massor av olika inslag.
Drömmen handlar om allt somjag gått och tänkt på den senaste tiden.
Jag drömde att jag och Jimmy bara var kompisar, och alltså inte ihop. Jag ville bli tillsammans, men han ville inte då han var osäker på vad han kände för mig. Men vi var med varandra hela tiden. Han var jättepopulär och jag var avundsjuk. Vi for omkring i vinterkylan tillsammans med kompisar och brorsan och letade julklappar och presenter.
Det vi lyckades hitta var skumma, mörka, lindorkulor med strössel på, i en mörkblå förpackning.
Alla fick såna för att jag inte hade mer fantasi än så. Vi var på olika affärer där man fick provsmaka allt ifrån pepparkakor till kladdkaka, och varje gång funderade jag hårt och länge om jag verkligen borde provsmaka.
På kvällen var det fest i Brönstjärn hos mamma och pappa. De var borta, och vi var massor med folk.
Ett par killar var och lekte med mammas och pappas bil, och när jag försökte få dem att gå därifrån så vägrade de, och när jag skulle slita något från dem repade jag bilen. I samma veva kom dom hem. Då var klockan 00.00 och det var då jag insåg att jag faktiskt jobbade natt den natten.
Av någon anledning var jag tillgänglig på telefon hos mamma och pappa, och jag var vaken för att vakta den. Men jag somnade klockan 05.00.(det vet jag för att jag tittade på klockan) Jag vaknade av paniken och klockan var 08.00. Jag hade missat samtal och jag hade sån ångest.
Det var då jag vaknade, på riktigt hemma i min säng, klockan 09.00 och insåg att allt bara var en dröm.
Jag var hemma i min säng, Jimmy jobbade(men jag vet att han fortfarande var tillsammans med mig) jag har inga julklappar kvar att köpa. Det hade inte varit fest, och jag hade definitivt inte jobbat natt den natten.
Jag är ledig i dag...skönt.
Drömmen handlar om allt somjag gått och tänkt på den senaste tiden.
Jag drömde att jag och Jimmy bara var kompisar, och alltså inte ihop. Jag ville bli tillsammans, men han ville inte då han var osäker på vad han kände för mig. Men vi var med varandra hela tiden. Han var jättepopulär och jag var avundsjuk. Vi for omkring i vinterkylan tillsammans med kompisar och brorsan och letade julklappar och presenter.
Det vi lyckades hitta var skumma, mörka, lindorkulor med strössel på, i en mörkblå förpackning.
Alla fick såna för att jag inte hade mer fantasi än så. Vi var på olika affärer där man fick provsmaka allt ifrån pepparkakor till kladdkaka, och varje gång funderade jag hårt och länge om jag verkligen borde provsmaka.
På kvällen var det fest i Brönstjärn hos mamma och pappa. De var borta, och vi var massor med folk.
Ett par killar var och lekte med mammas och pappas bil, och när jag försökte få dem att gå därifrån så vägrade de, och när jag skulle slita något från dem repade jag bilen. I samma veva kom dom hem. Då var klockan 00.00 och det var då jag insåg att jag faktiskt jobbade natt den natten.
Av någon anledning var jag tillgänglig på telefon hos mamma och pappa, och jag var vaken för att vakta den. Men jag somnade klockan 05.00.(det vet jag för att jag tittade på klockan) Jag vaknade av paniken och klockan var 08.00. Jag hade missat samtal och jag hade sån ångest.
Det var då jag vaknade, på riktigt hemma i min säng, klockan 09.00 och insåg att allt bara var en dröm.
Jag var hemma i min säng, Jimmy jobbade(men jag vet att han fortfarande var tillsammans med mig) jag har inga julklappar kvar att köpa. Det hade inte varit fest, och jag hade definitivt inte jobbat natt den natten.
Jag är ledig i dag...skönt.
Frisyrer genom tiderna:
2010-12-13
19:59:10
19:59:10
Jag är Ju en sån som gärna förändrar lite då och då - tänkte därför bjuda på lite frisyrer jag haft under några år:
Min drömfrilla - rouge-frillan! Men egentligen vill jag ju att luggen ska va vit - inte gul >__< och resten av håret ska ju va svart. Inte ljusbrunt.
En frilla jag drömde om väldigt länge och tillslut fick. Vill inte ha den igen =P
Standard-frisyr - kort hår som vuxit ut...
.....Och blivit snäppet längre.
Klippte till det efter ett tag....
...Blev dock inte nöjd och tog därför till med köks-saxen och färgade skiten rött xD
..och sen svart.
Men insåg att jag helst inte ville att folk ville komma nära och se min köks-sax-klippning, så jag gick till frissan - och fick den frilla jag faktiskt ville ha!!
....Och blekte luggen xD
Min drömfrilla - rouge-frillan! Men egentligen vill jag ju att luggen ska va vit - inte gul >__< och resten av håret ska ju va svart. Inte ljusbrunt.
En frilla jag drömde om väldigt länge och tillslut fick. Vill inte ha den igen =P
Standard-frisyr - kort hår som vuxit ut...
.....Och blivit snäppet längre.
Klippte till det efter ett tag....
...Blev dock inte nöjd och tog därför till med köks-saxen och färgade skiten rött xD
..och sen svart.
Men insåg att jag helst inte ville att folk ville komma nära och se min köks-sax-klippning, så jag gick till frissan - och fick den frilla jag faktiskt ville ha!!
....Och blekte luggen xD
Kärlek växer inte på träd
2010-11-30
13:49:27
13:49:27
Igår slog det mig.
När jag låg i vår säng, kunde jag inte somna. Så i stället låg jag och tittade på Jimmy när han sov.
Då frågade jag mig själv "Varför ligger han i samma säng som jag, egentligen?"
Det kan ju verka konstigt att jag frågar mig själv det.
Men Jimmy, är ju som ett smycke. Men inte vilket smycke som helst. Han är inget smycke jag skulle kunna låna ut till någon en kväll, bara för att någon annan vill låna. Inget smycke jag vill dela med mig av.
För att det bara är mitt.
Men samtidigt är han ingen ägodel. Det är ju inte så att jag köpt honom för en massa, massa pengar. Det är ju inte så att jag "hittat" honom ute i skogen nånstans och bestämt att han kommer att dela livet med mig...
Nää han ligger inte i min säng för att han är min, egentligen.
Han ligger ju där för att han VILL ligga där. Han VILL vara hos mig när jag behöver tröst, han VILL bo tillsammans med mig i vår lilla lägenhet med två katter.
Han VILL se film med mig, äta middag med mig, umgås med mig, skratta med mig...jag skulle kunna hålla på så i evigheter för att jag själv tycker attd et är så otroligt.
Han VILL alltså vara med någon som mig? Det är därför.
Det måste ju finnas något helt otrligt fantastiskt jag gjort, som fått den här underbara människan att stanna hos mig, även efter snart 5 år tillsammans.
Jag är så lycklig!
När jag låg i vår säng, kunde jag inte somna. Så i stället låg jag och tittade på Jimmy när han sov.
Då frågade jag mig själv "Varför ligger han i samma säng som jag, egentligen?"
Det kan ju verka konstigt att jag frågar mig själv det.
Men Jimmy, är ju som ett smycke. Men inte vilket smycke som helst. Han är inget smycke jag skulle kunna låna ut till någon en kväll, bara för att någon annan vill låna. Inget smycke jag vill dela med mig av.
För att det bara är mitt.
Men samtidigt är han ingen ägodel. Det är ju inte så att jag köpt honom för en massa, massa pengar. Det är ju inte så att jag "hittat" honom ute i skogen nånstans och bestämt att han kommer att dela livet med mig...
Nää han ligger inte i min säng för att han är min, egentligen.
Han ligger ju där för att han VILL ligga där. Han VILL vara hos mig när jag behöver tröst, han VILL bo tillsammans med mig i vår lilla lägenhet med två katter.
Han VILL se film med mig, äta middag med mig, umgås med mig, skratta med mig...jag skulle kunna hålla på så i evigheter för att jag själv tycker attd et är så otroligt.
Han VILL alltså vara med någon som mig? Det är därför.
Det måste ju finnas något helt otrligt fantastiskt jag gjort, som fått den här underbara människan att stanna hos mig, även efter snart 5 år tillsammans.
Jag är så lycklig!
Kvällens intelligenta konverstioner på msn:
2010-11-18
23:36:06
23:36:06
anna säger:
dat is the shit¨'
vi ha väl inte igån nå j*vla webcam nu va?
för ja snorar sönder datorn'
Marcus säger:
jo den är på
anna säger:
wooot??
okej va ha ja för kläder på mig??
Marcus säger:
Vet du väl bäst själv!
anna säger:
ahemn det är ju ett test'
så att ja vet att du inte fejkar'
so tell me already
Marcus säger:
xD
anna säger:
..............dude
Marcus säger:
Nae nu har jag inte tid med dig.
Måste sova. Ska jobba imorgon
anna säger:
inte okej'
Marcus säger:
Att jbba nae
anna säger:
aja vi hörs
ja ska ringa madde o höra alla smaskigheter
moahahahahahaa
Marcus säger:
Imorgon
Hon sover nu
anna säger:
ja ska ringa na NU
för ja är vaken
Marcus säger:
CP
anna säger:
varför ska ja typ ta hänsyn? ;P
driver bara gå o sov och jobba håty'
rt*
Marcus säger:
/ignore
anna säger:
NATTFASA!!
god natt allså
hehe humooooor
2010-10-31
17:41:31
17:41:31
Så gåre när man ser ut som en tysk Nazi-syntare på mammas 50-års fest ;)
Nämen tur han va snygg i af =D
Sistra mi
2010-10-20
18:35:53
18:35:53
Jag är inte direkt känd för att ha skinn på näsan.
Jag är känslig och tar åt mig av det mesta. Jag antingen gråter, skriker eller skäller när jag visar hur rädd jag är.
Rädd för att uppslukas helt av det som kommer i vägen för mig.
Men jag har alltid haft tur.
Jag får stöd var jag än igår. Från vänner, från pojkvän, från familj - mamma, pappa, bror och så klart - min syster.
Den i familjen som alltid varit tvungen att visa sig starkast. Det är hon jag kunnat gå till när jag var rädd för mörkret som liten. Hon jag ringt till när jag gråtit i flera timmar för att jag inbillat mig saker.
Att höra hennes röst säga att "Allt kommer att bli bra" Min puls saktar ner, mina tårar torkas bort.
Mitt hjärta blir varmt.
Att ha en syster som min är ett privilegium. Men jag önskar att jag också kunnat torka hennes tårar som hon torkat mina. Men hon har alltid varit den som tagit hand om alla andra.
Men jag vet att hon gått igenom sina H-veten...men hon har alltid haft ett leende på sina läppar.
Hon visade aldrig för mig hur dåligt hon mådde. Hon har alltid sett till så att vi andra mått bra före henne själv.
Hon var stark nog att klara av allt själv. Och hittade även lyckan tillsut - helt på egen hand.
Jag beundrar min syster. Hon är min största förebild. När folk säger att jag är som Elin så blir jag så lycklig.
Hon är världens bästa syster. Och jag är så underbart glad att hon fått sin Prins och sitt slott. Att det fick bli ett lyckligt slut! Men hon bor en bit ifrån.
Jag saknar henne och älskar henne av hela mitt hjärta. Men det är det som är så underbart att vara syskon.
Man kommer alltid att vara varandra nära.
Jag är känslig och tar åt mig av det mesta. Jag antingen gråter, skriker eller skäller när jag visar hur rädd jag är.
Rädd för att uppslukas helt av det som kommer i vägen för mig.
Men jag har alltid haft tur.
Jag får stöd var jag än igår. Från vänner, från pojkvän, från familj - mamma, pappa, bror och så klart - min syster.
Den i familjen som alltid varit tvungen att visa sig starkast. Det är hon jag kunnat gå till när jag var rädd för mörkret som liten. Hon jag ringt till när jag gråtit i flera timmar för att jag inbillat mig saker.
Att höra hennes röst säga att "Allt kommer att bli bra" Min puls saktar ner, mina tårar torkas bort.
Mitt hjärta blir varmt.
Att ha en syster som min är ett privilegium. Men jag önskar att jag också kunnat torka hennes tårar som hon torkat mina. Men hon har alltid varit den som tagit hand om alla andra.
Men jag vet att hon gått igenom sina H-veten...men hon har alltid haft ett leende på sina läppar.
Hon visade aldrig för mig hur dåligt hon mådde. Hon har alltid sett till så att vi andra mått bra före henne själv.
Hon var stark nog att klara av allt själv. Och hittade även lyckan tillsut - helt på egen hand.
Jag beundrar min syster. Hon är min största förebild. När folk säger att jag är som Elin så blir jag så lycklig.
Hon är världens bästa syster. Och jag är så underbart glad att hon fått sin Prins och sitt slott. Att det fick bli ett lyckligt slut! Men hon bor en bit ifrån.
Jag saknar henne och älskar henne av hela mitt hjärta. Men det är det som är så underbart att vara syskon.
Man kommer alltid att vara varandra nära.
Nördigheter?
2010-09-22
11:24:40
11:24:40
Inatt när jag försöker sova: " F*n jag hör boss-musiken från Rouge Galaxy i mitt huvud.
Eller är det musiken från Camp Rock2?...hmm?"
Senare under natten:
"Jimmy?"
"Jaa?"
"Är Rikku och Yuna halvsystrar eller är dom kusiner?"
"Det är väl inget av dom?"
"Jomen, jag tror att dom är kusiner!"
"Vaddårå?"
"Cid, är inte han bror till Yunas mamma? Alltså Yunas morbror? Och Rikku är ju dotter till Cid"
"SOV NU!"
Det är inget fel på mig alls...
Eller är det musiken från Camp Rock2?...hmm?"
Senare under natten:
"Jimmy?"
"Jaa?"
"Är Rikku och Yuna halvsystrar eller är dom kusiner?"
"Det är väl inget av dom?"
"Jomen, jag tror att dom är kusiner!"
"Vaddårå?"
"Cid, är inte han bror till Yunas mamma? Alltså Yunas morbror? Och Rikku är ju dotter till Cid"
"SOV NU!"
Det är inget fel på mig alls...
vikt"igt"
2010-08-24
23:11:30
23:11:30
Det här med vikt har jag egentligen totalt ignorerat i min blogg, dels för att jag tycker att det blir för personligt och dels för att jag anser att det inte är så j*vla viktigt!!
Men efter att jag nämt lite i mitt "självscanning" inlägg, så blev det lite ramaskri kring den, så jag antar att jag ville gå lite djupare så folk får höra hur jag känt/känner inför allt detta.
Största anledningen till att jag inte nämnde min viktnedgång i bloggen(dock skrev jag om det kryptiskt så ingen skulle fatta utonm jag;) var så att folk inte skulle få förväntningar. Jag försökte faktiskt dölja mitt försök till de allra flesta utom för dem som jag gick ned tillsammans med.
Och anledningen var att jag skulle undvika följande:
Och anledningen var att jag skulle undvika följande:
"Anna, hur går det nu, då, hur mycket har du gått ner?" "Tycker det är på tiden att du gör detta, och du är så duktig!""
Folk som menar väl men som ändå blir fel på något sätt...?
För tänk om jag INTE skulle ha klarat det? Tänk om jag stått där, lyckats gå ner 2 kilo och sen inge mer?
Tänk om då folk skulle bli besvikna och tänka, "Jaha 2 kilo det var ju inte så mycket"...och sen kanske skriva:
"Kom igen nu Anna, du klarar att gå ner mera!"
Då hade det helt plötsligt blivit ett krav och ett måste. Och inte alls så där "roligt" som det faktiskt var.
Och jag lovar, då hade jag gett upp direkt, för jag är en sån person tyvärr.
Sen tycker jag att det är onödigt att gå och snacka vikt. "Jag har då lyckats gå ner 8 kilo, visst är jag duktig?"
Who f*cking cares, liksom...
Hur som helst, anledningen till att jag bestämde mig.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i idén att "banta" Jag tyckte inte att jag behövde.
Eller jag visste ju att jag var överviktig, men jag upplevde mig aldrig som "tjock"
Men när man umgås med smala vänner och som inte pratar om annat än att just äta nyttigt och motionera så kände man sig liite missanpassad.
Man hade inget att tillägga, och man kunde inte låta bli att tänka
"Hmm, undrar om de tycker att jag lever fel, ser tjock ut, o.s.v." Såna där underbara tankar man får, ni vet.
Att känna sig stor som tjej är inte roligt för då följer alla fördomar med i ett litet bagage.
Att jag skulle äta mer än andra, att jag inte skulle orka något, att jag inte rör mig...
Att jag skulle äta mer än andra, att jag inte skulle orka något, att jag inte rör mig...
Kan ju inte säga att jag är en atlet, och om jag skulle säga att jag föredrar frukt framför godis skulle vara att ljuga.
Men har aldrig sett mig mer annorlunda än någon annan när det kommer till såna här saker...
Men har aldrig sett mig mer annorlunda än någon annan när det kommer till såna här saker...
Menmen, jag kollade mitt bmi, och räknande ut att jag var tvungen att gå ner si och så mycket för att nå ett bra värde. Jag tyckte det lät mycket, men så en dag träffade jag en jobbarkompis efter semestern och hon hade lyckats gå ner de antal kilo jag ville bort med, bara på någon månad(!)
Det var då jag insåg att det kan funka för mig med =)
Och vi var ett gäng på jobbet som stöttade varandra, delade med oss av tips på mat och motion, uppdaterade varandra på kvällarna via sms och allt kändes så toppen. Min pojkvän stöttade mig i ALLT!
Och vi var ett gäng på jobbet som stöttade varandra, delade med oss av tips på mat och motion, uppdaterade varandra på kvällarna via sms och allt kändes så toppen. Min pojkvän stöttade mig i ALLT!
Motion och mat...
It was like a walk in the park
Om ni undrar hur jag bar mig åt gjorde jag följande:
*Simmade och gick prommenader, den enda slags motion jag klarar av
*Tog bort så mycket kolhydrater som möjligt: d.v.s ris, pasta, potatis, deg. m.m
(Dock behöll jag mitt hårdbröd eftersom att jag är brödoman)
*Jag stenhård när det gällde det goda i livet. (Allså NOLL TOLERANS på godis, chips, godsaker, hamburgare, pizza och annat som förgyller ens liv =P)
* Åt flera gånger om dagen som stillade mitt mat och sockerbegär.
* Åt flera gånger om dagen som stillade mitt mat och sockerbegär.
*Jag åt frysta hallon, nötter som cashew, mandlar och pistage, keso och äpplen, blandat med kanel.
Hur som helst så även efter att några kilon ramlat av känner jag mig fortfarande som samma person.
Liite mindre tung bara - lite mindre missanpassad(både bland smalt folk och i klädaffärer)
Och liite gladare för att jag kände att jag faktiskt lyckades. En liten "in your face" till dom som nånsin tvivlade...
När man blir gladare - blir man vackrare! Och det jag menar är alltså att det är inte vikten som gör en vacker eller ful, det är hur man mår!
Det är därför folk helt plötsligt säger att man blivit fin och snygg!
Det är det som sårat mig, när folk som aldrig sagt det tidigare helt plötsligt säger det, nu några kilon lättare.
Själv anser jag inte att vikt har något med "vackerhet" att göra. Nog kan jag plocka åt mig många bilder där den tjockare personen är vackrare än den smala. Och naturligtvis är det en tycktefråga också.
Vissa gillar "smalt" medan andra gillar "runt"
Men att vara tjock har en del obekvämligheter med sig ur hälsosynpunkt. Så när man väl har gått ner kan personen ifråga upplevas som "vackrare" eftersom att man känner sig friskare och piggare. Så det är inte så konstigt att folk strör på extra mycket komlimanger nu...men jag vill bara veta att folk faktiskt tyckte att jag var vacker tidigare också - för jag känner mig som samma person - in och ut.
Selfscanning....
2010-08-23
11:40:14
11:40:14
Eftersom att min blogg har fått några fler besökare än 7 ;) Så tänkte jag skriva lite granna om mig själv =)
Jag vet dock inte om alla de som läser BARA är folk som vet vem jag är, men ifall det INTE är det så skriver jag nu^^ Hur som helst så har jag blivit en mer aktiv blogg-läsare och hittar intressanta bloggar lite varstans!
Jag märker att oftast de jag tycker är intressanta är när jag läser om hur folk tycker och tänker om saker.
Alltså åsikter om saker och ting. Och det är ju lite synd eftersom att jag nästan aldrig skriver om mina åsikter. Jag säger att jag inte har några, för när jag väl har det så slutar det bara med att jag säger emot mig själv ^^
Jag är öppen för förslag helt enkelt. Nää men nog har jag åsikter, och det ska ni få läsa om i följande.
Alltså detta är jag:
* Hypokodriker: Japp jag är tvätt-äkta hypokondriker och det kommer i vågor. Min syster som är sjuksköterska måste ibland ta emot samtal från mig på nätterna dåjag ringer och gråter om alla de olika cancer-symtom jag har!
Just det, för cancer är det jag är mest rädd för! Jag har mycket huvudvärk/spänning i nacken som jag då tolkar som hjärntumör. Jag bränner mig lätt på somrarna, och när jag sen hittar "ett födelsemärke" som lika gärna kan vara en finne så har jag hudcancer. Dock kollar jag aldrig upp mig själv...Typiskt hypokondriker-beteende.
* Rädd för allt inom sjukvården: Tandläkaren, doktorer, sprutor, äldreboenden, blod, operationer, you name it! Jag har själv besökt självaste sjukhuset en gång då jag fick en planka i ansiktet och var tvungen att sy.
Men har aldrig brytit något eller varit sjuk att jag varit tvungen att åka in. Dock har man ju tagit sprutor, och blodprov(men endast i fingret) Och jag tjuter som en gris i tre timmar innan jag ska ta det/den. samma sak gäller tandläkaren, har lagat hål, och tagit sprutor i munnen. För att kunna göra det måste jag ha lugnande musik i öronen samtidigt ...Men jag brukar ha ångest i typ en hel sommar innan jag vet att jag ska iväg på en j*vla undersökning! Detta är också anledningen till att jag inte klarade av att fortsätta inom hemtjänsten.
*Rädd för fordon: Har inget körkort, och detta är en av anledningarna. Jag hatar saker och ting som låter och rör på sig, och om jag då måste styra skiten, kan ni ju tänka er. Att ÅKA bilen har jag inga problem med LÄNGRE.
Jag vill dock ha ett körkort, men har inget behov att det just nu. När jag försökte ta det sist så gick jag hos en terapeft samtidigt för att lugna mina nerver - det gick inte...
*Har ett ordentligt bekräftelsebehov: Jaa seeee på mig!!! Jag antar att det är ganska vanligt bland folk, ochjag vet inte heller om det är extra stort. Men folk märker av det ganska snabbt. Inte speciellt diskret med andra ord. Ganska pinsamt om man tänker efter men vad göra? Får hoppas att folk kan tackla det ändå...
*Dålig självkänsla/självförtroende: Ja vad kan man säga. Det är ju bättre nu naturligtvis, men det går ju att förbättra ännu mera.
*Kan inte bo ensam: Har visserligen inte försökt, kan egentligen inte säga mer än så, men jag pallar inte att vara själv...Jag gillar dessutom inte stora ytor. Jag och Jimmy har flyttat runt lite och trivdes sämst i vår lägenhet på 80 kvadrat och trivdes bäst i den på 49...
När jag börjar sent om dagarna, och Jimmy redan farit på jobbet så kan jag ibland också fara dit nån timme tidigare bara för att jag inte klarar av att vara själv. Sen när jobbarkompisarna frågar "Va f*n gör du här?" Hittar man på lama ursäkter, som ingen riktigt tror på antar jag.
* Har fördomar: Ja, det kan man ju inte hymla med. dock är oftast min största fördom att folk ska döma mig innan de lärt känna mig! Hyckleri eller vad säger ni? Men oftast ger jag människor en chans, och det är då man upptäcker va fint det var att lära känna "andra sortens människor"
*Har varit "mobbad": När jag berättat i efterhand så kan folket i min närvaro se ut som frågetecken "Vad menar du, du hade ju vänner runt dig hela tiden?" Det stämmer jag hade vänner, så jag var aldrig utstött eller så. Dock så när jag gick ensam genom skolans korridorer på högstadiet så kunde helt "random" folk ge sig på mig, kasta saker, slå mig, kalla mig ohyggliga saker. Jag mådde så sjukt dåligt under den perioden, men sa oftast inget för att jag skämdes.
*Har vägt mera: Det här med vikt har alltid varit en jobbig fråga för mig - har alltid varit "överviktig" Har alltid låtsas som att det inte var något jag brydde mig om, eftersom att jag varken åt bra eller tränade. Dock så har jag alltid mått dåligt över detta, och jag visste ju att jag var tvungen att skylla mig själv. Nu har jag lyckats gå ner till nånting jag är hyffsat nöjd med, men vill helst inte göra en big deal av det hela. Jag gick ner för att jag kände att jag var redo helt enkelt, för det måste man ju vara.
Dock så blev det jobbigare när jag väl gjorde det, då folk sa saker till mig som egentligen är välmenat. Men eftersom att det är något fel på mig så tar jag inte alltid positiva saker som ja...positiva. Ett exempel:
" Men Annna, va mycket du GÅTT NER, VA FIN DU ÄR! Gu vaa snygg du blivit!"
Jag gör vad jag kan för att dölja mitt missnöje och tänker inombords: "Så jag var alltså inte fin innan? Så vikten har så j*vla stor betydelse alltså? Sen säger man; "Jaao, jo jag är som...nöjd" och byter snabbt samtalsämne.
Själv så tycker jag inte att det är så snyggt med jättesmalt. Det är min åsikt. Självklart är det bra att vara hälsosam, det är ju det viktigaste! Men det är fint med former. Man ser så go ut då =)
Sen är de ju dom som har svårt att gå upp, på samma sätt som jag har svårt att gå ner/lätt för att gå upp.
*Är fejkvegitarian: Tror inte det finns något bra ord för mig faktiskt, och jag orkar inte göra en massa utlägg när folk frågar varför jag inte äter kött, och då säger jag helt enkelt att jag är vegitarian. Men det är jag inte.
Jag äter kaviar. Fisk äter jag inte för att jag tycker att det är äckligt...
Sen frågar ju folk mig VARFÖR jag inte äter kött! Det känns bättre helt enkelt. Mindre ångest/mindre spya/mindre pet i maten...Jag kan inte sätta fingret på varför jag blir äcklad av kött och jag kan spekulera i sinne men vem orkar lixom! Jag föredrar att äta annat än kött.
* Älskar att rita: Terapi nummer ett för mig, och skulle gärna vilja jobba med något inom det. Självklart vet jag att jag är för dålig för att kunna bli t.e.x serietecknare, men jag skulle gärna vilja bli designer, för att rita kläder ÄLSKAR jag. Sen tycker jag ju om att rita ner mina berättelser och serier jag har i huvet, men om jag skulle vilja att de blev publicerade skulle jag föredra om någon annan ritade.
*Får ångest ganska lätt: Plussa ihop mina rädslor för allt, min dåliga självkänsla, mitt bekräftelsebehov och hypokondri så har vi en äkta skräck-soppa. Jag har haft mycket panikattacker under mina år, och kan må riktigt psykiskt dåligt. Försöker oftast tänka positivt, men det är svårt.
Jag är dessutom en sån där som hatar att skicka sms, för när jag väl gör det och ställer en fråga, och inte får ett svar tillbaka kan jag bli helt hysterisk. Och jag vågar ju inte skicka ett till för då kan jag uppfattas som "jobbig" Så då går jag runt och inbillar mig att personen kanske är sur/att det är något jag gjort...när det oftast inte är så.
Sen är ju jag sämst på att svara på sms, så jag vet faktiskt egentligen inte vad som är problemet.
Och om jag skickar ett sms tillbaka som lyder "ok" då vet jag ju att jag inte får nå svar tillbaka, så, helt vrickad är jag ju inte ;P
Just nu är jag inne i en svacka som jag kallar för "limbo" Man är fast nånstans och man tar sig inte därifrån. Folk ger mig oftast råd på hur jag borde göra, men jag kan inte själv, jag MÅSTE ha hjälp men det är ingen som förstår att jag tycker att det är svårt att kolla runt själv och se vad jag vill göra...
*Jag överdriver: Tro jag gillare - att överdriva känslor, mina intressen, mina rörelser, mitt tal. Det är typ min grej. Take it or leave it ;) mitt sätt att få dendär uppmärksamheten/bekräftelsen som är lite av min "drug"
*Festar: Jag läser själv genom min blogg och tänker "Oj där vare fest, party, party, fest, fest, bakis, jättefull.., alla måste ju tro att jag är alkis!"
Jag är inte alkis(fast du vet förnekelse är ju första tecknet) Men jag gillar att festa =) Det är ROLIGT!
Många av mina kompisar gör det, så varför ska jag vara tråkig och nykter ;P Jag känner mig oftasts om ett UFO när jag är nykter och med på festen, och folk vill helst inte prata med en för att dom VET att man är nykter. Så då tar man en eller två(!) flaskor med vin och festar...ORDENTLIGT! Jag förstår inte grejen med att sitta och titta på glaset i timmar och smutta lite...då kan man f*n lika gärna dricka vatten =P
*Jag är LAT!: Motion är rena rama giftet för mig! Fy i h-vete! Jag är nöjd om jag cyklat till jobbet! Sen om jag kanske har motionerat en längre period varför ska jag stå och redovisa alla steg jag tagit under dagen? T.e.x säger folk: "Men Anna, du måste ju motionera mera!" "Jaha, tänker jag då, hur kan dom bara anta att jag INTE gjort det då. Jag kanske sprang 10 mil innan jag kom hit"
Oftast har dom ju haft rätt med att jag borde göra det ;P Men som sagt var - hur kan dom veta det??
Sen så är jag sämst på att göra saker, oftast för att jag inte orkar. Städning t.e.x. Vi har en diskmaskin men lika förbannat så står det tallrikar på diskbänken xD Och jag tycker inte om att ha det smutsigt heller så det går inte riktigt ihop..tur jag har en kille som också gillar att ha det rent =) Då kan vi turas om med att vara lata!
*Får oftast dåligt samvete:
Varav anledningen till att jag säger ja till saker jag inte vill göra och tvärtom. "Anna, skärp dig för f*n det är ju bara att säga att du inte ville göra det där!"
Men frågan är ju: mår jag sämre av att gå med på att göra det jag egentligen inte vill eller ha det där dåliga samvetet efter att jag sagt nej? Det är en sån där grej som jag måste jobba på/som jag dessutom blivit bättre på. Men sånt där tar tid, så det var gå som det går!
*Tycker om att göra andra glada: Tror det är ganska många som gör ;) men jag går "lite igång" på det. Jag blir riktigt j*vla glad när jag lyckats göra något som någon annan uppskattar! köpa "rätt" presenter t.e.x, skicka ett fint sms, göra en mysig middag, bjuda folk på mat m.m. Jag tycker verkligen om det! Dock vet jag att det finns folk som inte riktigt tycker att det är ok att få saker, och de skäms lite och vet inte riktigt hur de ska tacka och ta emot. Så samtidigt vill man ju inte göra någon illa till mods.
*Tycker om att bli bortskämd: Själv är jag en sån som ÄLSKAR att bli bortskämd och få saker. Jag bli så himla glad och känner mig omtyckt!
Mina föräldrar och syskon skämmer bort mig ibland, och gör saker för mig och Jimmy spontant. Samtidigt som man känner sig lite skamsen över att man faktiskt tar emot det så blir man ju bara så himla glad!
Ett exempel är när min syster gav mig 2000 spänn i julklapp!! Vi hade dåligt med pengar, och jag var inne i en svacka, och så kommer hon med tvåtusen j*vla spänn! Jag satt och grät hela kvällen, och syrran tog kort på mig och la upp på Facebook! Jag kunde bjuda på det!
Och när Jimmy gör saker för mig. Jag uppskattar alla steg han tar! Han gör såå mycket för mig!!
*Jag är feminist: Folk kan tolka lite hursom helst ordet "femenist" och jag vill helst inte gå in på detaljer om hur JAG tycker att en femenist ska vara. Dock så anser jag att detär ju en självklarhet! Kvinnor har haft det tufft i Sverige under århundradens gång, det kan ingen förneka! Vi fick ju inte ens rösträtt förrän 1921! Och det kan man tacka feminismen för!! I andra länder har man inte hunnit långt gällande kvinnor! Som stenas till döds för att de typ gått och fikat med en annan man, medan karln får ha 50 fruar samtidigt. Eller yngre tjejer som måste köns-stympas och sys ihop. Eller blir våldtagna och gravida på kuppen, sen straffas för att de haft otukt med en man...Naturlkigtvis finns det massa orättvisor här i världen! Jag är för jämlikhet i alla lägen!
Men att kämpa för just kvinnor tycker jag är viktigt, då jag är en kvinna, och känner mig som en sådan. Mindre värd, ängslig, har komplex, pryd och allt sånt som förväntas av en för att man är tjej. Jag vet ju att killar också har krav och normer, men nu är jag jag tjej och jag vet ju vad JAG går igenom...
Oh va mycket det blev nu =/ Det finns säkert mer att tillägga, men dessa sakerär de jag kan komma på just nu och de står i ärlighetens namn. Ni får gärna kommentera om ni nu orkat läsa det jag skrivit, för det är möjligt att det är en massa trams och att jag egentligen skulle ha delat upp inläggen....men aja nu är det gjort och jag mår lite bättre själv =)
Jag vet dock inte om alla de som läser BARA är folk som vet vem jag är, men ifall det INTE är det så skriver jag nu^^ Hur som helst så har jag blivit en mer aktiv blogg-läsare och hittar intressanta bloggar lite varstans!
Jag märker att oftast de jag tycker är intressanta är när jag läser om hur folk tycker och tänker om saker.
Alltså åsikter om saker och ting. Och det är ju lite synd eftersom att jag nästan aldrig skriver om mina åsikter. Jag säger att jag inte har några, för när jag väl har det så slutar det bara med att jag säger emot mig själv ^^
Jag är öppen för förslag helt enkelt. Nää men nog har jag åsikter, och det ska ni få läsa om i följande.
Alltså detta är jag:
* Hypokodriker: Japp jag är tvätt-äkta hypokondriker och det kommer i vågor. Min syster som är sjuksköterska måste ibland ta emot samtal från mig på nätterna dåjag ringer och gråter om alla de olika cancer-symtom jag har!
Just det, för cancer är det jag är mest rädd för! Jag har mycket huvudvärk/spänning i nacken som jag då tolkar som hjärntumör. Jag bränner mig lätt på somrarna, och när jag sen hittar "ett födelsemärke" som lika gärna kan vara en finne så har jag hudcancer. Dock kollar jag aldrig upp mig själv...Typiskt hypokondriker-beteende.
* Rädd för allt inom sjukvården: Tandläkaren, doktorer, sprutor, äldreboenden, blod, operationer, you name it! Jag har själv besökt självaste sjukhuset en gång då jag fick en planka i ansiktet och var tvungen att sy.
Men har aldrig brytit något eller varit sjuk att jag varit tvungen att åka in. Dock har man ju tagit sprutor, och blodprov(men endast i fingret) Och jag tjuter som en gris i tre timmar innan jag ska ta det/den. samma sak gäller tandläkaren, har lagat hål, och tagit sprutor i munnen. För att kunna göra det måste jag ha lugnande musik i öronen samtidigt ...Men jag brukar ha ångest i typ en hel sommar innan jag vet att jag ska iväg på en j*vla undersökning! Detta är också anledningen till att jag inte klarade av att fortsätta inom hemtjänsten.
*Rädd för fordon: Har inget körkort, och detta är en av anledningarna. Jag hatar saker och ting som låter och rör på sig, och om jag då måste styra skiten, kan ni ju tänka er. Att ÅKA bilen har jag inga problem med LÄNGRE.
Jag vill dock ha ett körkort, men har inget behov att det just nu. När jag försökte ta det sist så gick jag hos en terapeft samtidigt för att lugna mina nerver - det gick inte...
*Har ett ordentligt bekräftelsebehov: Jaa seeee på mig!!! Jag antar att det är ganska vanligt bland folk, ochjag vet inte heller om det är extra stort. Men folk märker av det ganska snabbt. Inte speciellt diskret med andra ord. Ganska pinsamt om man tänker efter men vad göra? Får hoppas att folk kan tackla det ändå...
*Dålig självkänsla/självförtroende: Ja vad kan man säga. Det är ju bättre nu naturligtvis, men det går ju att förbättra ännu mera.
*Kan inte bo ensam: Har visserligen inte försökt, kan egentligen inte säga mer än så, men jag pallar inte att vara själv...Jag gillar dessutom inte stora ytor. Jag och Jimmy har flyttat runt lite och trivdes sämst i vår lägenhet på 80 kvadrat och trivdes bäst i den på 49...
När jag börjar sent om dagarna, och Jimmy redan farit på jobbet så kan jag ibland också fara dit nån timme tidigare bara för att jag inte klarar av att vara själv. Sen när jobbarkompisarna frågar "Va f*n gör du här?" Hittar man på lama ursäkter, som ingen riktigt tror på antar jag.
* Har fördomar: Ja, det kan man ju inte hymla med. dock är oftast min största fördom att folk ska döma mig innan de lärt känna mig! Hyckleri eller vad säger ni? Men oftast ger jag människor en chans, och det är då man upptäcker va fint det var att lära känna "andra sortens människor"
*Har varit "mobbad": När jag berättat i efterhand så kan folket i min närvaro se ut som frågetecken "Vad menar du, du hade ju vänner runt dig hela tiden?" Det stämmer jag hade vänner, så jag var aldrig utstött eller så. Dock så när jag gick ensam genom skolans korridorer på högstadiet så kunde helt "random" folk ge sig på mig, kasta saker, slå mig, kalla mig ohyggliga saker. Jag mådde så sjukt dåligt under den perioden, men sa oftast inget för att jag skämdes.
*Har vägt mera: Det här med vikt har alltid varit en jobbig fråga för mig - har alltid varit "överviktig" Har alltid låtsas som att det inte var något jag brydde mig om, eftersom att jag varken åt bra eller tränade. Dock så har jag alltid mått dåligt över detta, och jag visste ju att jag var tvungen att skylla mig själv. Nu har jag lyckats gå ner till nånting jag är hyffsat nöjd med, men vill helst inte göra en big deal av det hela. Jag gick ner för att jag kände att jag var redo helt enkelt, för det måste man ju vara.
Dock så blev det jobbigare när jag väl gjorde det, då folk sa saker till mig som egentligen är välmenat. Men eftersom att det är något fel på mig så tar jag inte alltid positiva saker som ja...positiva. Ett exempel:
" Men Annna, va mycket du GÅTT NER, VA FIN DU ÄR! Gu vaa snygg du blivit!"
Jag gör vad jag kan för att dölja mitt missnöje och tänker inombords: "Så jag var alltså inte fin innan? Så vikten har så j*vla stor betydelse alltså? Sen säger man; "Jaao, jo jag är som...nöjd" och byter snabbt samtalsämne.
Själv så tycker jag inte att det är så snyggt med jättesmalt. Det är min åsikt. Självklart är det bra att vara hälsosam, det är ju det viktigaste! Men det är fint med former. Man ser så go ut då =)
Sen är de ju dom som har svårt att gå upp, på samma sätt som jag har svårt att gå ner/lätt för att gå upp.
*Är fejkvegitarian: Tror inte det finns något bra ord för mig faktiskt, och jag orkar inte göra en massa utlägg när folk frågar varför jag inte äter kött, och då säger jag helt enkelt att jag är vegitarian. Men det är jag inte.
Jag äter kaviar. Fisk äter jag inte för att jag tycker att det är äckligt...
Sen frågar ju folk mig VARFÖR jag inte äter kött! Det känns bättre helt enkelt. Mindre ångest/mindre spya/mindre pet i maten...Jag kan inte sätta fingret på varför jag blir äcklad av kött och jag kan spekulera i sinne men vem orkar lixom! Jag föredrar att äta annat än kött.
* Älskar att rita: Terapi nummer ett för mig, och skulle gärna vilja jobba med något inom det. Självklart vet jag att jag är för dålig för att kunna bli t.e.x serietecknare, men jag skulle gärna vilja bli designer, för att rita kläder ÄLSKAR jag. Sen tycker jag ju om att rita ner mina berättelser och serier jag har i huvet, men om jag skulle vilja att de blev publicerade skulle jag föredra om någon annan ritade.
*Får ångest ganska lätt: Plussa ihop mina rädslor för allt, min dåliga självkänsla, mitt bekräftelsebehov och hypokondri så har vi en äkta skräck-soppa. Jag har haft mycket panikattacker under mina år, och kan må riktigt psykiskt dåligt. Försöker oftast tänka positivt, men det är svårt.
Jag är dessutom en sån där som hatar att skicka sms, för när jag väl gör det och ställer en fråga, och inte får ett svar tillbaka kan jag bli helt hysterisk. Och jag vågar ju inte skicka ett till för då kan jag uppfattas som "jobbig" Så då går jag runt och inbillar mig att personen kanske är sur/att det är något jag gjort...när det oftast inte är så.
Sen är ju jag sämst på att svara på sms, så jag vet faktiskt egentligen inte vad som är problemet.
Och om jag skickar ett sms tillbaka som lyder "ok" då vet jag ju att jag inte får nå svar tillbaka, så, helt vrickad är jag ju inte ;P
Just nu är jag inne i en svacka som jag kallar för "limbo" Man är fast nånstans och man tar sig inte därifrån. Folk ger mig oftast råd på hur jag borde göra, men jag kan inte själv, jag MÅSTE ha hjälp men det är ingen som förstår att jag tycker att det är svårt att kolla runt själv och se vad jag vill göra...
*Jag överdriver: Tro jag gillare - att överdriva känslor, mina intressen, mina rörelser, mitt tal. Det är typ min grej. Take it or leave it ;) mitt sätt att få dendär uppmärksamheten/bekräftelsen som är lite av min "drug"
*Festar: Jag läser själv genom min blogg och tänker "Oj där vare fest, party, party, fest, fest, bakis, jättefull.., alla måste ju tro att jag är alkis!"
Jag är inte alkis(fast du vet förnekelse är ju första tecknet) Men jag gillar att festa =) Det är ROLIGT!
Många av mina kompisar gör det, så varför ska jag vara tråkig och nykter ;P Jag känner mig oftasts om ett UFO när jag är nykter och med på festen, och folk vill helst inte prata med en för att dom VET att man är nykter. Så då tar man en eller två(!) flaskor med vin och festar...ORDENTLIGT! Jag förstår inte grejen med att sitta och titta på glaset i timmar och smutta lite...då kan man f*n lika gärna dricka vatten =P
*Jag är LAT!: Motion är rena rama giftet för mig! Fy i h-vete! Jag är nöjd om jag cyklat till jobbet! Sen om jag kanske har motionerat en längre period varför ska jag stå och redovisa alla steg jag tagit under dagen? T.e.x säger folk: "Men Anna, du måste ju motionera mera!" "Jaha, tänker jag då, hur kan dom bara anta att jag INTE gjort det då. Jag kanske sprang 10 mil innan jag kom hit"
Oftast har dom ju haft rätt med att jag borde göra det ;P Men som sagt var - hur kan dom veta det??
Sen så är jag sämst på att göra saker, oftast för att jag inte orkar. Städning t.e.x. Vi har en diskmaskin men lika förbannat så står det tallrikar på diskbänken xD Och jag tycker inte om att ha det smutsigt heller så det går inte riktigt ihop..tur jag har en kille som också gillar att ha det rent =) Då kan vi turas om med att vara lata!
*Får oftast dåligt samvete:
Varav anledningen till att jag säger ja till saker jag inte vill göra och tvärtom. "Anna, skärp dig för f*n det är ju bara att säga att du inte ville göra det där!"
Men frågan är ju: mår jag sämre av att gå med på att göra det jag egentligen inte vill eller ha det där dåliga samvetet efter att jag sagt nej? Det är en sån där grej som jag måste jobba på/som jag dessutom blivit bättre på. Men sånt där tar tid, så det var gå som det går!
*Tycker om att göra andra glada: Tror det är ganska många som gör ;) men jag går "lite igång" på det. Jag blir riktigt j*vla glad när jag lyckats göra något som någon annan uppskattar! köpa "rätt" presenter t.e.x, skicka ett fint sms, göra en mysig middag, bjuda folk på mat m.m. Jag tycker verkligen om det! Dock vet jag att det finns folk som inte riktigt tycker att det är ok att få saker, och de skäms lite och vet inte riktigt hur de ska tacka och ta emot. Så samtidigt vill man ju inte göra någon illa till mods.
*Tycker om att bli bortskämd: Själv är jag en sån som ÄLSKAR att bli bortskämd och få saker. Jag bli så himla glad och känner mig omtyckt!
Mina föräldrar och syskon skämmer bort mig ibland, och gör saker för mig och Jimmy spontant. Samtidigt som man känner sig lite skamsen över att man faktiskt tar emot det så blir man ju bara så himla glad!
Ett exempel är när min syster gav mig 2000 spänn i julklapp!! Vi hade dåligt med pengar, och jag var inne i en svacka, och så kommer hon med tvåtusen j*vla spänn! Jag satt och grät hela kvällen, och syrran tog kort på mig och la upp på Facebook! Jag kunde bjuda på det!
Och när Jimmy gör saker för mig. Jag uppskattar alla steg han tar! Han gör såå mycket för mig!!
*Jag är feminist: Folk kan tolka lite hursom helst ordet "femenist" och jag vill helst inte gå in på detaljer om hur JAG tycker att en femenist ska vara. Dock så anser jag att detär ju en självklarhet! Kvinnor har haft det tufft i Sverige under århundradens gång, det kan ingen förneka! Vi fick ju inte ens rösträtt förrän 1921! Och det kan man tacka feminismen för!! I andra länder har man inte hunnit långt gällande kvinnor! Som stenas till döds för att de typ gått och fikat med en annan man, medan karln får ha 50 fruar samtidigt. Eller yngre tjejer som måste köns-stympas och sys ihop. Eller blir våldtagna och gravida på kuppen, sen straffas för att de haft otukt med en man...Naturlkigtvis finns det massa orättvisor här i världen! Jag är för jämlikhet i alla lägen!
Men att kämpa för just kvinnor tycker jag är viktigt, då jag är en kvinna, och känner mig som en sådan. Mindre värd, ängslig, har komplex, pryd och allt sånt som förväntas av en för att man är tjej. Jag vet ju att killar också har krav och normer, men nu är jag jag tjej och jag vet ju vad JAG går igenom...
Oh va mycket det blev nu =/ Det finns säkert mer att tillägga, men dessa sakerär de jag kan komma på just nu och de står i ärlighetens namn. Ni får gärna kommentera om ni nu orkat läsa det jag skrivit, för det är möjligt att det är en massa trams och att jag egentligen skulle ha delat upp inläggen....men aja nu är det gjort och jag mår lite bättre själv =)
Doshite?
2010-08-22
20:49:39
20:49:39
Family Guy
2010-08-18
23:16:48
23:16:48
Ni som umgås med mig!!
2010-06-03
21:31:22
21:31:22
Ni som umgås med mig kan ibland höra mig säga saker som inte alls är begripligt för det flesta..
Det vill säga japanska...
Nedan finner du smakprov på riktig vardagsjapanska; en liten ordlista med vanliga ord och uttryck som jag använder lite då och då ;)
Läget och sånt, umgängesfraser
Konnichiwa
Hej
Genki?
Hur mår du?
Genki
Jag mår bra
Betsu ni / Nan demo nai
Ingenting särskilt / Ingenting
Dou shita?
Vad har hänt?
Hontou? / Majide? / Uso?
Verkligen? / Va?! / Du skämtar!
Ki o tsukete
Var försiktig
Sumimasen
Ursäkta
Arigatou
Tack
Doumo arigatou
Tack så mycket
Mata ne
Vi ses
Ja ne / Sayonara
Hejdå / Farväl
Grundläggande ord
Watakushi, watashi, boku, ore
Jag ( I fallande artighetsordning)
Anata, kimi, omae, kisama
Du (I fallande artighetsordning)
Ichi, ni, san, shi/yon, go, roku, nana/shichi, hachi, kyuu, juu
ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio
Nihon eller Nippon
Japan, där det senare är mer patriotiskt
Sueeden
Sverige
Onna no hito, josei, onna no ko
Kvinna, tjej, flicka
Okaa-san, haha
Mamma
Otou-san, chichi
Pappa
Onii-san / Onee-san
Bror / Syster
Nani?
Vad?
Doushite? / Itsu? / Dare? / Doko? / Dou yatte?
Varför? / När? / Vem? / Var? / Hur?
Vanligt förekommande ord/uttryck
Sugoi
Wow, häftigt, otroligt, väldigt mycket (De älskar detta ordet)
Sake
Alkohol (Det vi kallar sake på svenska heternihonshu på jap. Och det uttalas INTE saké.)
Ii
Bra, god
Bansai
Tiotusen år (Används bl.a som ett slags hurra)
Desu ne, da ne, ne
Eller hur? (För att skapa samtycke/enas. Används i varannan mening nästan.)
Ganbatte / ganbare
Heja, kom igen!
Kärlek
Suki da yo
Jag tycker om dig
Dai suki da yo
Jag tycker verkligen om dig
Ai shiteru
Jag älskar dig
Hazukashii
Jag är generad
Kisu shite
Kyss mig
Kimochi ii
Det känns skönt/bra
Suteki da yo
Du är så fin
Bråk och fula ord
Urusai
Du väsnas! , tyst!
Nan da yo!
Va vill du!
Usotsuki
Din lögnare
Baka yaro
Idiot!
Hentai
Snuskhummer, pervers
Damare!
Håll käft!
Dame da yo
Så får du inte göra (dame används ofta ensamt. Allt som inte går eller är förbjudet är dame!)
Ii kagen ni shite
Nu får du fan-ta-mig lägga av, nu är måttet rågat
Saitei da yo
Du är så låg, fy fan vad lågt
Kechi
Snåljåp
Itai
Aj det gör ont
Shimatta
Skit!
Gomennasai, warukatta
Förlåt, det var dumt gjort
Övrigt
kosupurei: Från engelska "costume play". Man klär ut sig till seriefigurer eller liknande, numera en smärre folkrörelse i Japan.
otaku: Någon som är helt insnöad på ett specialintresse och oftast social analfabet. Nörd. Intresse såsom manga, idoler, musik, dataspel. Ett annat ord för mig med andra ord ;)
Våren är här!
2010-04-23
18:23:50
18:23:50
Jag har äntligen köpt dom där skorna och jag ångrar det inte =)
Köpte mig också en fin vårjacka att ha ^__^
Nu känns det verkligen som vår!
En av fasorna nu i vår är dock det som hände nyss.
En fågel studsade mot vårt fönster och kunde sen inte flyga iväg från vår balkong.
Vi trodde att det var kört för den.
Men vi tog ut den på gården i af - och när vi släppte den så flög den =)
Vilken tur!
Våren är verkligen här!!
The birdie
Mina skoir - de ser lite grann ut som skridskor ;)
Min nya tröja/jacka ;)
Hela kittet ;)
Köpte mig också en fin vårjacka att ha ^__^
Nu känns det verkligen som vår!
En av fasorna nu i vår är dock det som hände nyss.
En fågel studsade mot vårt fönster och kunde sen inte flyga iväg från vår balkong.
Vi trodde att det var kört för den.
Men vi tog ut den på gården i af - och när vi släppte den så flög den =)
Vilken tur!
Våren är verkligen här!!
The birdie
Mina skoir - de ser lite grann ut som skridskor ;)
Min nya tröja/jacka ;)
Hela kittet ;)
Heej
2010-04-23
01:11:31
01:11:31
Ni kanske har märkt att jag ändrat min design på bloggen gaaanska ofta?
Anledningen är att jag aldrig varit nöjd - har inte riktigt fattat det där med design...
Men NU gott folk - så har jag fått kläm på det. Och jag TROR att denna design är här för att stanna...
En stund i af ;)
Gonatt---
Anledningen är att jag aldrig varit nöjd - har inte riktigt fattat det där med design...
Men NU gott folk - så har jag fått kläm på det. Och jag TROR att denna design är här för att stanna...
En stund i af ;)
Gonatt---
WTF!! JAPANSK REKLAM FÖR BANAN?
2010-04-22
14:33:13
14:33:13
