Igår slog det mig.

När jag låg i vår säng, kunde jag inte somna. Så i stället låg jag och tittade på Jimmy när han sov.
Då frågade jag mig själv "Varför ligger han i samma säng som jag, egentligen?"

Det kan ju verka konstigt att jag frågar mig själv det.

Men Jimmy, är ju som ett  smycke. Men inte vilket smycke som helst. Han är inget smycke jag skulle kunna låna ut till någon en kväll, bara för att någon annan vill låna. Inget smycke jag vill dela med mig av.
För att det bara är mitt.

Men samtidigt är han ingen ägodel. Det är ju inte så att jag köpt honom för en massa, massa pengar. Det är ju inte så att jag "hittat" honom ute i skogen nånstans och bestämt att han kommer att dela livet med mig...

Nää han ligger inte i min säng för att han är min, egentligen.

Han ligger ju där för att han VILL ligga där. Han VILL vara hos mig när jag behöver tröst, han VILL bo tillsammans med mig i vår lilla lägenhet med två katter.
Han VILL se film med mig, äta middag med mig, umgås med mig, skratta med mig...jag skulle kunna hålla på så i evigheter för att jag själv tycker attd et är så otroligt.

Han VILL alltså vara med någon som mig? Det är därför.

Det måste ju finnas något helt otrligt fantastiskt jag gjort, som fått den här underbara människan att stanna hos mig, även efter snart 5 år tillsammans. 

Jag är så lycklig!

               k o m m e n t e r a
               Just some thaughts... | Länka inlägget

5