vikt"igt"
2010-08-24
23:11:30
23:11:30
Det här med vikt har jag egentligen totalt ignorerat i min blogg, dels för att jag tycker att det blir för personligt och dels för att jag anser att det inte är så j*vla viktigt!!
Men efter att jag nämt lite i mitt "självscanning" inlägg, så blev det lite ramaskri kring den, så jag antar att jag ville gå lite djupare så folk får höra hur jag känt/känner inför allt detta.
Största anledningen till att jag inte nämnde min viktnedgång i bloggen(dock skrev jag om det kryptiskt så ingen skulle fatta utonm jag;) var så att folk inte skulle få förväntningar. Jag försökte faktiskt dölja mitt försök till de allra flesta utom för dem som jag gick ned tillsammans med.
Och anledningen var att jag skulle undvika följande:
Och anledningen var att jag skulle undvika följande:
"Anna, hur går det nu, då, hur mycket har du gått ner?" "Tycker det är på tiden att du gör detta, och du är så duktig!""
Folk som menar väl men som ändå blir fel på något sätt...?
För tänk om jag INTE skulle ha klarat det? Tänk om jag stått där, lyckats gå ner 2 kilo och sen inge mer?
Tänk om då folk skulle bli besvikna och tänka, "Jaha 2 kilo det var ju inte så mycket"...och sen kanske skriva:
"Kom igen nu Anna, du klarar att gå ner mera!"
Då hade det helt plötsligt blivit ett krav och ett måste. Och inte alls så där "roligt" som det faktiskt var.
Och jag lovar, då hade jag gett upp direkt, för jag är en sån person tyvärr.
Sen tycker jag att det är onödigt att gå och snacka vikt. "Jag har då lyckats gå ner 8 kilo, visst är jag duktig?"
Who f*cking cares, liksom...
Hur som helst, anledningen till att jag bestämde mig.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i idén att "banta" Jag tyckte inte att jag behövde.
Eller jag visste ju att jag var överviktig, men jag upplevde mig aldrig som "tjock"
Men när man umgås med smala vänner och som inte pratar om annat än att just äta nyttigt och motionera så kände man sig liite missanpassad.
Man hade inget att tillägga, och man kunde inte låta bli att tänka
"Hmm, undrar om de tycker att jag lever fel, ser tjock ut, o.s.v." Såna där underbara tankar man får, ni vet.
Att känna sig stor som tjej är inte roligt för då följer alla fördomar med i ett litet bagage.
Att jag skulle äta mer än andra, att jag inte skulle orka något, att jag inte rör mig...
Att jag skulle äta mer än andra, att jag inte skulle orka något, att jag inte rör mig...
Kan ju inte säga att jag är en atlet, och om jag skulle säga att jag föredrar frukt framför godis skulle vara att ljuga.
Men har aldrig sett mig mer annorlunda än någon annan när det kommer till såna här saker...
Men har aldrig sett mig mer annorlunda än någon annan när det kommer till såna här saker...
Menmen, jag kollade mitt bmi, och räknande ut att jag var tvungen att gå ner si och så mycket för att nå ett bra värde. Jag tyckte det lät mycket, men så en dag träffade jag en jobbarkompis efter semestern och hon hade lyckats gå ner de antal kilo jag ville bort med, bara på någon månad(!)
Det var då jag insåg att det kan funka för mig med =)
Och vi var ett gäng på jobbet som stöttade varandra, delade med oss av tips på mat och motion, uppdaterade varandra på kvällarna via sms och allt kändes så toppen. Min pojkvän stöttade mig i ALLT!
Och vi var ett gäng på jobbet som stöttade varandra, delade med oss av tips på mat och motion, uppdaterade varandra på kvällarna via sms och allt kändes så toppen. Min pojkvän stöttade mig i ALLT!
Motion och mat...
It was like a walk in the park
Om ni undrar hur jag bar mig åt gjorde jag följande:
*Simmade och gick prommenader, den enda slags motion jag klarar av
*Tog bort så mycket kolhydrater som möjligt: d.v.s ris, pasta, potatis, deg. m.m
(Dock behöll jag mitt hårdbröd eftersom att jag är brödoman)
*Jag stenhård när det gällde det goda i livet. (Allså NOLL TOLERANS på godis, chips, godsaker, hamburgare, pizza och annat som förgyller ens liv =P)
* Åt flera gånger om dagen som stillade mitt mat och sockerbegär.
* Åt flera gånger om dagen som stillade mitt mat och sockerbegär.
*Jag åt frysta hallon, nötter som cashew, mandlar och pistage, keso och äpplen, blandat med kanel.
Hur som helst så även efter att några kilon ramlat av känner jag mig fortfarande som samma person.
Liite mindre tung bara - lite mindre missanpassad(både bland smalt folk och i klädaffärer)
Och liite gladare för att jag kände att jag faktiskt lyckades. En liten "in your face" till dom som nånsin tvivlade...
När man blir gladare - blir man vackrare! Och det jag menar är alltså att det är inte vikten som gör en vacker eller ful, det är hur man mår!
Det är därför folk helt plötsligt säger att man blivit fin och snygg!
Det är det som sårat mig, när folk som aldrig sagt det tidigare helt plötsligt säger det, nu några kilon lättare.
Själv anser jag inte att vikt har något med "vackerhet" att göra. Nog kan jag plocka åt mig många bilder där den tjockare personen är vackrare än den smala. Och naturligtvis är det en tycktefråga också.
Vissa gillar "smalt" medan andra gillar "runt"
Men att vara tjock har en del obekvämligheter med sig ur hälsosynpunkt. Så när man väl har gått ner kan personen ifråga upplevas som "vackrare" eftersom att man känner sig friskare och piggare. Så det är inte så konstigt att folk strör på extra mycket komlimanger nu...men jag vill bara veta att folk faktiskt tyckte att jag var vacker tidigare också - för jag känner mig som samma person - in och ut.
Ja gud ja... Vilken debatt det blev. Känns som jag stod för merparten av dramat. Men hur som helst tycker jag det var väldigt intressant att läsa dina tankar kring vikt, mat och motion. Kram
Ewe
Jag känner mig väldigt träffad, när jag och Mirjam träffade dig på Åhlens en gång och jag ska gu va smal du har blivit och vad fin du är!
Jag tror det var länge sen sist jag träffade dig då.
Men att du är fin och vacker och allt har ju självklart inte bara med vikten att göra.
Jag tycker att du nu för tiden strålar på ett helt annat sätt, du har hittat en stil som passar dig till 100% som du är så himla snygg i!
Och jag tror även det har mycket att göra med Jimmy, att du har ett jobb och ni kan försörja er själva, det är jätteviktigt för hur man mår, för självkänslan.
Och du äter ju nästan lchf :P Att du inte sa de, jag har ju gjort det jättelänge, fram och tillbaka då.. fast då äter du ju iofs inte kött, min mat är ganska baserad på kött. Men de finns ju mycke annat man kan göra :)
Emelie