Eftersom att min blogg har fått några fler besökare än 7 ;) Så tänkte jag skriva lite granna om mig själv =)
Jag vet dock inte om alla de som läser BARA är folk som vet vem jag är, men ifall det INTE är det så skriver jag nu^^ Hur som helst så har jag blivit en mer aktiv blogg-läsare och hittar intressanta bloggar lite varstans!

Jag märker att oftast de jag tycker är intressanta är när jag läser om hur folk tycker och tänker om saker.
Alltså åsikter om saker och ting. Och det är ju lite synd eftersom att jag nästan aldrig skriver om mina åsikter. Jag säger att jag inte har några, för när jag väl har det så slutar det bara med att jag säger emot mig själv ^^
Jag är öppen för förslag helt enkelt. Nää men nog har jag åsikter, och det ska ni få läsa om i följande.

Alltså detta är jag:

* Hypokodriker: Japp jag är tvätt-äkta hypokondriker och det kommer i vågor. Min syster som är sjuksköterska måste ibland ta emot samtal från mig på nätterna dåjag ringer och gråter om alla de olika cancer-symtom jag har!
Just det, för cancer är det jag är mest rädd för! Jag har mycket huvudvärk/spänning i nacken som jag då tolkar som hjärntumör. Jag bränner mig lätt på somrarna, och när jag sen hittar "ett födelsemärke" som lika gärna kan vara en finne så har jag hudcancer. Dock kollar jag aldrig upp mig själv...Typiskt hypokondriker-beteende.

* Rädd för allt inom sjukvården: Tandläkaren, doktorer, sprutor, äldreboenden, blod, operationer, you name it! Jag har själv besökt självaste sjukhuset en gång då jag fick en planka i ansiktet och var tvungen att sy.
Men har aldrig brytit något eller varit sjuk att jag varit tvungen att åka in. Dock har man ju tagit sprutor, och blodprov(men endast i fingret) Och jag tjuter som en gris i tre timmar innan jag ska ta det/den. samma sak gäller tandläkaren, har lagat hål, och tagit sprutor i munnen. För att kunna göra det måste jag ha lugnande musik i öronen samtidigt ...Men jag brukar ha ångest i typ en hel sommar innan jag vet att jag ska iväg på en j*vla undersökning! Detta är också anledningen till att jag inte klarade av att fortsätta inom hemtjänsten.

*Rädd för fordon: Har inget körkort, och detta är en av anledningarna. Jag hatar saker och ting som låter och rör på sig, och om jag då måste styra skiten, kan ni ju tänka er. Att ÅKA bilen har jag inga problem med LÄNGRE.
Jag vill dock ha ett körkort, men har inget behov att det just nu. När jag försökte ta det sist så gick jag hos en terapeft samtidigt för att lugna mina nerver - det gick inte...

*Har ett ordentligt bekräftelsebehov: Jaa seeee på mig!!! Jag antar att det är ganska vanligt bland folk, ochjag vet inte heller om det är extra stort. Men folk märker av det ganska snabbt. Inte speciellt diskret med andra ord. Ganska pinsamt om man tänker efter men vad göra? Får hoppas att folk kan tackla det ändå...

*Dålig självkänsla/självförtroende: Ja vad kan man säga. Det är ju bättre nu naturligtvis, men det går ju att förbättra ännu mera.

*Kan inte bo ensam: Har visserligen inte försökt, kan egentligen inte säga mer än så, men jag pallar inte att vara själv...Jag gillar dessutom inte stora ytor. Jag och Jimmy har flyttat runt lite och trivdes sämst i vår lägenhet på 80 kvadrat och trivdes bäst i den på 49...

När jag börjar sent om dagarna, och Jimmy redan farit på jobbet så kan jag ibland också fara dit nån timme tidigare bara för att jag inte klarar av att vara själv. Sen när jobbarkompisarna frågar "Va f*n gör du här?" Hittar man på lama ursäkter, som ingen riktigt tror på antar jag.

* Har fördomar: Ja, det kan man ju inte hymla med. dock är oftast min största fördom att folk ska döma mig innan de lärt känna mig! Hyckleri eller vad säger ni? Men oftast ger jag människor en chans, och det är då man upptäcker va fint det var att lära känna "andra sortens människor"

*Har varit "mobbad": När jag berättat i efterhand så kan folket i min närvaro se ut som frågetecken "Vad menar du, du hade ju vänner runt dig hela tiden?" Det stämmer jag hade vänner, så jag var aldrig utstött eller så. Dock så när jag gick ensam genom skolans korridorer på högstadiet så kunde helt "random" folk ge sig på mig, kasta saker, slå mig, kalla mig ohyggliga saker. Jag mådde så sjukt dåligt under den perioden, men sa oftast inget för att jag skämdes.

*Har vägt mera: Det här med vikt har alltid varit en jobbig fråga för mig - har alltid varit "överviktig" Har alltid låtsas som att det inte var något jag brydde mig om, eftersom att jag varken åt bra eller tränade. Dock så har jag alltid mått dåligt över detta, och jag visste ju att jag var tvungen att skylla mig själv. Nu har jag lyckats gå ner till nånting jag är hyffsat nöjd med, men vill helst inte göra en big deal av det hela. Jag gick ner för att jag kände att jag var redo helt enkelt, för det måste man ju vara.

Dock så blev det jobbigare när jag väl gjorde det, då folk sa saker till mig som egentligen är välmenat. Men eftersom att det är något fel på mig så tar jag inte alltid positiva saker som ja...positiva. Ett exempel:
" Men Annna, va mycket du GÅTT NER, VA FIN DU ÄR! Gu vaa snygg du blivit!"

Jag gör vad jag kan för att dölja mitt missnöje och tänker inombords: "Så jag var alltså inte fin innan? Så vikten har så j*vla stor betydelse alltså? Sen säger man; "Jaao, jo jag är som...nöjd" och byter snabbt samtalsämne.

Själv så tycker jag inte att det är så snyggt med jättesmalt. Det är min åsikt. Självklart är det bra att vara hälsosam, det är ju det viktigaste! Men det är fint med former. Man ser så go ut då =)
Sen är de ju dom som har svårt att gå upp, på samma sätt som jag har svårt att gå ner/lätt för att gå upp.

*Är fejkvegitarian: Tror inte det finns något bra ord för mig faktiskt, och jag orkar inte göra en massa utlägg när folk frågar varför jag inte äter kött, och då säger jag helt enkelt att jag är vegitarian. Men det är jag inte.
Jag äter kaviar. Fisk äter jag inte för att jag tycker att det är äckligt...

Sen frågar ju folk mig VARFÖR jag inte äter kött! Det känns bättre helt enkelt. Mindre ångest/mindre spya/mindre pet i maten...Jag kan inte sätta fingret på varför jag blir äcklad av kött och jag kan spekulera i sinne men vem orkar lixom! Jag föredrar att äta annat än kött.

* Älskar att rita: Terapi nummer ett för mig, och skulle gärna vilja jobba med något inom det. Självklart vet jag att jag är för dålig för att kunna bli t.e.x serietecknare, men jag skulle gärna vilja bli designer, för att rita kläder ÄLSKAR jag. Sen tycker jag ju om att rita ner mina berättelser och serier jag har i huvet, men om jag skulle vilja att de blev publicerade skulle jag föredra om någon annan ritade. 

*Får ångest ganska lätt: Plussa ihop mina rädslor för allt, min dåliga självkänsla, mitt bekräftelsebehov och hypokondri så har vi en äkta skräck-soppa. Jag har haft mycket panikattacker under mina år, och kan må riktigt psykiskt dåligt. Försöker oftast tänka positivt, men det är svårt.

Jag är dessutom en sån där som hatar att skicka sms, för när jag väl gör det och ställer en fråga, och inte får ett svar tillbaka kan jag bli helt hysterisk. Och jag vågar ju inte skicka ett till för då kan jag uppfattas som "jobbig" Så då går jag runt och inbillar mig att personen kanske är sur/att det är något jag gjort...när det oftast inte är så.
Sen är ju jag sämst på att svara på sms, så jag vet faktiskt egentligen inte vad som är problemet.
Och om jag skickar ett sms tillbaka som lyder "ok" då vet jag ju att jag inte får nå svar tillbaka, så, helt vrickad är jag ju inte ;P

Just nu är jag inne i en svacka som jag kallar för "limbo" Man är fast nånstans och man tar sig inte därifrån. Folk ger mig oftast råd på hur jag borde göra, men jag kan inte själv, jag MÅSTE ha hjälp men det är ingen som förstår att jag tycker att det är svårt att kolla runt själv och se vad jag vill göra...

*Jag överdriver: Tro jag gillare - att överdriva känslor, mina intressen, mina rörelser, mitt tal. Det är typ min grej. Take it or leave it ;) mitt sätt att få dendär uppmärksamheten/bekräftelsen som är lite av min "drug"

*Festar: Jag läser själv genom min blogg och tänker "Oj där vare fest, party, party, fest, fest, bakis, jättefull.., alla måste ju tro att jag är alkis!"

Jag är inte alkis(fast du vet förnekelse är ju första tecknet) Men jag gillar att festa =) Det är ROLIGT!
Många av mina kompisar gör det, så varför ska jag vara tråkig och nykter ;P Jag känner mig oftasts om ett UFO när jag är nykter och med på festen, och folk vill helst inte prata med en för att dom VET att man är nykter. Så då tar man en eller två(!) flaskor med vin och festar...ORDENTLIGT! Jag förstår inte grejen med att sitta och titta på glaset i timmar och smutta lite...då kan man f*n lika gärna dricka vatten =P

*Jag är LAT!: Motion är rena rama giftet för mig! Fy i h-vete! Jag är nöjd om jag cyklat till jobbet! Sen om jag kanske har motionerat en längre period varför ska jag stå och redovisa alla steg jag tagit under dagen? T.e.x säger folk: "Men Anna, du måste ju motionera mera!" "Jaha, tänker jag då, hur kan dom bara anta att jag INTE gjort det då. Jag kanske sprang 10 mil innan jag kom hit"

Oftast har dom ju haft rätt med att jag borde göra det ;P Men som sagt var - hur kan dom veta det??
Sen så är jag sämst på att göra saker, oftast för att jag inte orkar. Städning t.e.x. Vi har en diskmaskin men lika förbannat så står det tallrikar på diskbänken xD Och jag tycker inte om att ha det smutsigt heller så det går inte riktigt ihop..tur jag har en kille som också gillar att ha det rent =) Då kan vi turas om med att vara lata!

*Får oftast dåligt samvete:

Varav anledningen till att jag säger ja till saker jag inte vill göra och tvärtom. "Anna, skärp dig för f*n det är ju bara att säga att du inte ville göra det där!"

Men frågan är ju: mår jag sämre av att gå med på att göra det jag egentligen inte vill eller ha det där dåliga samvetet efter att jag sagt nej? Det är en sån där grej som jag måste jobba på/som jag dessutom blivit bättre på. Men sånt där tar tid, så det var gå som det går!

*Tycker om att göra andra glada: Tror det är ganska många som gör ;) men jag går "lite igång" på det. Jag blir riktigt j*vla glad när jag lyckats göra något som någon annan uppskattar! köpa "rätt" presenter t.e.x, skicka ett fint sms, göra en mysig middag, bjuda folk på mat m.m. Jag tycker verkligen om det! Dock vet jag att det finns folk som inte riktigt tycker att det är ok att få saker, och de skäms lite och vet inte riktigt hur de ska tacka och ta emot. Så samtidigt vill man ju inte göra någon illa till mods.

*Tycker om att bli bortskämd: Själv är jag en sån som ÄLSKAR att bli bortskämd och få saker. Jag bli så himla glad och känner mig omtyckt!
Mina föräldrar och syskon skämmer bort mig ibland, och gör saker för mig och Jimmy spontant. Samtidigt som man känner sig lite skamsen över att man faktiskt tar emot det så blir man ju bara så himla glad!

Ett exempel är när min syster gav mig 2000 spänn i julklapp!! Vi hade dåligt med pengar, och jag var inne i en svacka, och så kommer hon med tvåtusen j*vla spänn! Jag satt och grät hela kvällen, och syrran tog kort på mig och la upp på Facebook! Jag kunde bjuda på det!

Och när Jimmy gör saker för mig. Jag uppskattar alla steg han tar! Han gör såå mycket för mig!!


*Jag är feminist: Folk kan tolka lite hursom helst ordet "femenist" och jag vill helst inte gå in på detaljer om hur JAG tycker att en femenist ska vara. Dock så anser jag att detär ju en självklarhet! Kvinnor har haft det tufft i Sverige under århundradens gång, det kan ingen förneka! Vi fick ju inte ens rösträtt förrän 1921! Och det kan man tacka feminismen för!! I andra länder har man inte hunnit långt gällande kvinnor! Som stenas till döds för att de typ gått och fikat med en annan man, medan karln får ha 50 fruar samtidigt. Eller yngre tjejer som måste köns-stympas och sys ihop. Eller blir våldtagna och gravida på kuppen, sen straffas för att de haft otukt med en man...Naturlkigtvis finns det massa orättvisor här i världen! Jag är för jämlikhet i alla lägen!

Men att kämpa för just kvinnor tycker jag är viktigt, då jag är en kvinna, och känner mig som en sådan. Mindre värd, ängslig, har komplex, pryd och allt sånt som förväntas av en för att man är tjej. Jag vet ju att killar också har krav och normer, men nu är jag jag tjej och jag vet ju vad JAG går igenom...




Oh va mycket det blev nu =/ Det finns säkert mer att tillägga, men dessa sakerär de jag kan komma på just nu och de står i ärlighetens namn. Ni får gärna kommentera om ni nu orkat läsa det jag skrivit, för det är möjligt att det är en massa trams och att jag egentligen skulle ha delat upp inläggen....men aja nu är det gjort och jag mår lite bättre själv =)

               k o m m e n t e r a
               Just some thaughts... | Länka inlägget

12