Jag är sällan uttråkad...
2011-10-20
23:31:38
23:31:38
Om jag har det jag vill göra nära till hands brukar jag aldrig ha problem med att inte har ngt att göra. Det är en skön känsla.
Exempel på roliga saker:
* Sova(Allså det är så j*vla skönt!)
* Skriva berättelser(Min hjärna är full av dom...get them out of me!!)
* Rita(Ungefär som skrivandet)
* Se på anime(tur det finns mycket :3)
* Läsa manga(Som ovan)
* Spela tv-spel!
* Festa!(Det är roligt!:D, dock är det inget man vill göra FÖR ofta, då man vill längta till det. Och när man jobbar så pass mycket helg som jag gör, så blir det oftast kul och efterlängtat :)
* Vara med Jimmy(Det är bland det bästa, speciellt när vi spelar tv-spel tillsammans, bara pratar, ser på serier, eller tar en sovmorgon tillsammans. Finns inget bättre :3)
Så med andra ord är jag grymt lätt-road, dock ställer detta till med saker och ting.
Jag hör av mig väldigt sällan till en kompis :( planerar inte heller in saker med kompisar, som att fara och resa o.s.v.
Jag är så förbannat bekväm av mig som har så mycket nöjde framför näsan på mig att jag glömmer bort att göra ANDRA saker också som är minst lika kul, men som kanske tar lite extra tid/planering att göra. Det går t.e.x fortare att sätta igång datorn än att slå en plingeling till en vän och sen hoppa på en buss. Jag tycker nämligen att det är jobbigt att inte få komma komma iväg till det där roliga PÅ EN GÅNG.
Sitta på en buss i 20 minuter. Jag ser det som stulen tid.
I want my 20 minutes of waiting back!
Så det jag ville säga med det här inlägget är allså att jag menar inte att va en dålig vän och jag ÄLSKAR att va me mina vänner, men jag glömmer alltid att höra av mig för jag är alldeles för...lat? Det är nog ordet.
Nope, skärpning från min sida!
Tro det eller ej men jag har faktiskt vänner :) Emelies bild :)
Exempel på roliga saker:
* Sova(Allså det är så j*vla skönt!)
* Skriva berättelser(Min hjärna är full av dom...get them out of me!!)
* Rita(Ungefär som skrivandet)
* Se på anime(tur det finns mycket :3)
* Läsa manga(Som ovan)
* Spela tv-spel!
* Festa!(Det är roligt!:D, dock är det inget man vill göra FÖR ofta, då man vill längta till det. Och när man jobbar så pass mycket helg som jag gör, så blir det oftast kul och efterlängtat :)
* Vara med Jimmy(Det är bland det bästa, speciellt när vi spelar tv-spel tillsammans, bara pratar, ser på serier, eller tar en sovmorgon tillsammans. Finns inget bättre :3)
Så med andra ord är jag grymt lätt-road, dock ställer detta till med saker och ting.
Jag hör av mig väldigt sällan till en kompis :( planerar inte heller in saker med kompisar, som att fara och resa o.s.v.
Jag är så förbannat bekväm av mig som har så mycket nöjde framför näsan på mig att jag glömmer bort att göra ANDRA saker också som är minst lika kul, men som kanske tar lite extra tid/planering att göra. Det går t.e.x fortare att sätta igång datorn än att slå en plingeling till en vän och sen hoppa på en buss. Jag tycker nämligen att det är jobbigt att inte få komma komma iväg till det där roliga PÅ EN GÅNG.
Sitta på en buss i 20 minuter. Jag ser det som stulen tid.
I want my 20 minutes of waiting back!
Så det jag ville säga med det här inlägget är allså att jag menar inte att va en dålig vän och jag ÄLSKAR att va me mina vänner, men jag glömmer alltid att höra av mig för jag är alldeles för...lat? Det är nog ordet.
Nope, skärpning från min sida!
Tro det eller ej men jag har faktiskt vänner :) Emelies bild :)
Datum att längta till:
2011-10-20
14:13:46
14:13:46
22/10 - 11: Ska få träffa syrran :D
25/10 - 11: LÖN! förmodligen lite shopping också med Jimpo ;)
28/10 - 11: Halloweenfest! :D
29/10 - 11: Helg!
02/11 - 11 - Biopremiär av Lånaren Arrietty :D Jag och Jimpo ska se ^^
12/11 - 11 - Dildoparty ;)
26/11 - 11- Personalfest! :D
25/10 - 11: LÖN! förmodligen lite shopping också med Jimpo ;)
28/10 - 11: Halloweenfest! :D
29/10 - 11: Helg!
02/11 - 11 - Biopremiär av Lånaren Arrietty :D Jag och Jimpo ska se ^^
12/11 - 11 - Dildoparty ;)
26/11 - 11- Personalfest! :D
I'm a horrible girlfriend...
2011-10-19
01:43:04
01:43:04
Idag tvingade jag Jimmy laga maten trots att jag varit ledig hela dagen. Jag satt vid datorn och tjurade när han kom med maten TILL mig. Jag tog emot maten, men snubblade, och all mat hamnade på golvet. Jag skrek, svor och slog i dörrar!
Jimmy tog upp maten från golvet, samt gjorde ny mat åt mig och jag skrek åt Jimmy och frågade varför han bar in maten till mig från första början och fick allt att låta som att det var hans fel...
Fy fan va äcklig man kan bli ibland...
Jimmy tog upp maten från golvet, samt gjorde ny mat åt mig och jag skrek åt Jimmy och frågade varför han bar in maten till mig från första början och fick allt att låta som att det var hans fel...
Fy fan va äcklig man kan bli ibland...
Aftonhoran...
2011-10-18
02:06:33
02:06:33
Jag har alltid varit rädd..
2011-10-13
23:15:05
23:15:05
Jag var ett ängsligt barn. Det mesta skrämde mig. Jag var kraftigt rädd för höga ljud, höga höjder, nya människor o.s.v.
Så fort jag t.e.x SÅG ngt jag visste skulle låta blev jag rädd. En traktor? En bil? En skoter?
Jag blir fortfarande lite skakis när någon frågar om jag vill t.e.x åka skoter.
När jag var yngre blev jag ofta ifrågasatt varför jag hatade att åka skoter. Det som var så roligt!!
"Kom igen nu, Anna, nu gör vi det här!" Jag vet inte hur många gånger jag åkte skoter fast jag hatade det. För mina kompisars skull. Men så här i efterhand, VARFÖR skulle jag tvinga mig själv till det, när jag verkligen hatade det? Så nu för tiden säger jag blankt nej. Jag orkar inte genomlida något för någon annans skull. Jag tycker inte att jag missar världens grej bara för att jag säger nej till skoter.
Nya utmaningar var inget för mig. När jag skulle göra något nytt så överrumplades jag ofta av ångest.
"Vad är det här? Klarar jag det här?"
Av någon anledning har jag alltid känt mig värdelös, spelade ingen roll vad jag skulle göra/gjorde. "Det här kommer att gå åt helvete, för att jag är JAG" var mina tankar, och de tankarna har jag haft så länge jag kan minnas.
Därför var jag ständigt orolig, denna ständiga ångest så fort det var något nytt. Jag gav upp helt enkelt.
Jag var därför inte speciellt duktig i skolan heller, jag sket i det hela. "Äh, jag kommer inte lära mig någonting i af"
Missförstå mig inte, jag var i skolan varje dag, men koncentrerade mig, gjorde jag ju inte. Och läxor? plugga? Hah! No way. Jag satt alltid på mitt rum och ritade i stället. Och när internet kom/samt anime-serier Kent fixat åt mig satt jag och såg på sånt. Drömde mig bort.
Jag behövde inte längre vara kvar där. Känna mig som den där värdelösa Anna som aldrig skulle kunna fixa någonting. Den där Anna som hellre dör än att gå till tandläkaren, för det kommer hon inte att fixa. Slippa övningsköra, för att ta körkortet kommer Anna minsann inte heller kunna ta. För Anna kan ingenting.
Det blir lixom en rundgång för mig. Eftersom att jag från början tror att jag inte kommer att lyckas, blir jag rädd - och när jag blir rädd, lyckas jag inte heller.
Sen jag började på mitt jobb för 3 år sedan har jag vuxit mig starkare än någonsin. Jag klarar saker och ting, jag känner mig duktig. Jag känner mig inte värdelös på mitt arbete.
Men jag har fortfrande lång väg att gå. Ångesten griper tag i mig när jag minst anar det. Och inför varje ny utmaning tvekar jag. Men jag ska kämpa - kämpa till den dagen då jag VET att jag inte alls är värdelös...
Så fort jag t.e.x SÅG ngt jag visste skulle låta blev jag rädd. En traktor? En bil? En skoter?
Jag blir fortfarande lite skakis när någon frågar om jag vill t.e.x åka skoter.
När jag var yngre blev jag ofta ifrågasatt varför jag hatade att åka skoter. Det som var så roligt!!
"Kom igen nu, Anna, nu gör vi det här!" Jag vet inte hur många gånger jag åkte skoter fast jag hatade det. För mina kompisars skull. Men så här i efterhand, VARFÖR skulle jag tvinga mig själv till det, när jag verkligen hatade det? Så nu för tiden säger jag blankt nej. Jag orkar inte genomlida något för någon annans skull. Jag tycker inte att jag missar världens grej bara för att jag säger nej till skoter.
Nya utmaningar var inget för mig. När jag skulle göra något nytt så överrumplades jag ofta av ångest.
"Vad är det här? Klarar jag det här?"
Av någon anledning har jag alltid känt mig värdelös, spelade ingen roll vad jag skulle göra/gjorde. "Det här kommer att gå åt helvete, för att jag är JAG" var mina tankar, och de tankarna har jag haft så länge jag kan minnas.
Därför var jag ständigt orolig, denna ständiga ångest så fort det var något nytt. Jag gav upp helt enkelt.
Jag var därför inte speciellt duktig i skolan heller, jag sket i det hela. "Äh, jag kommer inte lära mig någonting i af"
Missförstå mig inte, jag var i skolan varje dag, men koncentrerade mig, gjorde jag ju inte. Och läxor? plugga? Hah! No way. Jag satt alltid på mitt rum och ritade i stället. Och när internet kom/samt anime-serier Kent fixat åt mig satt jag och såg på sånt. Drömde mig bort.
Jag behövde inte längre vara kvar där. Känna mig som den där värdelösa Anna som aldrig skulle kunna fixa någonting. Den där Anna som hellre dör än att gå till tandläkaren, för det kommer hon inte att fixa. Slippa övningsköra, för att ta körkortet kommer Anna minsann inte heller kunna ta. För Anna kan ingenting.
Det blir lixom en rundgång för mig. Eftersom att jag från början tror att jag inte kommer att lyckas, blir jag rädd - och när jag blir rädd, lyckas jag inte heller.
Sen jag började på mitt jobb för 3 år sedan har jag vuxit mig starkare än någonsin. Jag klarar saker och ting, jag känner mig duktig. Jag känner mig inte värdelös på mitt arbete.
Men jag har fortfrande lång väg att gå. Ångesten griper tag i mig när jag minst anar det. Och inför varje ny utmaning tvekar jag. Men jag ska kämpa - kämpa till den dagen då jag VET att jag inte alls är värdelös...
LOL XD
2011-10-10
21:20:02
21:20:02
Allså det här med Comhem...Jag och Jimmy känner oss som fån nu i efterhand, men vi började tänka lite.
Vi sitter nu ännu en kväll BARA vid tv-spelet/datorn. Vi ser INTE på tv. Och frågan är ju - kommer vi verkligen att BÖRJA se på tv bara för att vi får andra kanaler? Jag tycker personligen att det är jobbigt med tv - man sappar i princip bara. Om det är ngt program/film man vill se, ja då kan man ju lätt fixa det via datorn.
Sen började vi kika lite på vad vi EGENTLIGEN hade beställt. Vi insåg att allting skulle bli lite dyrare än vad vi trodde från början. Eller ja, MYCKET dyrare faktiskt.
Så vi har redan fyllt i ånger-lappen och den ska vi skicka i morgon xD När den är skickad och upprsägningen är gjord kommer jag att bli nöjd och glad :3 Däremot ska vi säga upp vårt bredband i morgon - för det är åt h-vete för dyrt. Vi får 100 mb/s får mindre kostnad i ett annat bolag, än det vi har nu.
Helt galet. Så jag ska ringa i morgon!!
Vi sitter nu ännu en kväll BARA vid tv-spelet/datorn. Vi ser INTE på tv. Och frågan är ju - kommer vi verkligen att BÖRJA se på tv bara för att vi får andra kanaler? Jag tycker personligen att det är jobbigt med tv - man sappar i princip bara. Om det är ngt program/film man vill se, ja då kan man ju lätt fixa det via datorn.
Sen började vi kika lite på vad vi EGENTLIGEN hade beställt. Vi insåg att allting skulle bli lite dyrare än vad vi trodde från början. Eller ja, MYCKET dyrare faktiskt.
Så vi har redan fyllt i ånger-lappen och den ska vi skicka i morgon xD När den är skickad och upprsägningen är gjord kommer jag att bli nöjd och glad :3 Däremot ska vi säga upp vårt bredband i morgon - för det är åt h-vete för dyrt. Vi får 100 mb/s får mindre kostnad i ett annat bolag, än det vi har nu.
Helt galet. Så jag ska ringa i morgon!!
Comhem - vi börjar ooom igen!
2011-10-10
00:28:06
00:28:06
Lägenheten har förfallit under helgen. Skitigt överallt - men who can blame me! Helt själv i lägenheten, sjuk som fan och arbetar dessutom ca 36 timmar på 3 dagar!! Dessutom lockade min vän datorn betydligt mer ;)
Det dumma var att på kvällen när vi satt i soffan mitt i allt h-vete, knackar snubbar från Comhem på O__o
De vill komma in och prata med oss i 5 min. annars hade tvingat oss att boka tid ngn annan dag. Fine tänkte jag då, men då glömde jag ju naturligtvis bort att lägenheten var sprängd och själv stod jag där nyvaken, äcklig, fläck på vit t-shirt och hål i brallerna. Jag tänkte direkt" Åh nej nu tror dom att vi är nå j*vla hobos som inte duschar/städar eller har på sig vettiga kläder"
Så jag hade ångest över det när de började försöka övertala oss att använda comhems internet samt tv...
Och jag och Jimmy faller alltid för säljare så nu ska vi tydligen ha 8-favoriter, ett nytt modem, rubb och stubb O__O Jag får lite smått ångest för det här, det kommer säkert att bli nå tjaffs sen också, för det blir det ALLTID för oss...Vi är lättlurade j*vlar.
Fast jag och Jimmy har pratat om det här tidigare. Just nu har vi typ inga bra kanaler och det är anledningen till att vi aldrig ser på tv. Men 8 favoriter är ju bra för då får man ju ha vilka kanaler vi vill! Det vi saknar är ju t.e.x Discovery channel och Tv4 Fucked up(fakta). Och så vill ju jag ha Disney channel :3 vi skulle dessutom få högre hastighet på internet - och det behöver vi för vi använder internet GRYMT mycket...
''
Internet is kinda my hubby. Jag fixar min anime därifrån, min manga, fixar musik(Fuck Spotify!) Fejjan, forum, bloggar, min egen blogg, vänner med liknande intressen o.s.v.
Aja det blir säkert bra hoppas jag! Gahh...ångest
Det dumma var att på kvällen när vi satt i soffan mitt i allt h-vete, knackar snubbar från Comhem på O__o
De vill komma in och prata med oss i 5 min. annars hade tvingat oss att boka tid ngn annan dag. Fine tänkte jag då, men då glömde jag ju naturligtvis bort att lägenheten var sprängd och själv stod jag där nyvaken, äcklig, fläck på vit t-shirt och hål i brallerna. Jag tänkte direkt" Åh nej nu tror dom att vi är nå j*vla hobos som inte duschar/städar eller har på sig vettiga kläder"
Så jag hade ångest över det när de började försöka övertala oss att använda comhems internet samt tv...
Och jag och Jimmy faller alltid för säljare så nu ska vi tydligen ha 8-favoriter, ett nytt modem, rubb och stubb O__O Jag får lite smått ångest för det här, det kommer säkert att bli nå tjaffs sen också, för det blir det ALLTID för oss...Vi är lättlurade j*vlar.
Fast jag och Jimmy har pratat om det här tidigare. Just nu har vi typ inga bra kanaler och det är anledningen till att vi aldrig ser på tv. Men 8 favoriter är ju bra för då får man ju ha vilka kanaler vi vill! Det vi saknar är ju t.e.x Discovery channel och Tv4 Fucked up(fakta). Och så vill ju jag ha Disney channel :3 vi skulle dessutom få högre hastighet på internet - och det behöver vi för vi använder internet GRYMT mycket...
''
Internet is kinda my hubby. Jag fixar min anime därifrån, min manga, fixar musik(Fuck Spotify!) Fejjan, forum, bloggar, min egen blogg, vänner med liknande intressen o.s.v.
Aja det blir säkert bra hoppas jag! Gahh...ångest
"ALLA SVORDOMAR JAG KAN TÄNKAS KOMMA PÅ!"
2011-10-08
05:07:09
05:07:09
Jag har så förbannat ont, precis i svaljet. Det känns som tandvärk, fast det sitter precis vid hals-mandlarna - kan det vara en bra smärt-beskrivning tro? Jag har så ont att jag har svårt att svälja mitt eget saliv(Det går men det gör helsickes ont allså) Och prata är ju rena döden...Har varit och kikat mig själv i munnen, och jag tycker minsann att mina hals-mandlar ser enorma ut(jag kollar visserligen inte på mina halsmandlar särskilt ofta så det kan ju va så att de är rätt stora i vanliga fall också)
Aja, enligt Dr Google har jag i alla fall...cancer, eller körtelfeber xD Hypokondriker-Anna sätter fart igen ;)
Nämen det är nog inget att oroa sig för men det gör så förbannat ont :( :( :(
Jag dör typ...
Aja, enligt Dr Google har jag i alla fall...cancer, eller körtelfeber xD Hypokondriker-Anna sätter fart igen ;)
Nämen det är nog inget att oroa sig för men det gör så förbannat ont :( :( :(
Jag dör typ...
Men attraktionen är ju viktig...?
2011-09-22
11:27:04
11:27:04
Min kille säger ofta att attraktionen är viktig när det väl kommer till kärlek. Det vet jag också, jag är inte född i farstun. Men attraktion handlar för det första inte BARA om utseende. Det kan vara en lukt, en look, ett skratt, en charm, ögon o.s.v.
För det andra så har människor TROTS utseende-hetsen idag, OLIKA föreställningar om vad man tycker är vackert.
Om man ställer mig bredvid Brittan t.e.x tror jag nog att man kan säga att Brittan är vackrare. Alla utom min kille förstås. "Nej hon är skitful och DU är snyggast i världen" Och han ljuger inte. Han tycker så. För att han är attraherad av mig för ANDRA saker.
Så skit i Brittan, du kommer att bli älskad ändå!
För det andra så har människor TROTS utseende-hetsen idag, OLIKA föreställningar om vad man tycker är vackert.
Om man ställer mig bredvid Brittan t.e.x tror jag nog att man kan säga att Brittan är vackrare. Alla utom min kille förstås. "Nej hon är skitful och DU är snyggast i världen" Och han ljuger inte. Han tycker så. För att han är attraherad av mig för ANDRA saker.
Så skit i Brittan, du kommer att bli älskad ändå!
Man kan inte bara utgå från sin egen situation...
2011-09-22
11:16:53
11:16:53
"Frida-tidningar/Vecko Revyn o.s.v har minsann ALDRIG påverkat mig Jag känner ALDRIG att jag känner mig värdelös, tjock och ful. Jag känner ALLTID att jag duger som jag är"
Men bra där! Skönt för dig!
"Ja, och inga andra kvinnor känner sådär heller, för att JAG känner minsann inte så"
Okej...
Naturligtvis måste man acceptera att alla upplevelser ser olika ut. Men bara för att jag är trygg i mig själv och mår bra, varför ska man då bara anta att alla andra gör det?
Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort, och ändå går jag runt och nojjar mig om mitt utseende, min vikt, mina krav o.s.v. Varför kan vi aldrig få duga som vi är? Man kan ju knappt surfa in på Aftonbladet innan man matas med 3 rubriker om 3 olika bantningssätt, och att man ska gå ner 3 kilo för att må som bäst o.s.v.
När jag var yngre (mellan 12 - 18) mådde jag så fruktansvärt dåligt. Folk kommenterade ofta mitt utseende till det negativa och jag trodde verkligen då att det enda som faktiskt betydde något var utseendet och att jag inte förtjänade att leva för att jag inte såg ut som Britney Spears.
Nu vet jag bättre. Människor ser olika ut, vissa föddes med vackra drag medan andra gjorde inte gör det. Men även om jag inte är vackrast i världen så vet jag ändå att jag duger. Jag har vänner som säger till mig att de tycker om mig och vill umgås med mig. Att jag är cool, snäll, trevlig, häftig och det bara öser ut positivitet.
Och jag blir starkare och starkare för varje dag, för jag känner mig verkligen som en induvid. Jag räknas, jag finns. Och inte för att jag är vacker, utan för att jag har helt enkelt en awesome personlighet!
Om jag ändå kunde säga det till den där ängsliga 13-åriga tjejen som mådde så j*vla dåligt. Och det är inte konstigt att hon mådde dåligt. Utseende-hetsen blir värre och värre med åren, och nu när jag ser vad som händer så ser jag det överallt. I min omgivning på Facebook, i Forum, i bloggar - i ALLT!
Jag vill inte längre se, vad samhället gör mot oss. Jag vill se att en 13-årig ska få känna samma saker som jag gör NU. Jag vill inte bara skita i folk och tänka "Äh jag mår ju bra nu - skit i andra" Jag vill säga till alla där ute att DU duger, och att utseende kan bara fara åt helvete!
Och även om jag känner mig stark och trygg i dag så kan jag få återfall. "Fan också, vad ful jag är, man kanske skulle plastikoperera sig ändå?"
Det är då man ska påminna sig själv om att VAD har jag att vinna på det? Människor kommer inte att gilla mig MER, min personlighet kommer inte att kunna bli mer awesome. Varför lägga sig under kniven för att man tror att man ska bli lyckligare av att bli vackrare? Och om man tror att man blir lyckligare, varför kan man inte bara få vara lycklig över att du helt enkelt är...du.
Anna Wikström - en awesome personlighet. Inget - annat - räknas!
Men bra där! Skönt för dig!
"Ja, och inga andra kvinnor känner sådär heller, för att JAG känner minsann inte så"
Okej...
Naturligtvis måste man acceptera att alla upplevelser ser olika ut. Men bara för att jag är trygg i mig själv och mår bra, varför ska man då bara anta att alla andra gör det?
Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort, och ändå går jag runt och nojjar mig om mitt utseende, min vikt, mina krav o.s.v. Varför kan vi aldrig få duga som vi är? Man kan ju knappt surfa in på Aftonbladet innan man matas med 3 rubriker om 3 olika bantningssätt, och att man ska gå ner 3 kilo för att må som bäst o.s.v.
När jag var yngre (mellan 12 - 18) mådde jag så fruktansvärt dåligt. Folk kommenterade ofta mitt utseende till det negativa och jag trodde verkligen då att det enda som faktiskt betydde något var utseendet och att jag inte förtjänade att leva för att jag inte såg ut som Britney Spears.
Nu vet jag bättre. Människor ser olika ut, vissa föddes med vackra drag medan andra gjorde inte gör det. Men även om jag inte är vackrast i världen så vet jag ändå att jag duger. Jag har vänner som säger till mig att de tycker om mig och vill umgås med mig. Att jag är cool, snäll, trevlig, häftig och det bara öser ut positivitet.
Och jag blir starkare och starkare för varje dag, för jag känner mig verkligen som en induvid. Jag räknas, jag finns. Och inte för att jag är vacker, utan för att jag har helt enkelt en awesome personlighet!
Om jag ändå kunde säga det till den där ängsliga 13-åriga tjejen som mådde så j*vla dåligt. Och det är inte konstigt att hon mådde dåligt. Utseende-hetsen blir värre och värre med åren, och nu när jag ser vad som händer så ser jag det överallt. I min omgivning på Facebook, i Forum, i bloggar - i ALLT!
Jag vill inte längre se, vad samhället gör mot oss. Jag vill se att en 13-årig ska få känna samma saker som jag gör NU. Jag vill inte bara skita i folk och tänka "Äh jag mår ju bra nu - skit i andra" Jag vill säga till alla där ute att DU duger, och att utseende kan bara fara åt helvete!
Och även om jag känner mig stark och trygg i dag så kan jag få återfall. "Fan också, vad ful jag är, man kanske skulle plastikoperera sig ändå?"
Det är då man ska påminna sig själv om att VAD har jag att vinna på det? Människor kommer inte att gilla mig MER, min personlighet kommer inte att kunna bli mer awesome. Varför lägga sig under kniven för att man tror att man ska bli lyckligare av att bli vackrare? Och om man tror att man blir lyckligare, varför kan man inte bara få vara lycklig över att du helt enkelt är...du.
Anna Wikström - en awesome personlighet. Inget - annat - räknas!
myset ikväll :3
2011-09-19
21:46:54
21:46:54
^__^ Man kan ju tro att vi firar något så här på en måndagkväll - men det kanske vi gör? Fira oss helt enkelt. Varför firar man inte varje dag?
Vi åt oliver, inlagda vitlökar, ost i tärningar, klyftpotatis och Jimmy åt även stekt kyckling. Till det drack vi lite vin och lite citronlikör. Så gott :D
Vi åt oliver, inlagda vitlökar, ost i tärningar, klyftpotatis och Jimmy åt även stekt kyckling. Till det drack vi lite vin och lite citronlikör. Så gott :D
Vem bestämmer?
2011-09-09
11:04:44
11:04:44
Verkar som att Ulf brunnberg tar saken i egna händer och bestämmer vad som är manligt.
Han ska nämligen göra en egen s.k. "manlig" kanal. Jag skrattar lite, men samtidigt kan jag bli lite irriterad.
Han har ju bara plockat ihop en rad program som HAN tycker är bra och förklarar att det är manligt.
Det är tydligen så mycket "kvinno-program" på tv nu. Aha, och de män som gillar de s.k. kvinnliga programmen nu då, är de inte män längre? Har någon kommit och knipsat av kuken på dem?
Min pappa, han gillar Hitler och historia - men han HATAR sport. Och jag gillar Hitler och historia men eftersom att det är en "manlig" kanal blir jag helt plötsligt manlig då om jag tittar? Eller måste jag undvika kanalen, vem vet det kanske blir oanade konsekvenser? Min pojkvän gillar INGET av de programmet nämnda. Är han kvinna?
Vad är det för fel på dagens program egentligen? Discovery-channel(en awesome kanal) har ju mycket vetenskap, historia och Hitler att erbjuda. Och sport-kanaler finns det väl ändå inte dåligt om?
Varför måste man dela upp på det där viset, kvinnligt hit, manligt dit? Varför kan inte människor bara ses som olika, och som helt enkelt gillar olika? Jag ska f*n starta en egen kanal jag med och kalla det den "kvinnliga" kanalen och stoppa in BARA en massa anime och X-men för det är det som ALLA VI kvinnor gillar, eller hur?
Han ska nämligen göra en egen s.k. "manlig" kanal. Jag skrattar lite, men samtidigt kan jag bli lite irriterad.
Han har ju bara plockat ihop en rad program som HAN tycker är bra och förklarar att det är manligt.
Det är tydligen så mycket "kvinno-program" på tv nu. Aha, och de män som gillar de s.k. kvinnliga programmen nu då, är de inte män längre? Har någon kommit och knipsat av kuken på dem?
Min pappa, han gillar Hitler och historia - men han HATAR sport. Och jag gillar Hitler och historia men eftersom att det är en "manlig" kanal blir jag helt plötsligt manlig då om jag tittar? Eller måste jag undvika kanalen, vem vet det kanske blir oanade konsekvenser? Min pojkvän gillar INGET av de programmet nämnda. Är han kvinna?
Vad är det för fel på dagens program egentligen? Discovery-channel(en awesome kanal) har ju mycket vetenskap, historia och Hitler att erbjuda. Och sport-kanaler finns det väl ändå inte dåligt om?
Varför måste man dela upp på det där viset, kvinnligt hit, manligt dit? Varför kan inte människor bara ses som olika, och som helt enkelt gillar olika? Jag ska f*n starta en egen kanal jag med och kalla det den "kvinnliga" kanalen och stoppa in BARA en massa anime och X-men för det är det som ALLA VI kvinnor gillar, eller hur?
Jag har en gåva....
2011-09-04
12:50:53
12:50:53
Eller nja, jag tror faktiskt att det mest är en förbannelse. Jag är nämligen en j*vel på att försvinna härifrån, och hoppa in någon helt annanstans. Jag har så mycket fantasi att jag ibland kan bli galen. Helt enkelt, jag drömmer mig bort, och då räknas inte "det riktiga livet" längre.
Jag glömmer bort tid och rum, glömmer bort att jag har en lägenhet som ska fixas, katter som ska matas, ett jobb som ska kötas och en pojkvän att underhålla. Och ofta blir det ju så att jag blir "störd" - Jimmy försöker få kontakt med mig, telefonen ringer, och helt plötsligt planeras det saker i det riktiga livet. Jag blir irriterad...
När Jimmy bara försöker få min uppmärksamhet när jag sitter på min plats och stirrar ut i tomma intet kan jag fräsa åt honom " Jag är upptagen!" ....
Och jag vet inte riktigt HUR ni tänker när jag säger att jag försvinner in i min fantasi, men jag ska försöka beskriva så bra jag kan. Jag ser saker och ting extremt tydligt. Jag kan känna dofter, se bilder, känna känslor...det blir så tydligt ibland att jag kan glömma bort hur det riktiga livet är. Och oftast är det ju lite mer spännande i fantasin. JAG är mer spännande...Jag är perfekt.
Jag har haft en länge period nu av fantasi-hoppande och det ger sig lixom inte. Lägenheten är ett bevis på det, och min j*vla attityd. Nää jag hoppas att jag tar mig ur det här snart och känner att det riktiga livet faktiskt är värt att leva...
Jag glömmer bort tid och rum, glömmer bort att jag har en lägenhet som ska fixas, katter som ska matas, ett jobb som ska kötas och en pojkvän att underhålla. Och ofta blir det ju så att jag blir "störd" - Jimmy försöker få kontakt med mig, telefonen ringer, och helt plötsligt planeras det saker i det riktiga livet. Jag blir irriterad...
När Jimmy bara försöker få min uppmärksamhet när jag sitter på min plats och stirrar ut i tomma intet kan jag fräsa åt honom " Jag är upptagen!" ....
Och jag vet inte riktigt HUR ni tänker när jag säger att jag försvinner in i min fantasi, men jag ska försöka beskriva så bra jag kan. Jag ser saker och ting extremt tydligt. Jag kan känna dofter, se bilder, känna känslor...det blir så tydligt ibland att jag kan glömma bort hur det riktiga livet är. Och oftast är det ju lite mer spännande i fantasin. JAG är mer spännande...Jag är perfekt.
Jag har haft en länge period nu av fantasi-hoppande och det ger sig lixom inte. Lägenheten är ett bevis på det, och min j*vla attityd. Nää jag hoppas att jag tar mig ur det här snart och känner att det riktiga livet faktiskt är värt att leva...
Puuurtey!!
2011-09-02
22:00:35
22:00:35
Var hör jag hemma?
2011-09-01
12:22:38
12:22:38
Jag gillar lättsamt och roligt, o-originellt, mysigt och busigt :D Därför läser jag och skriver om sånt.
Jag har ju skrivit en maaaasa sånt "skit" Nu kallar jag det skit och inte alls för att jag inte är stolt över det jag skrivit, tvärtom, mycket stolt. Men...jag har ju tyvärr inte begåvningen att skriva. Jag är dålig på att beskriva, eftersom att jag ser så mycket när jag skriver att jag tar för givet att andra ska se också....wierd huh?
Men jag orkar inte ändra om allting, inte nu i af, funderar på att gå någon slags skrivarkurs sen..om jag orkar.
Men hursom helst har jag lagt upp lite på Sockerdricka.nu. Det är ju ganska oskyldigt ställe tänkte jag så det blir ju bra :D Och så kan jag ju läsa andras också, det är kul att läsa. ^__^
Men i princip allt jag läser på Sockerdricka är väldigt djupa och heavy stuff. Min "genre" passar inte riktigt in, känner jag. Det är olycklig kärlek...eller också är det djup, sinnesjsuk kärlek eller olycka, svek.... hursom helst fruktansvärt starka känslor.
Jag håller mig gärna borta från mina. Jag själv är oerhört känslig och kan bli väldigt deppad eller oerhört lycklig.
Därför gillar jag att hålla mig till lättsamma grejer. Ungdomskärlek, pirr i kroppen, missförstånd, och väldigt "små" problem.
Så jag sitter nu och funderar på om mina s.k lättsamma "verk" platsar på Sockerdricka?...Och om någon läser, vad ska dom tänka? Nu överanalyserar jag som vanligt...men undrar om det finns någon plats på internet för oss lättsamma människor?
Jag har ju skrivit en maaaasa sånt "skit" Nu kallar jag det skit och inte alls för att jag inte är stolt över det jag skrivit, tvärtom, mycket stolt. Men...jag har ju tyvärr inte begåvningen att skriva. Jag är dålig på att beskriva, eftersom att jag ser så mycket när jag skriver att jag tar för givet att andra ska se också....wierd huh?
Men jag orkar inte ändra om allting, inte nu i af, funderar på att gå någon slags skrivarkurs sen..om jag orkar.
Men hursom helst har jag lagt upp lite på Sockerdricka.nu. Det är ju ganska oskyldigt ställe tänkte jag så det blir ju bra :D Och så kan jag ju läsa andras också, det är kul att läsa. ^__^
Men i princip allt jag läser på Sockerdricka är väldigt djupa och heavy stuff. Min "genre" passar inte riktigt in, känner jag. Det är olycklig kärlek...eller också är det djup, sinnesjsuk kärlek eller olycka, svek.... hursom helst fruktansvärt starka känslor.
Jag håller mig gärna borta från mina. Jag själv är oerhört känslig och kan bli väldigt deppad eller oerhört lycklig.
Därför gillar jag att hålla mig till lättsamma grejer. Ungdomskärlek, pirr i kroppen, missförstånd, och väldigt "små" problem.
Så jag sitter nu och funderar på om mina s.k lättsamma "verk" platsar på Sockerdricka?...Och om någon läser, vad ska dom tänka? Nu överanalyserar jag som vanligt...men undrar om det finns någon plats på internet för oss lättsamma människor?
varför luktar byxorna kattpiss?...
2011-08-31
12:58:56
12:58:56
The smile...
2011-08-30
21:10:06
21:10:06
Hmmm...en sak som man kanske inte tänker på är att folk är osäkra - på olika sätt. Jag är t.e.x blyg.
Jo det är sant, jag är grymt j*vla blyg och osäker i de flesta sammanhang(även med typ 2000 promille i blodet)
Dock så visar jag det på ett speciellt sätt. När jag blir osäker så ler jag JÄTTEMYCKET!! om jag sitter i en obekväm sits i kanske en timme, så har jag ont i munjipan typ resten av dagen.
Plus att jag pratar som en j*vla ångmaskin när jag blir osäker och blyg(hur det nu går ihop). Pratar om de mest awkward stuff och tunghäfta får jag också. Röd i ansiktet och skrattar lite smått hysteriskt. That's me...Huuva...
Ibland önskar jag att jag vore lite mer lågmäld och inte log så förbannat mycket när jag blir osäker. Jag ser ut som en retard när jag ler, för det är inte äkta. Jag drar fram leendet när en kamera kommer fram också.
Det är sött när folk är blyga och tysta. Inte när de skrattar hysteriskt och pratar högt och om en massa j*vulskap. Inte speciellt charmigt kanske. Men det är ju tyvärr så, folk upplever mig som wierd efter första intryck. Jag får helt enkelt lägga in ett andra intryck sen ;)
Jo det är sant, jag är grymt j*vla blyg och osäker i de flesta sammanhang(även med typ 2000 promille i blodet)
Dock så visar jag det på ett speciellt sätt. När jag blir osäker så ler jag JÄTTEMYCKET!! om jag sitter i en obekväm sits i kanske en timme, så har jag ont i munjipan typ resten av dagen.
Plus att jag pratar som en j*vla ångmaskin när jag blir osäker och blyg(hur det nu går ihop). Pratar om de mest awkward stuff och tunghäfta får jag också. Röd i ansiktet och skrattar lite smått hysteriskt. That's me...Huuva...
Ibland önskar jag att jag vore lite mer lågmäld och inte log så förbannat mycket när jag blir osäker. Jag ser ut som en retard när jag ler, för det är inte äkta. Jag drar fram leendet när en kamera kommer fram också.
Det är sött när folk är blyga och tysta. Inte när de skrattar hysteriskt och pratar högt och om en massa j*vulskap. Inte speciellt charmigt kanske. Men det är ju tyvärr så, folk upplever mig som wierd efter första intryck. Jag får helt enkelt lägga in ett andra intryck sen ;)
Jag gillare...
2011-08-28
17:59:09
17:59:09
Råpackad natten före man ska jobba, ute till 05.00, hör INTE av sig till sin pojkvän om att man sover borta, cyklar hemåt inte allt för nykter vid 08.30 och jobbar svårt bakis...och straffet:
Nystädad lägenhet, hämtpizza, mys med pyamas och tv-spel i kväll.
Inte illa!
Nystädad lägenhet, hämtpizza, mys med pyamas och tv-spel i kväll.
Inte illa!
Om man verkligen bryr sig...?
2011-08-24
13:02:24
13:02:24
Alltså förlåt, jag har det lite jobbigt just nu. Och jag hoppas att jag inte sårar någon i min frånvaro, det är bara det att saker och ting måtse fixas först. Jag hoppas att ni förstår, jag har ju trots allt de bästa vännerna i världen och jag skulle aldrig lämna er<3
Men vissa människor klarar inte av det. De klarar inte av att först såra folk och sedan se dem sårade.
De vänder ryggen.
"Jag orkar inte" "Det blir för mycket" "Glöm mig, du har andra, du förtjänar att bli behandlad bättre"
Men egentligen är det inte det, som det handlar om alls. Det handlar om att DU inte klarar av att se någon ledsen och sårad. "Det är så synd om DIG, buhu, stackars dig som ser att någon är ledsen. Det är så jobbigt"
Om man verkligen bryr sig ska man ju ta hand om problemet tillsammans. Ta smällen tillsammans lixom. Skit i hur j*vla hårt blixten slår ner i en, gör man det tillsammans så går man segrande ur det...OM man nu verkligen bryr sig alltså.
Men nej. Vissa vänder bara ryggen och låter den andra ta hela smällen. Inget stöd, ingen förklaring bara "Glöm mig" Nej jag blir så ledsen...
Men vissa människor klarar inte av det. De klarar inte av att först såra folk och sedan se dem sårade.
De vänder ryggen.
"Jag orkar inte" "Det blir för mycket" "Glöm mig, du har andra, du förtjänar att bli behandlad bättre"
Men egentligen är det inte det, som det handlar om alls. Det handlar om att DU inte klarar av att se någon ledsen och sårad. "Det är så synd om DIG, buhu, stackars dig som ser att någon är ledsen. Det är så jobbigt"
Om man verkligen bryr sig ska man ju ta hand om problemet tillsammans. Ta smällen tillsammans lixom. Skit i hur j*vla hårt blixten slår ner i en, gör man det tillsammans så går man segrande ur det...OM man nu verkligen bryr sig alltså.
Men nej. Vissa vänder bara ryggen och låter den andra ta hela smällen. Inget stöd, ingen förklaring bara "Glöm mig" Nej jag blir så ledsen...
Varför blir folk Hitler när man säger att man är vegetarian?
2011-08-23
21:49:34
21:49:34
För att få vara vegetarian så måååste man alltid ha värsta anledningen till det.
Man kan inte bara få vilja vegetarian. Det är ju inte direkt så att jag TVINGAT mig själv att vara det. Typ att jag SAKNAR kött på något sätt? För det gör jag inte. Jag mår bättre både pyskiskt och psykiskt när jag inte äter kött.
Jag blir äcklad av kött, det smakar äckligt och ser äckligt ut.
Och är det konstigt att jag inte vill äta kroppsdelar av döda djur?
"Men vaddå du äter ju ägg?"
"Ja?"
"Ja ägg är ju döda djur!..det är kycklingar!"
"Ägg är ett obefruktat ägg...inte mer än så"
"Nää, men det är fortfarande en början på ett liv"
"Okeeeej..så mina ägglossningar som jag har en gång i månaden är alltså ett missfall...eller kanske en abort?"
Äggen kommer ju ut vare sig man vill eller inte. Ska man bara låta dom ligga eller ska man ta hand om äggen?
Sen att hönsfarmar inte är så j*vla bra, man får helt enkelt se till att köpa ägg från gårdar med frigående höns :)
Nää fortfarande, det är kött och blod som äcklar mig. Och jag mår psykiskt dåligt av att ens titta på kött. Låt mig vilja äta vegetariskt om jag nu mår bra av det. Och sen snack om dubbelmoral hit och dit, det struntar jag i, jag VILL INTE äta KÖTT.
Man kan inte bara få vilja vegetarian. Det är ju inte direkt så att jag TVINGAT mig själv att vara det. Typ att jag SAKNAR kött på något sätt? För det gör jag inte. Jag mår bättre både pyskiskt och psykiskt när jag inte äter kött.
Jag blir äcklad av kött, det smakar äckligt och ser äckligt ut.
Och är det konstigt att jag inte vill äta kroppsdelar av döda djur?
"Men vaddå du äter ju ägg?"
"Ja?"
"Ja ägg är ju döda djur!..det är kycklingar!"
"Ägg är ett obefruktat ägg...inte mer än så"
"Nää, men det är fortfarande en början på ett liv"
"Okeeeej..så mina ägglossningar som jag har en gång i månaden är alltså ett missfall...eller kanske en abort?"
Äggen kommer ju ut vare sig man vill eller inte. Ska man bara låta dom ligga eller ska man ta hand om äggen?
Sen att hönsfarmar inte är så j*vla bra, man får helt enkelt se till att köpa ägg från gårdar med frigående höns :)
Nää fortfarande, det är kött och blod som äcklar mig. Och jag mår psykiskt dåligt av att ens titta på kött. Låt mig vilja äta vegetariskt om jag nu mår bra av det. Och sen snack om dubbelmoral hit och dit, det struntar jag i, jag VILL INTE äta KÖTT.
