Man kan inte bara utgå från sin egen situation...
2011-09-22
11:16:53
11:16:53
"Frida-tidningar/Vecko Revyn o.s.v har minsann ALDRIG påverkat mig Jag känner ALDRIG att jag känner mig värdelös, tjock och ful. Jag känner ALLTID att jag duger som jag är"
Men bra där! Skönt för dig!
"Ja, och inga andra kvinnor känner sådär heller, för att JAG känner minsann inte så"
Okej...
Naturligtvis måste man acceptera att alla upplevelser ser olika ut. Men bara för att jag är trygg i mig själv och mår bra, varför ska man då bara anta att alla andra gör det?
Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort, och ändå går jag runt och nojjar mig om mitt utseende, min vikt, mina krav o.s.v. Varför kan vi aldrig få duga som vi är? Man kan ju knappt surfa in på Aftonbladet innan man matas med 3 rubriker om 3 olika bantningssätt, och att man ska gå ner 3 kilo för att må som bäst o.s.v.
När jag var yngre (mellan 12 - 18) mådde jag så fruktansvärt dåligt. Folk kommenterade ofta mitt utseende till det negativa och jag trodde verkligen då att det enda som faktiskt betydde något var utseendet och att jag inte förtjänade att leva för att jag inte såg ut som Britney Spears.
Nu vet jag bättre. Människor ser olika ut, vissa föddes med vackra drag medan andra gjorde inte gör det. Men även om jag inte är vackrast i världen så vet jag ändå att jag duger. Jag har vänner som säger till mig att de tycker om mig och vill umgås med mig. Att jag är cool, snäll, trevlig, häftig och det bara öser ut positivitet.
Och jag blir starkare och starkare för varje dag, för jag känner mig verkligen som en induvid. Jag räknas, jag finns. Och inte för att jag är vacker, utan för att jag har helt enkelt en awesome personlighet!
Om jag ändå kunde säga det till den där ängsliga 13-åriga tjejen som mådde så j*vla dåligt. Och det är inte konstigt att hon mådde dåligt. Utseende-hetsen blir värre och värre med åren, och nu när jag ser vad som händer så ser jag det överallt. I min omgivning på Facebook, i Forum, i bloggar - i ALLT!
Jag vill inte längre se, vad samhället gör mot oss. Jag vill se att en 13-årig ska få känna samma saker som jag gör NU. Jag vill inte bara skita i folk och tänka "Äh jag mår ju bra nu - skit i andra" Jag vill säga till alla där ute att DU duger, och att utseende kan bara fara åt helvete!
Och även om jag känner mig stark och trygg i dag så kan jag få återfall. "Fan också, vad ful jag är, man kanske skulle plastikoperera sig ändå?"
Det är då man ska påminna sig själv om att VAD har jag att vinna på det? Människor kommer inte att gilla mig MER, min personlighet kommer inte att kunna bli mer awesome. Varför lägga sig under kniven för att man tror att man ska bli lyckligare av att bli vackrare? Och om man tror att man blir lyckligare, varför kan man inte bara få vara lycklig över att du helt enkelt är...du.
Anna Wikström - en awesome personlighet. Inget - annat - räknas!
Men bra där! Skönt för dig!
"Ja, och inga andra kvinnor känner sådär heller, för att JAG känner minsann inte så"
Okej...
Naturligtvis måste man acceptera att alla upplevelser ser olika ut. Men bara för att jag är trygg i mig själv och mår bra, varför ska man då bara anta att alla andra gör det?
Jag mår bättre nu än vad jag någonsin gjort, och ändå går jag runt och nojjar mig om mitt utseende, min vikt, mina krav o.s.v. Varför kan vi aldrig få duga som vi är? Man kan ju knappt surfa in på Aftonbladet innan man matas med 3 rubriker om 3 olika bantningssätt, och att man ska gå ner 3 kilo för att må som bäst o.s.v.
När jag var yngre (mellan 12 - 18) mådde jag så fruktansvärt dåligt. Folk kommenterade ofta mitt utseende till det negativa och jag trodde verkligen då att det enda som faktiskt betydde något var utseendet och att jag inte förtjänade att leva för att jag inte såg ut som Britney Spears.
Nu vet jag bättre. Människor ser olika ut, vissa föddes med vackra drag medan andra gjorde inte gör det. Men även om jag inte är vackrast i världen så vet jag ändå att jag duger. Jag har vänner som säger till mig att de tycker om mig och vill umgås med mig. Att jag är cool, snäll, trevlig, häftig och det bara öser ut positivitet.
Och jag blir starkare och starkare för varje dag, för jag känner mig verkligen som en induvid. Jag räknas, jag finns. Och inte för att jag är vacker, utan för att jag har helt enkelt en awesome personlighet!
Om jag ändå kunde säga det till den där ängsliga 13-åriga tjejen som mådde så j*vla dåligt. Och det är inte konstigt att hon mådde dåligt. Utseende-hetsen blir värre och värre med åren, och nu när jag ser vad som händer så ser jag det överallt. I min omgivning på Facebook, i Forum, i bloggar - i ALLT!
Jag vill inte längre se, vad samhället gör mot oss. Jag vill se att en 13-årig ska få känna samma saker som jag gör NU. Jag vill inte bara skita i folk och tänka "Äh jag mår ju bra nu - skit i andra" Jag vill säga till alla där ute att DU duger, och att utseende kan bara fara åt helvete!
Och även om jag känner mig stark och trygg i dag så kan jag få återfall. "Fan också, vad ful jag är, man kanske skulle plastikoperera sig ändå?"
Det är då man ska påminna sig själv om att VAD har jag att vinna på det? Människor kommer inte att gilla mig MER, min personlighet kommer inte att kunna bli mer awesome. Varför lägga sig under kniven för att man tror att man ska bli lyckligare av att bli vackrare? Och om man tror att man blir lyckligare, varför kan man inte bara få vara lycklig över att du helt enkelt är...du.
Anna Wikström - en awesome personlighet. Inget - annat - räknas!
Va bra du skriver! Så sant, så sant...
Ewe
I must say, jag önskar att jag också kände så.
Sara - Ensamstående mamma
Du är så duktig på att uttrycka dig i skrift, du skriver så vettigt och bra och.. vackert på något sätt. Allt du skriver känns så äkta Anna, och det är precis vad du också är - äkta och bra precis som du är :)
Emelie