Hemmafru i dag...
2012-01-11
14:19:55
14:19:55
Diskat bort
Rensat kattlådan
Tvättat
Vikt ihop kläder
Dammsugat
Duschat
Tänt ljus
Lagat mat
...åh det här påminner mig om varför jag städar så sällan...
...och nu är helgerna uppbokade så klart!
2012-01-10
22:16:45
22:16:45
Nu i helgen: jobba
Nästa helg: Åka till Vännäs(Jimmy fyller år)
Helgen efter det: Vara hundvakt åt mamma och pappa
Vi ses i feberuari då - vänner små!
Nästa helg: Åka till Vännäs(Jimmy fyller år)
Helgen efter det: Vara hundvakt åt mamma och pappa
Vi ses i feberuari då - vänner små!
Folk säger att om man är bakis så förstör det en hel dag...
2012-01-08
20:07:57
20:07:57
..Inte enligt mig.
för då har man en ursäkt till att va lat och bara ligga i soffan i pyamas HELA.DAGEN utan att få dåligt samvete ;)
för då har man en ursäkt till att va lat och bara ligga i soffan i pyamas HELA.DAGEN utan att få dåligt samvete ;)
still tired...
2012-01-06
13:33:24
13:33:24
Av någon anledning tyckte jag och Jimmy att det var en skitbra idé att totalt vända på dygnet under veckan - trots att man stigit upp ca 12.30 varje dag är vi så trötta att vi köper energidrycker - och dricker dem på... kvällarna. Jag vet inte riktigt HUR vi tänkte där? O__o
Allltså förlåt men...
2012-01-04
03:16:00
03:16:00
jag hatar undersökningar...
"Nya undersökningar visar att kvinnor/män/barn/hundar gillar...."
Ingen j*vel har frågat MIG vad jag gillar...
Vi satt och pratade lite jag och två killkompisar och de snackade på om vad som stämde och vad som inte.
"Bevis? Någon?" de pratade om sina egna erfarenheter och sina egna "sanningar" såklart - och jag pratade om min egen. Min egen sanning. Det som stämmer för MIG. Varför ska då alla andra människor tro att "någons" sanning ska bli allas? Att min egna "sanning" helt plötsligt inte stämmer. Och man börja känna sig udda. Annorlunda. Konstig. Fel.
Min sanning är alltid MIN sanning. Varför inte acceptera att människor ÄR F*CKING OLIKA??
"Nya undersökningar visar att kvinnor/män/barn/hundar gillar...."
Ingen j*vel har frågat MIG vad jag gillar...
Vi satt och pratade lite jag och två killkompisar och de snackade på om vad som stämde och vad som inte.
"Bevis? Någon?" de pratade om sina egna erfarenheter och sina egna "sanningar" såklart - och jag pratade om min egen. Min egen sanning. Det som stämmer för MIG. Varför ska då alla andra människor tro att "någons" sanning ska bli allas? Att min egna "sanning" helt plötsligt inte stämmer. Och man börja känna sig udda. Annorlunda. Konstig. Fel.
Min sanning är alltid MIN sanning. Varför inte acceptera att människor ÄR F*CKING OLIKA??
Vår nyårsafton hemma hos oss O__o titta och njut...
2012-01-02
23:49:19
23:49:19
Att jobba dag-tid är inte min grej...
2012-01-02
21:02:20
21:02:20
A night to remember....
2012-01-01
17:01:21
17:01:21
eller? NÅGON har nämligen minnelsluckor...
Men gott nytt år till er allihopa, och tack alla som invigde året hemma hos oss - lite galet men j*vligt roligt!
Men gott nytt år till er allihopa, och tack alla som invigde året hemma hos oss - lite galet men j*vligt roligt!
Jag har finnar...
2011-12-29
07:45:14
07:45:14
Men det är bara för att jag ALLTID får en massa såna i ansiktet när jag ska få min mens. Brukar ha det veckan innan, veckan under och veckan efter...det har INGET att göra med att jag skulle ha dålig hy...
Nu går jag och lägger mig i den nya soffan...tycker inte att sova i den stora sängen när jag ändå måste sova ensam(Jimmy jobbar) - och perfekt tillfälle för mig att inviga soffan då jag knappt haft tid nu i veckan O__o Har mycket att göra idag också;:: Ska träffa Evelyn och Emelie - kanske blir det bio...
Nu går jag och lägger mig i den nya soffan...tycker inte att sova i den stora sängen när jag ändå måste sova ensam(Jimmy jobbar) - och perfekt tillfälle för mig att inviga soffan då jag knappt haft tid nu i veckan O__o Har mycket att göra idag också;:: Ska träffa Evelyn och Emelie - kanske blir det bio...
Skillnaden på vår nya och vår gamla soffa.
2011-12-27
20:32:45
20:32:45
Jag har hört att Julen är barnens högtid.
2011-12-27
16:35:11
16:35:11
Vilken tur att jag fortfarande är mammas och pappas barn då :D
Men nu är julen bortstökad i detta hushåll - vi förbereder för den nya soffan :)
Men nu är julen bortstökad i detta hushåll - vi förbereder för den nya soffan :)
Årets julklappar:
2011-12-27
07:34:49
07:34:49
Ska jag acceptera att jag inte älskar mig själv eller acceptera och älska mig själv?
2011-12-09
16:02:12
16:02:12
Folk mår psykiskt dålkigt över hur de ser ut. Och i dagens samhälle kan vi även fixa dessa "problem" med snabba åtgärder. Silikon, fettsugningar, botox, bantningar - you name it! Idag är idealet något som man sällan är född med.
Först och främst ska man svälta sig själv till storlek 32 fast man normalt har storlek 36. Sen ska det fyllas på med saker som läppar, rumpa och bröst så man ska se "vacker" ut. Och 20-åringar vill trolla bort de s.k. "rynkorna"...
Och helst skulle man ju vilja bli lite längre också...
Okej, JAG kan ju tala om att jag INTE har storlek 36 - utan betydligt större. Jag mår ofta dåligt p.g.a min kropp, och när jag väl gick ner så tyckte jag egentligen att jag fortfarande var tjock..men det gick lixom inte mera...det sa stopp. Sen gick det bara upp igen...
Ska jag prova igen? Orkar jag? Men frågan är ju: Är det verkligen i kroppen det sitter? Varför mår jag dåligt - egentligen? Mår jag verkligen bättre om jag blir lite vackrare? Visst ur hälsosynpunkt är det alltid bättre att gå ner - men hälsan har jag inte ens tänkt på. Det är det "vackra" "snygga" som är det viktigaste. I alla fall för mig, som tjej. För att vacker och söt har minsann hört att man SKA vara som tjej ända sedan man föddes. "Vilken fiiin flicka" Vilken sööötis" "Såå vacker!"
Jag kan lätt påstå att jag inte är en "fin flicka" längre. Varken utåt eller inåt. Uppkäftig, högljudd, dålig i munnen, kasst ordförråd...Ställer hellre till med j*vulskap än sitta hemma en fredagkväll och dricka en kopp te eller gå på gymet klockan 08.00 på en lördagmorgon.
Jag var ett väldigt "sött" barn som liten, det är sant. Föddes med mycket hår på knoppen, och hade de fiiinaste ögonen. Jag göttade mig som f*n i alla dessa komplimanger. Men det var annat som gjorde så att jag mådde dåligt som liten. Tryckte godis gjorde jag som f*n också och blev den lilla" tjockisen" Och de fina komplimangerna upphörde.
Nu är jag "vuxen" och analyserar allt jag gör och varför jag mår/mådde som jag gör/gjort...
Det är lite jobbigt men samtidigt ganska skönt att få rannsaka sig själv.
Jag accepterar mig själv mer och mer - och jag accepterar min kropp mer och mer. Och tro det eller ej - trots några storlekar för stor så fungerar den otroligt bra!
Det är en lång resa, otroligt mycket längre än vad en plastikoperation skulle vR eller en fettsugning eller allt vad det heter. Men någonting säger mig att jag kommer att bli mycket lyckligare...
Helkroppsbild på mig - jag vet syns skitdåligt(och ja jag vet att det ser ut som att en fågel skitit på spegeln men det är för att...jag iinte orkar rengöra den..)
Först och främst ska man svälta sig själv till storlek 32 fast man normalt har storlek 36. Sen ska det fyllas på med saker som läppar, rumpa och bröst så man ska se "vacker" ut. Och 20-åringar vill trolla bort de s.k. "rynkorna"...
Och helst skulle man ju vilja bli lite längre också...
Okej, JAG kan ju tala om att jag INTE har storlek 36 - utan betydligt större. Jag mår ofta dåligt p.g.a min kropp, och när jag väl gick ner så tyckte jag egentligen att jag fortfarande var tjock..men det gick lixom inte mera...det sa stopp. Sen gick det bara upp igen...
Ska jag prova igen? Orkar jag? Men frågan är ju: Är det verkligen i kroppen det sitter? Varför mår jag dåligt - egentligen? Mår jag verkligen bättre om jag blir lite vackrare? Visst ur hälsosynpunkt är det alltid bättre att gå ner - men hälsan har jag inte ens tänkt på. Det är det "vackra" "snygga" som är det viktigaste. I alla fall för mig, som tjej. För att vacker och söt har minsann hört att man SKA vara som tjej ända sedan man föddes. "Vilken fiiin flicka" Vilken sööötis" "Såå vacker!"
Jag kan lätt påstå att jag inte är en "fin flicka" längre. Varken utåt eller inåt. Uppkäftig, högljudd, dålig i munnen, kasst ordförråd...Ställer hellre till med j*vulskap än sitta hemma en fredagkväll och dricka en kopp te eller gå på gymet klockan 08.00 på en lördagmorgon.
Jag var ett väldigt "sött" barn som liten, det är sant. Föddes med mycket hår på knoppen, och hade de fiiinaste ögonen. Jag göttade mig som f*n i alla dessa komplimanger. Men det var annat som gjorde så att jag mådde dåligt som liten. Tryckte godis gjorde jag som f*n också och blev den lilla" tjockisen" Och de fina komplimangerna upphörde.
Nu är jag "vuxen" och analyserar allt jag gör och varför jag mår/mådde som jag gör/gjort...
Det är lite jobbigt men samtidigt ganska skönt att få rannsaka sig själv.
Jag accepterar mig själv mer och mer - och jag accepterar min kropp mer och mer. Och tro det eller ej - trots några storlekar för stor så fungerar den otroligt bra!
Det är en lång resa, otroligt mycket längre än vad en plastikoperation skulle vR eller en fettsugning eller allt vad det heter. Men någonting säger mig att jag kommer att bli mycket lyckligare...
Helkroppsbild på mig - jag vet syns skitdåligt(och ja jag vet att det ser ut som att en fågel skitit på spegeln men det är för att...jag iinte orkar rengöra den..)
Perfection
2011-11-28
12:34:17
12:34:17
I'm not perfect since I tend to make the wrong desicions
I'm not perfect since I tend to say the wrong things
I'm not perfect since i tend to be a bit selfish
But remember this:
Perfection is not who you are supposed to be.
Perfection is everything your are...
Perfection is...you.
I'm not perfect since I tend to say the wrong things
I'm not perfect since i tend to be a bit selfish
But remember this:
Perfection is not who you are supposed to be.
Perfection is everything your are...
Perfection is...you.
Forever and ever!
2011-11-24
11:20:26
11:20:26
My body is not here for you!!!
2011-11-16
23:47:11
23:47:11
När man talar om missnöjde över sin egen kropp får man alltid någon slags uppmuntrande kommentar:
"Ahmen killar gillar faktiskt former på tjejer" Eller "KIllar gillar faktiskt nätta tjejer" "KIllar gillar faktiskt stora bröst/de gillar små bröst.." and the list is endless.
Hur kommer det sig egentligen att det alltid handlar om vad KILLARNA tycker om VÅRA kroppar?
Varför ska jag trivas mer med min kropp om en KILLE tycker att den är läcker?
Jag vill trivas med MIN kropp för MIN egen skull. När jag t.e.x är missnöjd över min kropp går jag inte tänker "Nej, killarna kanske tycker att min kropp är ful nu?!"
Kroppen är min och bara min och den är fullomlig. Jag ska älska min kropp för vad den är, och inte för att någon annan tycker att den är "fin" Den är j*vligt behändig, I'll tell you that!
My body is here for ME and that's why I'm gonna(try to) love it and cherish it for the rest of my life!
"Ahmen killar gillar faktiskt former på tjejer" Eller "KIllar gillar faktiskt nätta tjejer" "KIllar gillar faktiskt stora bröst/de gillar små bröst.." and the list is endless.
Hur kommer det sig egentligen att det alltid handlar om vad KILLARNA tycker om VÅRA kroppar?
Varför ska jag trivas mer med min kropp om en KILLE tycker att den är läcker?
Jag vill trivas med MIN kropp för MIN egen skull. När jag t.e.x är missnöjd över min kropp går jag inte tänker "Nej, killarna kanske tycker att min kropp är ful nu?!"
Kroppen är min och bara min och den är fullomlig. Jag ska älska min kropp för vad den är, och inte för att någon annan tycker att den är "fin" Den är j*vligt behändig, I'll tell you that!
My body is here for ME and that's why I'm gonna(try to) love it and cherish it for the rest of my life!
Jag pallar faktiskt inte...
2011-11-08
00:42:48
00:42:48
Allså - jag är en överdrivet, äckligt känslig person(Det kan nog de flesta i min närhet intyga)
Och det står jag för - helt klart. This is me, lixom! Och jag har massor med vänner och familj runtomkring som accepterar det också.
Dock vet jag inte hur jobbigt det är att "hålla igen" för de runtomkring mig. Om de ständigt tänker på vad de säger/gör o.s.v. för att inte göra mig ledsen. För i så fall blir det ju bara jobbigt.
För ja, jag vet knappt själv VAD som gör mig ledsen. Men när det kommer en kommentar och det lixom sticker till i hjärtat, då vet jag ju att det är något som känns fel.
Ett exempel:
För ca 2 år sen på en personalfest var det en glad jobbarkompis som kom fram till mig och ville dela med sig.
"Allså Anna förrut när jag inte kände dig så trodde jag att du var helt dum i huvudet! Men nu har jag ju förstått att du är en himla rolig och cool tjej!"
Och det är ju då som jag ska vara glad, tacka, ta emot och krama om och bli bästisar. Men nej, i denna situation springer jag på toaletten, låser in mig där och tok-flännar i typ en halvtimme. (och det var ju jättesmart då alla inne på toan hörde det och det blev ett j*vla liv)
Hursom helst var jag inte arg på tjejen i fråga alls, det jag hakade upp mig på var" Shit, är det den bilden man får av mig från början? Att jag är dum i huvudet?"
För det här med dum i huvudet har jag hört av folk att jag är ända sen jag var liten. Att jag saknar logiskt tänkande, så det är en ganska känslig grej för mig. Sen finns det även en rad andra grejer man skulle kunna säga till mig som får mitt hjärta att värka. Och nej, folk säger inte direkt till mig "Anna, du är ful! Anna du är dum!" (inte nu förtiden i af) o.s.v. Utan det är ofta de här välmenande kommentarerna som blir åt h-vete.
Och det finns ju en rad människor där ute som har såna här välmenande kommentarer på hög och som bara väller ut ibland. Och naturligtvis utan med mening att göra någon illa. Men jag tar illa vid mig. Det sticker i hjärtat, i hela kroppen på mig. Och jag vet inte vad jag säga/göra. Min energi blir totalt utsugen.
Och de gånger jag försökt försvara mig har det blivit "Men va fan, Anna du är alldeles för känslig. Problemet ligger hos DIG o.s.v."
Och det VET jag ju. Problemet ligger hos mig. Men jag väljer ju samtidigt. "Ska jag umgås med människor som får mig att må bra? Eller ska jag vara med människor som får mig att må dåligt?" Svaret är ju ganska enkelt.
För även om problemet ligger hos mig så har jag fortfarande människor runtomkring mig som får mig att må bra.
Och man behöver faktiskt inte umgås med alla människor i hela världen....
Och det står jag för - helt klart. This is me, lixom! Och jag har massor med vänner och familj runtomkring som accepterar det också.
Dock vet jag inte hur jobbigt det är att "hålla igen" för de runtomkring mig. Om de ständigt tänker på vad de säger/gör o.s.v. för att inte göra mig ledsen. För i så fall blir det ju bara jobbigt.
För ja, jag vet knappt själv VAD som gör mig ledsen. Men när det kommer en kommentar och det lixom sticker till i hjärtat, då vet jag ju att det är något som känns fel.
Ett exempel:
För ca 2 år sen på en personalfest var det en glad jobbarkompis som kom fram till mig och ville dela med sig.
"Allså Anna förrut när jag inte kände dig så trodde jag att du var helt dum i huvudet! Men nu har jag ju förstått att du är en himla rolig och cool tjej!"
Och det är ju då som jag ska vara glad, tacka, ta emot och krama om och bli bästisar. Men nej, i denna situation springer jag på toaletten, låser in mig där och tok-flännar i typ en halvtimme. (och det var ju jättesmart då alla inne på toan hörde det och det blev ett j*vla liv)
Hursom helst var jag inte arg på tjejen i fråga alls, det jag hakade upp mig på var" Shit, är det den bilden man får av mig från början? Att jag är dum i huvudet?"
För det här med dum i huvudet har jag hört av folk att jag är ända sen jag var liten. Att jag saknar logiskt tänkande, så det är en ganska känslig grej för mig. Sen finns det även en rad andra grejer man skulle kunna säga till mig som får mitt hjärta att värka. Och nej, folk säger inte direkt till mig "Anna, du är ful! Anna du är dum!" (inte nu förtiden i af) o.s.v. Utan det är ofta de här välmenande kommentarerna som blir åt h-vete.
Och det finns ju en rad människor där ute som har såna här välmenande kommentarer på hög och som bara väller ut ibland. Och naturligtvis utan med mening att göra någon illa. Men jag tar illa vid mig. Det sticker i hjärtat, i hela kroppen på mig. Och jag vet inte vad jag säga/göra. Min energi blir totalt utsugen.
Och de gånger jag försökt försvara mig har det blivit "Men va fan, Anna du är alldeles för känslig. Problemet ligger hos DIG o.s.v."
Och det VET jag ju. Problemet ligger hos mig. Men jag väljer ju samtidigt. "Ska jag umgås med människor som får mig att må bra? Eller ska jag vara med människor som får mig att må dåligt?" Svaret är ju ganska enkelt.
För även om problemet ligger hos mig så har jag fortfarande människor runtomkring mig som får mig att må bra.
Och man behöver faktiskt inte umgås med alla människor i hela världen....
Jag kommenterar sällan...
2011-10-24
01:26:27
01:26:27
Jag kan faktiskt sitta och tänka "Hmm, damn vilken cool tröja/frisyr/jacka hon/han har" utan att faktiskt påpeka det. Sen när dom frågar:
"Märker du ngt nytt på mig?"
Då får jag panik. "I'm the worst friend ever, varför påpekade jag inte frisyren DIREKT för, för man GILLAR ju att höra sånt!!"
Och så börjar jag med "Oj, jag satt faktiskt och tänkte på det, men jag glömde säga hoho, sorry..det var ascoolt/snyggt7passar dig/såg skön ut..." o.s.v
Men jag tror att det finns en anledning till varför jag inte kommenterar direkt...för JAG kan ibland känna mig lite obekväm när folk kommenterar mitt utseende på ett speciellt sätt.
Men det är INTE för att jag inte gillar komplimanger om mitt utseende, för tyvärr så är vi alla brydda om utseendet i dagens j*vla samhälle.
*Men jag tycker inte om att folk säger att jag är "fin" när jag gjort något med utseendet. För jag börjar alltid överanalysera situationen "Jaha dög jag inte INNAN också?"(För det är ju så himla viktigt att va just fin...)
*Och känslan av att vara utstuderad är jobbig. "Shit, hon/han märkte allså att jag gått ner 2 kilo? Då märker hon/han ju när jag går upp 2 kilo också!"
*Eller när man har på sig en ny tröja och INGEN kommenterar blir det som en rebound. "Jaha, dom tyckte inte DEN HÄR var fin på mig då..." För när man väl fått EN komlimang vill man ha MER. Det blir som en drog.
*Samt att när någon säger att jag är fin tror jag inte på det, eftersom att jag "vet" att jag inte är vacker/snygg/fin. Det är lixom inte jag, därför ser jag det bara som en slags "lögn" eller att dom säger det för att dom känner att dom måste. Jag säger ju det, Ö-V-E-R-A-N-A-L-S-E-R-A eller vad? Haha(I know I have issues)
Dock känner mina underbara vänner mig har jag märkt :) De säger alltid, utan undantag:
"Åh, Anna ny tröja? Så cool, den var verkligen DU!"
För ja, jag FISKAR faktiskt efter såna kommentarer. "Kolla jag har färgat håret igen vad tycks!?"
"Läckert, det är såå du!"
SÅÅÅ JAG. Sååå MIN personlighet!
För om det är något jag är stolt över så är det JAG. Den jag ÄR. Min PERSONLIGHET. Min STIL.
Jag känner mig sällan som en vacker/fin/snygg person.
Jag vill inte att utseende ska vara viktigt. Utseendet är bara ett skal, det som är viktigt är DU.
Men jag är ledsen att jag inte kommenterar när jag tycker att ni är fina, jag gör det inte med flit.
Jag ska bli bättre på det, jag lovar. Och när jag säger att jag tycker att ni är fina,
handlar det inte bara om skalet utan allt som är ni, mina fina vänner <3
"Märker du ngt nytt på mig?"
Då får jag panik. "I'm the worst friend ever, varför påpekade jag inte frisyren DIREKT för, för man GILLAR ju att höra sånt!!"
Och så börjar jag med "Oj, jag satt faktiskt och tänkte på det, men jag glömde säga hoho, sorry..det var ascoolt/snyggt7passar dig/såg skön ut..." o.s.v
Men jag tror att det finns en anledning till varför jag inte kommenterar direkt...för JAG kan ibland känna mig lite obekväm när folk kommenterar mitt utseende på ett speciellt sätt.
Men det är INTE för att jag inte gillar komplimanger om mitt utseende, för tyvärr så är vi alla brydda om utseendet i dagens j*vla samhälle.
*Men jag tycker inte om att folk säger att jag är "fin" när jag gjort något med utseendet. För jag börjar alltid överanalysera situationen "Jaha dög jag inte INNAN också?"(För det är ju så himla viktigt att va just fin...)
*Och känslan av att vara utstuderad är jobbig. "Shit, hon/han märkte allså att jag gått ner 2 kilo? Då märker hon/han ju när jag går upp 2 kilo också!"
*Eller när man har på sig en ny tröja och INGEN kommenterar blir det som en rebound. "Jaha, dom tyckte inte DEN HÄR var fin på mig då..." För när man väl fått EN komlimang vill man ha MER. Det blir som en drog.
*Samt att när någon säger att jag är fin tror jag inte på det, eftersom att jag "vet" att jag inte är vacker/snygg/fin. Det är lixom inte jag, därför ser jag det bara som en slags "lögn" eller att dom säger det för att dom känner att dom måste. Jag säger ju det, Ö-V-E-R-A-N-A-L-S-E-R-A eller vad? Haha(I know I have issues)
Dock känner mina underbara vänner mig har jag märkt :) De säger alltid, utan undantag:
"Åh, Anna ny tröja? Så cool, den var verkligen DU!"
För ja, jag FISKAR faktiskt efter såna kommentarer. "Kolla jag har färgat håret igen vad tycks!?"
"Läckert, det är såå du!"
SÅÅÅ JAG. Sååå MIN personlighet!
För om det är något jag är stolt över så är det JAG. Den jag ÄR. Min PERSONLIGHET. Min STIL.
Jag känner mig sällan som en vacker/fin/snygg person.
Jag vill inte att utseende ska vara viktigt. Utseendet är bara ett skal, det som är viktigt är DU.
Men jag är ledsen att jag inte kommenterar när jag tycker att ni är fina, jag gör det inte med flit.
Jag ska bli bättre på det, jag lovar. Och när jag säger att jag tycker att ni är fina,
handlar det inte bara om skalet utan allt som är ni, mina fina vänner <3
Det är alltid jag som har makten...
2011-10-23
00:07:20
00:07:20
"Anna du jobbar med telefonförsäljning va?"
Ehh? Excuse me? O__O I can't say that I do.
Jag är handläggare samt telefonist. Det är en J-Ä-V-L-A skillnad.
Hursomhelst, när man arbetar inom telefoni tänker folk snabbt att det måste va ett j*vla skitarbete...Man måste TA skit dagarna i ända o.s.v. Hmmm, f*ck you säger jag bara...
Eller ja, vissa dagar är man lite trött i huvet efter man har suttit och fått dryga, dumma människor i telefonen nån gång sådär men...jag TAR fortfarande ingen skit. Man kan fortsätta bräka på hur mycket man vill, jag kommer inte att tillgodose dina önskemål på det viset.
Let's do this the hard way eller the easy way är mitt motto. Om man ringer till mig/min kundtjänst/växel och verkligen går inför att tjura, så kommer jag att tjura tillbaka(med ett leende på läpparna och en ljuv stämma naturligtvis) för jag är alltid trevlig och proffsionell oavsätt.
Men om man är trevlig mot mig så kanske jag anstränger mig lite extra(och otrevlig? Motsatt effekt, jag anstränger mig nog lite mindre)
Spelar INGEN roll hur mäktig du än anser att du själv är (Läkare, advokat, VD, kungen) så kommer jag ALLTID att ha den slutgitiga makten.
Så bråkar du? "Koppla mig dit, annars j*vlar" så blir det helt enkelt: "Tyvärr, men jag kan ta ett meddelande ^__^" "KOPPLA MIG NU FÖR FAN!" "Tyvärr har jag inte möjlighet, men jag tar ett meddelande ^__^"
Så...ägd med andra ord.
Tänk på det nästa gång du ringer in till en handläggare, och tror att personen inte har någon makt, tänk om. Sköter du det snyggt så kommer hen nog att hjälpa dig lite extra. Om inte - ja då kommer samtalet att avslutas med att du är mer irriterad än innan.
Ehh? Excuse me? O__O I can't say that I do.
Jag är handläggare samt telefonist. Det är en J-Ä-V-L-A skillnad.
Hursomhelst, när man arbetar inom telefoni tänker folk snabbt att det måste va ett j*vla skitarbete...Man måste TA skit dagarna i ända o.s.v. Hmmm, f*ck you säger jag bara...
Eller ja, vissa dagar är man lite trött i huvet efter man har suttit och fått dryga, dumma människor i telefonen nån gång sådär men...jag TAR fortfarande ingen skit. Man kan fortsätta bräka på hur mycket man vill, jag kommer inte att tillgodose dina önskemål på det viset.
Let's do this the hard way eller the easy way är mitt motto. Om man ringer till mig/min kundtjänst/växel och verkligen går inför att tjura, så kommer jag att tjura tillbaka(med ett leende på läpparna och en ljuv stämma naturligtvis) för jag är alltid trevlig och proffsionell oavsätt.
Men om man är trevlig mot mig så kanske jag anstränger mig lite extra(och otrevlig? Motsatt effekt, jag anstränger mig nog lite mindre)
Spelar INGEN roll hur mäktig du än anser att du själv är (Läkare, advokat, VD, kungen) så kommer jag ALLTID att ha den slutgitiga makten.
Så bråkar du? "Koppla mig dit, annars j*vlar" så blir det helt enkelt: "Tyvärr, men jag kan ta ett meddelande ^__^" "KOPPLA MIG NU FÖR FAN!" "Tyvärr har jag inte möjlighet, men jag tar ett meddelande ^__^"
Så...ägd med andra ord.
Tänk på det nästa gång du ringer in till en handläggare, och tror att personen inte har någon makt, tänk om. Sköter du det snyggt så kommer hen nog att hjälpa dig lite extra. Om inte - ja då kommer samtalet att avslutas med att du är mer irriterad än innan.
Allså Spotify x(...
2011-10-21
15:26:55
15:26:55
