Nu har jag inte bloggat på ett halvår...det vet jag då min pluppa alldeles nyss blev 6 månader haha. Och om ca 2 veckor börjar jag om att jobba...

Sjukt vad tiden har gått fort, det trodde jag aldrig. Fast i och försäg bestod ju de första tre månaderna av att läka ihop från förlossningen...sen va de ju bara 3 månader kvar :( Men att påstå att jag inte hunnit njuta av min föräldraledighet vore ljug. Jag har njutit som f*n! Har verkligen älskat att vara ledig. Dock känns det hyfsat bra att börja jobba igen. 6 månader är nog ändå en ganska lämplig tid att vara hemma. Dessutom börjar jag ju mjukt så det hjälper ju till en del ;) Det ska bli skönt att få vara med Jimmy mera och att han kommer att bli mer ansvarig för Pluppan. Då är det min tur att kunna fara och partaja med vänner eller vara borta en natt eller göra vad jag vill utan att jag behöver bry mig om amning, hur Pluppan mår eller så. För då vet jag ju att hon är i säkra händer, och jag vet att Jimmy längtar jättemycket tills han ska få vara med henne på heltid.

Men så klart är jag liite nojig över hur det kommer att bli i början. Inte när jag jobbar dagtid så klart men just på nätterna? Pluppan kan ju vakna någon natt och då brukar det ju vara jag som tar hand om henne. (Lyfta upp henne, vyssja henne, amma henne,  lägga henne i sängen bredvid mig så jag kan känna hennes sovande andetag tills dagen gryr.) Klart att hon vänjer sig med att det är pappa som kommer att ta henne när jag inte är där(jobbar nämligen natt så jag kommer inte alltid att va där) men det tar kanske tid? Kanske blir det många kvällar/nätter då hon är ledsen och undrar var mamma är innan det börjar kännas tryggt? Vi tränar så klart på att Jimmy ska söva henne på kvällarna nu och det går väldigt sällan smärtfritt. Det gör lite ont i mammahjärtat när jag hör henne skrika. Men det som är bra är ju att när jag jobbar kommer jag ju inte höra det. Och Jimmy är tuff och klarar av barnskrik(betydligt mer än mig) Det blir nog bra men det hör nog till föräldraskapet att bli lite orolig vid förändringar. Det är så synd att hon inte lärt sig att ta varken napp eller flaska än då Pluppan är en snuttare av rang. Men det upphör nog som småningom det också, då hon till slut kommer att bli van vid pappa.

Ska försöka blogga oftare numera :3