Missförstå mig ej...
2013-07-03
11:21:54
11:21:54
Förbannat....man får semester och ska få spendera lite tid med systersonen. Får dj*velsförkylningen from hell...
Just typiskt. Jag ringde ändå syrran och frågade om jag fick komma...om jag inte pussade på William(systersonen) eller kramade....eller var i närheten. Åhhh plågan!!!
Vi sov över hos mamma och pappa från måndag till igår och vi va där hela familjen, Tokmysigt! Gick på marknan i Burträsk och njöt verkligen. Men till middagen slog förkylningen till ordentligt och det kändes som att jag skulle däcka vid matbordet. Så jag behövde åka hem för att vila upp mig ett tag. Så nu sitter jag här - hemma, lite piggare(men fortfarande förkyld) Ska åka tillbaka till mamma och pappa idag och vara där hela veckan. Jimmy åker bort i helgen så det löns ju inte för mig att vara hemma. Dock har jag lite ångest...det skulle behöva fixas en massa här hemma under veckan(typ tvätt, städ o.s.v...) men Jimmy kommer ju jobba så han lär väl knappast ha tid..och ingen kommer vara hemma i helgen. Sen är det ju tråkigt att vi inte kommer att träffas på ett tag. Han får visserligen semester nästa vecka men då jobbar JAG i stället.
Jag skulle kunna skita i att fara till föräldrarna nu i veckan men jag har lovat mamma att hjälpa dem på gården. Städa ur lite saker och ting i huset så vi får plats med alla gäster som skall bo där under bröllopet...åh det där j*vla bröllopet...allså missförstå mig ej, det känns jättekul. Dock är det sjukt mkt som ska fixas och man tänker ju typ BARA på det just nu. Njuta av sommarn vad är det lixom?
Allt som ska köpas in, programmet, kyrkan, prästen..ja och alla gästerna som ska komma samt betala förstås. I bekräftelsen till anmälan stod det klart och tydligt att sista datum för inbetalning var första juli....ungefär hälften har fortfarande inte betalat. Känns ju sådär. Vi behöver dom pengarna så vi ska kunna betala bröllopet utan att gå i personlig konkurs(nä så illa är det inte men ni fattar?) Men samtidigt är det ju DOM pengarna som är presenten...känns drygt att ringa nu till alla gästerna och säga "Heej var är min present?" Men tyvärr måste det göras...Irritation på hög nivå.
Förstår att det är mycket med bröllopet nu.. Men snart är det klart och ni blir man och hustru, hur vuxet låter inte det? ;) Ser fram emot bröllopet så otroligt mycket!
Svar:
Truffle
Sara - Ensamstående mamma