När jag låg i badet idag så låg jag och tittade på vårt fina duschdrapperi.
"Fii f*n, va snyggt duschdrapperi, passar perfekt på vår toa. Just nu är jag så hiiimla nöjd med toan att det känns som att jag skulle kunna bo här för alltid..."

Varför inte? Egentligen? Jag är så j*vla korkad jämt och ständigt och ser vår lägenhet som ett tillfälligt boende. Mitt jobb som tillfälligt jobb...
För man ska ju ha villa, volvo, vovve, en bebis och helst ska man jobba som advokat.
Min tankar om det här var jobbigare förr. Då dög det inte ens att bo i Skellefteå. Eller  Norrland. T.o.m självaste Sverige kändes som attdet inte dög. "En villa i Spanien är det som man ska ha!" Och jag stressade upp mig som f*n. Som om jag packat väskorna och att jag skulle bli tvungen att  dra närsomhelst. Fast jag inte ens ville.

Nu förtiden har jag blivit mer tillfreds med det jag har.
"Jobbet duger ju, så jag jobbar med det tills det dyker upp något annat"

Men i dag slog det mig att jag borde ta det tänket ett steg längre. "Om jag nu trivs så himla bra med allt(För det vet jag att jag gör) Varför inte då tänka att jag kan få leva så här för alltid? Varför se framåt hela tiden, precis som att tiden i lägenheten och på jobbet inte ens räknas?"

Från och med idag ska jag ser min lägenhet som min permenenta bostad. Jag ska se mitt jobb som mitt permenenta jobb. Haha, jag vet flera som bara skulle höja på ögonbrynet."Permanent jobb på Xzakt?"

Men f*ck alla andra, it's my life och det är faktiskt helt otroligt bra. Självklart vet jag ju att förändringar kommer att ske i mitt liv någon gång, men varför förbereda sig när jag inte ens vet när de kommer? Det kanske dröjer 10 år?

Jag flyttar när jag VILL flytta. Jag byter jobb när jag VILL byta jobb.
Jag byter duschdrapperi när jag VILL byta dushdrapperi...

               k o m m e n t e r a
               Just some thaughts... | Länka inlägget

1