Jag har kommit på att jag är sämst i världen på att ge mina vänner goda råd.

Folk kan prata med mig om sina situationer där de inte har en aning om hur de ska göra.
Jag känner mig dock minst lika handfallen. För jag känner att mina råd är ju ändå inge bra...
Jag känner mig ju så himla annorlunda i mitt tänk när jag jämför mig med andra.

Om man t.e.x har problem med relationer är jag den sista man ska prata med.
Jag är alldeles för optimistisk, så därför har jag svårt att se partiskt på det hela.
"Go for it!" Är det första jag tänker eller "Det går över, sådär känner alla"
Jag har alldeles för lite erfarenhet av relationer som gått åt skogen...

När det gäller kost och hälsa så kan jag mycket, men samtidigt är jag inte expert på att följa min egen vetskap. Och jag skulle aldrig få för mig att berätta för folk hur de ska bära sig åt för att ha ett nyttigare liv.
När man väl bestämt sig så behöver man inga råd, då vet man hur man ska göra.

Sen klädråd/inredning så är det ju lika bra att säga hejhopp. Min stil fungerar inte för många. Tror inte det är en stor % som skulle välja röd hall och rosa sovrum t.e.x. Eller välja att ha 58 rosetter på kroppen, tillsammans med en kort kjol och knästrumper när det är 30 - ute...

Och intressen/vad man borde göra en tråkig kväll. Mina förslag som t.e.x att ha en tv-spelskväll/tillbringa eftermiddagen framför datorn genom att sträckse 50 avsnitt av tecknade X-men, eller helt enkelt läsa manga online tills det rinner blod ur ögonen, tror jag inte skulle tilltala många.

Musiktips är det ingen som ber mig om , då de flesta förstått vad jag lyssnar på...

Däremot är det många som gärna vill ge MIG råd, både kläd/penga/hälso och intresseråd. Vilket jag egentligen inte riktigt förstår. Naturligtvis tar jag gärna emot råd när jag ber om det.
Men när det kommer något hux flux om att jag BORDE göra något med min livsstil, då den uppenbarligen inte duger, blir jag mest bara irrterad.

Det är som att vissa saker är mer accepterat än andra. T.e.x böcker v.s Tv-spel. Då tänker ju folk att läsa är nyttigt och att spela tv-spel är dålig livsstil. Därför är det helt ok för folk att prata om böcker i ställer för tv-spel, och tv-spelaren får helt enkelt sitta och lyssna på detta tråkiga ämne.

Eller musik, t.e.x Hårdrock v.s Japansk musik. Då hårdrock är mer accepterat, så får J-popparen snällt lyssna på musiken i sin mp3, och inte dansa på festen till sin favoritlåt.

"Det är inte nyttigt att sitta farmför datorn/tv-spelet så länge som du gör" "Du borde röra på dig mera" "Du borde spara dina pengar" "Du borde stiga upp tidigare på dagarna" "Du borde flytta" "Du borde skaffa ett nytt jobb" "Du borde lyssna på BRA musik"

På grund av alla dessa råd jag fått så har jag fått för mig att det är något fel på mig.
Men nyligen insåg faktiskt att mitt liv ÄR perfekt, och att det inte alls är något fel på mig som spelar tv-spel/lyssnar på japansk musik/sover på dagarna samt har rosa sovrum. För jag mår ju så himla bra!

Jag ÄR perfekt.

Det är en underbar känsla, indeed =)

               k o m m e n t e r a
                | Länka inlägget

0