Bildproblemet : Jag kommer alltid på att plocka fram kameran när det är som mest opassande. När jag är som fullast t.e.x och när det är som mörkast ute. När man tittar på bilderna dagen efter undrar man va f*n man höll på med. "Hmm, en suddig tumme där, en svart fläck, en näsborre - intressant.."

Sen är jag otroligt lat. Om jag någon gång nu faktiskt tagit en bild samma dag och tänker "Ahh, nu har jag bilder att lägga upp till DET HÄR inlägget.." - Så gör jag det inte - för det är så förbannat jobbigt.

"Var är kabelj*vulen nu då?" Aha i köket...nämen det är ju typ 4 meter dit, då orkar jag inte..
Hmm, vi lägger in en random manga- gubbe här i stället - eller kanske en bild på mig där jag ser otroligt cool, häftig och snygg ut? Skitnajs!"

Skärpning!

Sen åsiktsproblemet:

Jag har lyssnat på detta Radioprogram som slår huvudet på spiken gällande mina brister på åsikter i bloggen.

Jag har faktiskt en maaassa åsikter, tro det eller ej. Men jag är helt tyst om dem. Klarar oftast inte av att diskutera för då börjar jag flänna och känna mig otålig. Min bekantskapskrets är också dessutom VÄLDIGT obrydd om vad JAG gillar att diskutera om(har något guldkorn, dock typ Emelie/Mirjam :) Thanks guys)

Men många är faktiskt inte såå intresserade av att jag blir galen om att de f*ckar upp t.e.x Emma frost i X-men First class. Om jag t.e.x råkar nämna att jag faktiskt är feminist, så höjs ett ögonbryn eller två. "Du? Feminist? Haha, Anna, du är inte feminist!"
Och när jag då vill börja försöka argumentera till VARFÖR jag är feminist så går det inte. Det är som man att man står vid en vägg. Man blir oftast skrattad åt. Så jag har slutat. Kämpar för kvinnorna i tysthet...hur det nu går ihop?

Och egentligen skriver jag extremt lite om vad som egentligen intresserar mig här i bloggen. Jag försöker anpassa min blogg till att andra ska orka läsa den. "F*n min vardag är ju inte direkt spännande, men det kanske är bättre än att skriva att jag skrattade så jag nästan pissade på mig när jag såg på School Rumble i går(anime serie=världens bästa)"

Det är därför jag matar på en massa om mina tråkiga jobbnätter och lata dagar framför datorn...i stället för 120 recensioner av olika anime, massa teckningar jag gjort, musik jag lyssnar på m.m.
För jag SKÄMS. Jag skäms över mina intressen, för de räknas ofta inte. Japansk musik kan man ju inte spela på fester t.e.x(eller inte överhuvudtaget, får hålla det gömt i mina egna hörlurar i stället)

Och nej, jag har INGA vänner som uppskattar manga/anime så den glädjen kan jag dela med 0(!) personer...Sitter därför mycket vid datorn och på forum för att prata lite manga-glädje.
Tv-spel har ju jag och Jimpo en delad kärlek för. Dock är vi fortfarande olika. Jag PRATAR gärna om dem, INNAN vi spelar, UNDER TIDEN vi spelar och även  EFTER vi spelat dem. Jimmy vill ju lixom bara spela hahaha.

Jag är ju så förbannat skraj att folk blir irriterade eller arga på mig.
"Men det kan jag ju inte skriva, då tycker folk att jag är jobbig"

Kommer ihåg själv när jag gick i skolan. Jag var väldigt högljudd och sa saker och ting rätt ut utan att tänka, och fick mycket skit för det både av lärare och klass-kamrater. Så jag antar att det är därifrån det kommer.

Nää fy f*n skärpning allså...

Och nej, jag hade inga bilder tagna från IDAG,  idag heller - jag sitter visserligen äcklig och smusig endast i förd en T-shirt med Gustaf på, plus att jag sovit hela dagen så jag tror inte dom bilderna hade varit så intressanta ändå... så jag lägger in något annat jag hittat på Google(Rasberyl från Disgaea 3):

               k o m m e n t e r a
               Just some thaughts... | Länka inlägget

2