Vi såg ju som sagt var "I rymden finns inga känslor" igår

"18-årige Simon med Asbergers syndrom flyttar in hos brorsan Sam och hans flickvän Frida.
Simon vill ha rutiner i vardagen, och tycker inte om förändringar. Sam och Frida anpassar sig efter Simons rutiner och försöker få vardagen gå ihop tillsammans med Simon, men en dag rinner bägaren över för Frida.
Hon flyttar därför ut.

När Simon får höra att Frida inte kommer tillbaka, inser han att vardagsrutinerna inte längre kommer att hålla. Han beger sig därför ut och letar efter en ny, perfekt flickvän åt sin bror, Sam. "

Varje gång jag sett reklam för den så har jag utbristit i min glädje "DEN MÅSTE VI SE!"
Det är en typisk Anna-film. Ingen typisk bio-film dock...(jag ser ogärna svenska filmer på bio)
Meeeeen....jag vill inte vänta miljoner år på att få se den, så igår blev det!!

Det jag kan säga med filmen är att man vet vad man får. Man blir inte besviken. Inte heller så överraskad(eller jo kanske liiite då) Men känslan är ju som väntad. Sådär myyyys. Myyyyselimys!

Älskar sånt!! Älska filmen. Älska karaktärerna! Älska skådespeleriet.
Rekommenderas starkt.

               k o m m e n t e r a
               Intressen | Länka inlägget

1