Något less man är på plancher med glada ansikten och budskap man inte förstår nånting av...

För det här med politik har jag aldrig varit insatt i, och jag fattar som ingenting.

När folk frågar mig om mina politiska åsikter brukar jag inte svara för det slutar bara med att jag säger emot mig själv.

"Alla ska vara snälla" säger jag och ler.

Men självklart ska jag rösta. Och jag kommer att rösta på det som jag känner för. Det som tillalat mig mest.

Som ung. Som arbetare. Som kvinna. Som f.d arbetslös.  Som en som vill känna sig som en del av det samhälle, där alla ska få känna sig trygga. Oavsett bakrund. Oavsett  välmående. Att rösta rött för mig känns naturligt. Både historiskt och i framtiden.

Jag vet att egentligen spelar det inte så stor roll längre.

De rödgröna gör som alliansen, alliansen gör som de rödgröna.

Men att se Mona Sahlin på tronen. Det gör mig ingenting.

Sen förstår jag inte människor som helt plötsligt ska börja ifrågasätta hur man vill rösta.

"Va? ska du rösta rött, hur tänker du människa?"

"Moderat? Du är en backstabber!"

Så fort man säger sin åsikt så kanske man inte riktigt hade tänkt sig att alla ska börja argumentera för SITT parti(om man inte bjuder in till debatt vill säga)

Jimmy ska rösta Blått. Jag tycker att det är sött att han ens hade en åsikt ;)

Jag har aldrig ifrågasatt varför han röstar på dom. Han säger att han tycker att de låter mest vettiga.

För honom. och så ska det få vara. Medan jag tycker att rött är mest vettigt. För mig.

Låt "kriget" få pågå i tv och media, medans vi vanliga dödliga kan hålla tummarna för ett bättre Sverige helt enkelt!


Hmmm..vem ska man rösta på?