Det här med...ångest
2010-10-10
15:18:11
15:18:11
Ibland får man den. Den j*vla ångesten. Ibland är den så brutal - att man inte vet vad man ska ta sig till.
Det känns i kroppen. Varje andetag man tar. Man suckar tungt för att man tror att det ska försvinna.
Det är ett slags "pirr" i magen. Inget positivt "pirr" Mer ett "Jaha- nu- är- jag- körd" - typ av pirr.
Det är nog många som upplevt det i sina dagar, och man gör allt för att det ska försvinna. Man försöker tänka positivt. Men det går inte - Hjärnan tänker själv, tycker man. Kroppen reagerar själv. Inget man kan kontrollera.
Eller kan man det? En del påstår att man alltid väljer själv sina egna känslor. Man väljer när man blir arg/ledsen/glad o.s.v. Men varför skulle jag VÄLJA att ha ångest? Det som är så fruktansvärt...
Just nu sitter jag med en klump i magen - the horrible kind. .Jag försöker intala mig att det inte alls är så farligt som jag tror att det är. Att det kommer att ordna sig.
Men likaförbannat sitter jag här och skakar. Någon som vet hemligheten?
Med att få ångesten att försvinna?
Blä för ångest... Vet inte vad hemligheten är, men att prata av sig med en god vän brukar få den att lätta något! :)
Ewe
Men Anna vad har hänt? :S
Att man väljer sina känslor är ju helt idiotiskt, man väljer ju inte att: Nä nu ska jag nog bli lite ledsen osv.
Man rår inte på sina känslor.
Jag tror att det bästa man kan göra är att älta det som tynger en så man verkligen får ur sig det. Det räcker kanske inte bara med att få berätta om vad som har hänt utan säg det igen och igen och igen.
Annars kommer det sitta fast uppe i huvudet. :/
Emelie