Folk kommer seriöst att lemlästa mig efter att jag skriver dessa åsikter:

Jag är inte känd för att uttrycka mig på rätt sätt, och jag får aldrig fram det jag egentligen menar, och är riktigt bra på att säga emot mig själv(och nu är det inte meningen att ni ska komma och skriva kommentarer så som "Vi vet, eller "jag håller med") ;P

Därför tänkte jag att jag skulle skriva i bloggen lite granna för då kanske det är lättare att föstå -
eller ja, vi får se hur det går.

Jag har nämligen konstiga åsikter när det gäller hur filmer ska vara.

Jag ser en film, för att jag vill drömma mig bort till något helt annat än vad det verkliga livet består av.
Så som jag ser det, så är vårt liv inte en film(duh?) och det enda lyckliga slut som vi får, är döden...

Jag är sjukt skraj för döden, har alltid varit, kommer alltid att vara.
Vad detta har med filmer att göra kommer jag att komma till strax(får vi hoppas)

Jag vet att man lever sitt liv från 0 - till kanske 100(kan man ju hoppas) sen dör man.
Jag har själv aldrig varit med om att någon riktigt nära har dött. Mina farföräldrar har jag förlorat, de var gamla, lättare att acceptera. Men annars har döden aldrig varit något som tillhör vardagen för mig. Men jag vet att den finns, och att vi alla kommer att gå den vägen, vare sig vi vill eller inte.

Dock gillar jag filmer. För där kan saker och ting sluta på ett annat sätt.
Man följer en huvudperson, dess historia griper tag i en, det slutar på ett sätt, och då är filmen slut.

I detta fall VILL jag att filmen ska sluta lyckligt!
Jag vill att huvudpersonen ska få det så bra som möjligt, och må så bra som möjligt, så man kan gå ut ur biosalongen med ett leende på läpparna ^__^

Så slipper man tänka att "det spelar ingen roll vad den personen har gått igenom, han eller hon kommer ändå att dö när den är typ 80..."

Jag vet att det låter riktigt konstigt...mina åsikter alltså.
För att nu för tiden kommer det ut fler och fler filmer där det inte alls är en självklarhet att personen får ett lyckligt slut, utan den kanske t.o.m dör(!)

Jag blir seriöst förkrossad när sådant händer...för då tänker jag "Fan, jag har sett den här filmen helt i onödan"

Därför blir jag mer och mer nervös när jag går på bio nuförtiden. Jag sitter och ser på filmen men kan ändå inte riktigt njuta av den. "Den här filmen är för bra för att vara sann, dom kommer säkert att dö, ALLIHOPA!!!"

Sen närmar sig filmen sitt slut, och det VERKAR sluta lyckligt, tills det helt plötsligt blir en CLIFFHANGER i slutet...

"NEEEEEEJ!! Då kommer det ju komma en tvåa!! Vilket betyder att huvudpersonen kan DÖ i tvåan"

Och om man kan göra en tvåa, kan man lika gärna göra en trea? eller en fyra, en femma, och så slutar det kanske med att huvudpersonen blir gammal och dör i af...vart f*n tog mitt lyckliga slut vägen, där de skulle leva lyckliga i alla sina dar?

Nej, för att jag ska va nöjd ska filmen sluta lyckligt, där ingen dör, och allt är bra. Och helst hålla sig vid den filmen så man slipper fundera på att det kanske inte blir så lyckligt som man hoppats på i NÄSTA film...

Egentligen inget ont om uppföljare, det finns många bra uppföljare till filmer. Jag gillar t.e.x de 3 första filmerna av Star Wars(allså de gamla) för i trean så slutade allting lyckligt, och de levde lyckliga i alla sina dagar.

Jag är naiv som ett litet barn, och föredrar i princip bara barnfilmer för då vet jag att jag får det jag vill ha =)

Orginalitet? nej tack med andra ord.

Jag vet att jag blir totalsågad nu av alla filmälskare som har en tendens att överanalysera filmer, som ständigt är på jakt efter något helt nytt, fräsht och originellt, där det faktiskt bara ett plus att huvudpersonerna dör.

Men jag är som jag är, tyvärr

I love Happy Endings - ^__^ So shoot me!"

               k o m m e n t e r a
               Intressen | Länka inlägget

0