Jag har faktiskt alltid sett Stolthet och fördom som en riktig "kärringfilm" Såna där snyftisar som min mormor gillar att titta på. Inget ont om mormor, men jag och mormor är ganska olika varandra.

Men i går låg jag i soffan och orkade inte använda mina muskler för att byta kanal när jag såg att filmen skulle börja.
Och jag tänkte att "Ja, jag kan väl sova, om filmen nu är dålig" Men redan från början blev jag vääldigt intresserad.

Jimmy började vakna och började prata om att byta kanal medan jag skrek "Neeej, jag ska se den!"
And so I did...

Inget jag ångrar - alls. Det jag ångrar är att jag faktiskt inte sett den förr. Den var riktigt brilliant!
Jag gillade verkligen karaktärerna, utvecklingen av alltihopa. Min apsoluta favorit var naturligtvis Mr Darcy.
Hans karaktär var väl det som gjorde mig extra intresserad.

Filmen är ju EGENTLIGEN rätt händelselös, om man ska jämföra med andra filmer där det är intriger och riktiga berg-och-dal-banor heela tiden. Det var väl det jag gillade med filmen också, då jag inte är megaförtjust av karuseller överhuvudtaget.

Det jag störde mig lite på var dock att Mr Darcy var slumpmässigt ÖVERALLT. Han var kompis med den, bekant med den, kusin med den, systerson med den o.s.v - och alla som han kände, kände Elisabeth(huvudrollen) också.
Kanske lättare att förstå när man läser boken, vad vet jag? Men jag är ingen fanatiker av just böcker - so the movie it is!

Jag gillade den - väldigt mycket

               k o m m e n t e r a
               Intressen | Länka inlägget

1