Varför....?
15:08:15
Varför ska folk alltid ifrågasätta hur man ställer sig till vissa saker?
Som att fråga varför man inte rör på sig mer? Fast man inte vet hur mycket man rör på sig..
Eller som att fråga varför man äter så mycket?
Och varför ska man alltid skämmas när man är med dom smala kompisarna?
Och varför ska man allitd avundas de smala kompisarna?
Och varför ska man undra ifall de smala kompisarna tycker att man inte borde äta kakan man håller i handen?
Varför ska man alltid berätta hur ofta man är motionerar?
Och varför ska folk alltid kommentera om man gått upp eller ner i vikt?
Varför ska folk helt plötsligt reagera när man väl har bestämt sig?
Varför ska folk tycka att man är dum i huvudet för att man väljer ett alternativt sätt att gå ner i vikt på?
Varför alla påstår att det är så lätt att gå ner i vikt?
Varför alla säger att man bara behöver äta mindre, och motionera mer?
Men om man verkligen inte KAN äta mindre? för att man ser mat och onyttiga saker som den enda lyckan i livet?
Eller om man verkligen inte väljer att motionera då man ser motion som det värsta som finns att göra?
Varför ska man må så dåligt för att tillfredsställa andra?
Varför kan man inte göra det man själv känner funka bäst, och slippa tala om vad man gör och hur man gör det?
Och varför ska folk som verkligen inte förstår en alls bjuda på mat, och dryck?
Varför är det så svårt att förstå att jag verkligen inte kan ta emot saker som är så sjukt gott!
Varför ska alltid allt kretsa kring mat?
Varför förstår inte folk att minsta lilla kaka förstör allt??
I början var ju allt så enkelt.
När man var ensam.
Men med alla omkring som ska bjuda och vara oförstående.
Jag måste vara såå stark. Men jag orkar inte alltid vara det. Det finns alltid en gräns.
Men i stället för att trösta mig med en god kaka. Lägger jag mig i sängen, blundar, klämmer hårt i kudden,
klämmer fram några tårar och hoppas på att det ska gå över....
Min enda lycka i vägen får jag inte ha.
Och det jag hatar mest av allt måste jag göra...
Låt mig få vara ifred...jag får nämligen inte ge upp.
Åh Anna.. Jag känner verkligen igen mig i varje ord du skriver, jag kan riktigt känna vad och hur du känner. Många tror att det är så enkelt att bara sluta med sötsaker och börja äta nyttigt och motionera, men det är inte lika lätt för alla. Jag har verkligen problem med att komma igång, och jag är lat, det erkänner jag, och jag är otroligt svag för allt gott. Men jag försöker och jag kämpar på, jag har begränsat mitt godisintag till en gång i vecka och det går faktiskt ganska bra. Sockerberoende är inte att leka med, för det är det jag är.. Men jag försöker. Och när jag fått bukt med det så ska jag lägga om min kost också, men en sak i taget, annars är det lätt att det blir för mycket förändring på en gång och man ger upp. Så ta allt i din takt Anna.. och du, ge aldrig upp :)
Sara
Den där kommentaren var alltså från mig :)
marlene sara.k. mamma
du bestämmer själv vilken takt det ska gå i anna. du klarar det jag tror på dej lycka till, men du ska veta att jag tycker om dej hur du än ser ut. du är bara bäst/ kramar
marlene sara.k. mamma
åh lilla gumma ta det i din egen takt du bestämmer sjäv. du klara det jag tror på dej,men du ska veta att jag tycker om dej hur du än ser ut.du har en jättefin personlighet och det gör mycket.(kramar
Anonym