Suck Ångest....

Gårdagen började med att vi steg upp(Duh?) Sen satt vi och funderade på hur och när vi skulle in till stan.
Vår bror var hemma, så man hade ju kunnat åka med han....men han låg och sov, och jag vågade inte väcka honom.
Jag behövde in till stan innan kl 15.00 för då stänger ju systemet.

Jag hörde av mig till syrran, och hon erbjöd sig att hämta oss(hon har nyligen köpt en ny bil) så det kändes ju förträffligt!
Vi gjorde oss i ordning, och vid 14.20 kom Elin för att hämta oss.

Vi drog först till systemet på solbacken, men där hade dom tömt hela lagret i princip. Så mina "dryckesplaner" var förstörda.
Då blev det vin i stället för både jag och Jimpo. Sen for vi på On/Off och löpte en ny digitalkamera :D Yay! det behövdes...

Sen for vi och hämtade Björn, för att senare åka vidare till Oscar. Vi hoppade av fel, för att jag sa fel till syrran, och vi fick gå en liten sträcka, men det gjorde inte så mycket....säger vi ;)

Vi käkade pizza hos Oscar, och det var jag, Evelyn, Björn, Jimmy, Oscar och Mattias.
Fan va kul att träffa er igen

Sen kom en massa folk, och det blev full rulle.

Förfesten var ju ganska kul i af.....





Vid 23-24-tiden var jag hyffsat full och inte alls sugen på att gå in till Stadsfesten för att kalaset skulle gå på 800 spänn för mig och Jimpo. Men jag visste att alla skulle tycka att jag var supertråkig om jag inte gick in.

Så vi köpte biljetterna och gick in, och inom några sekunder hade vi tappat bort alla(!) Sen hörde jag med Syrran och hon var på Wallmans öltält. När jag skulle gå in fick jag inte det för vakten, han påstod att jag var för full.
Jag trodde inte mina öron, WTF ?
Jag trodde att han drev med mig. Men icket- Så jag fick pallra mig därifrån. Jag blev så arg och ledsen, och fick inte tag på nån när jag ringde. Mobilen höll dessutom på att dö.

Min bror ringer mig i samma veva och frågar om jag ville åka med honom hem, och det ville jag med gråten i halsen.

800 spänn åt h-vete....

innan vi for hem så for vi förbi André, min käre kusin, och där hade dom minsann skojj.
Gu va sur jag är att jag inte for dit i stället.

Vi stack hem, satt och skrev lite fylleklagomål på msn  och sen jag somnade direkt....

Miin älskade Jimmy, sa att vi inte behövde tänka på det där misslyckadet.
Man får vara glad att inget hemskt hade hänt. Typ att Jimmy hade gjort slut med mig, eller att man blivit slagen elller vad som helst. Pengar är ingenting när man jämför med det som verkligen betyder något.

Idag har jag och Jimmy bara mysat.
Vi gick en tväris till ankdammen, efter att jag slutat vara bakis :P Och jag antar att jag släppt allting nu.

Jag älskar Jimmy så mycket att det gör ont ibland....



Jag bjuder på en Bakisbild

               k o m m e n t e r a
                | Länka inlägget

0