Spännande dag på jobbet. Det är ju trots allt  den 21:a. Det är då schemat ska spikas.
Jag har glott på mitt schema hela veckan, och då har mitt schema sett ut - precis
som jag vill ha det!
Men dock när jag tittade idag bara för att se till så att schemat inte var ändrat - såg jag till
min förskräckelse:

SCHEMAT VAR ÄNDRAT!

Vad är nu detta?:

* INGEN NATT?
* 2 TOLVTIMMARS PASS DAG
* PÅ HELGEN
* DESSUTOM JOBBA 7 DAGAR I STRÄCK!?

Jag stirrade på schemat i ca 10 minuter och kunde inte tro det.
Jag började slita mitt hår, och bita på mina naglar.
Jag insåg att jag inte kunde accceptera detta utan strid.
Mitt krig mot schemaläggaren började.

Jag skickade ett blygsamt mail till att börja med. Jag uppdaterade mailen ca 20 gånger under en 2-timmar period.
Inget svar.
 Dock inget mail om att schemat var spikat heller,  vilket var tur.
Än fanns det hopp!


Han satt iofs inte speciellt långt ifrån mig, men han såg ju så upptagen ut.
Vad sägs om en misstyckade min från min sida? Jag satt och glodde på honom med "evil eyes"
Ingen reaktion.

Dags att ta i med hårdhanskarna!
Jag ringde till honom!(Han satt fortfarande bara nån meter ifrån mig)
Vad skulle jag göra? Klappa honom på axeln och hota honom med en pistol?

Han var då trevlig när jag ringde i af, och jag frågade honom rätt ut.
"Varrfff...varför får jag inte jobba natt längre??

"Va, vaddå?" Han kikade på mitt schema. "Jahaaa, verkar som att ändringen inte blev sparad sen jag uppdaterade systemet. Vilken tur du sa till. Jag ändrar det på en gång!"

Var det så lätt.?

Spännande hemma:
Vi spelade tv-spel som vanligt. Jag skulle hämta min pyamas. Jag såg att vi hade badrumsfönstret öppet.
Jag började kolla efter katterna, och jag hittade esper. Dock inte Chomper. Letade i varje liten vrå.
vi plcokade fram kattmaten, och då han inte ens kom då, insåg vi att det var något fel.

Jag tittade ut genom fönstret, och jag trodde verkligen inte att katten skulle kunna hoppa. Det är för högt...
Men det finns inget annat alternativ?

Jimmy spang ut.
Jag antog att antingen var katten skadad, död eller också hade han sprungit iväg.

Men Jimpo hittade honom dock i busken nedanför, då han troligtvis ramlat ner.
Jag kom ner och lockade på honom, och han kom ut ur busken och kurrade och strök sig mot min hand.
Jag tog i honom och han mjauade inte, så jag antog att han inte var skadad.
Vi tog in honom och kände om han hade ont någonstans.
Det hade han inte så allt var frid och fröjd.

Jag var väldigt rädd, trodde jag hade förlorat min älskade Chomper.....
Aldrig mer fönster öppna..

               k o m m e n t e r a
                | Länka inlägget

1