It's not over yet...men jag känner mig ändå lyckligare....och gladare.

Det var underbart att äntligen få hem Jimpo i går efter en dag av bakissmälla och saknad...
Han kom hem så sent som elva, men jag tvingade mig själv att vara vaken så att jag kunde krama om honom.

Idag har det varit en bra dag på jobbet. Den har gått fort tack vare att jag for till läkaren kl 13.00. Besöket gick bra. Det var inget som var synligt på ultraljudet i af. Men Det blev några prover och nästa vecka kommer svaren. Läkaren lät väldigt positiv och tur det i af. Tror att jag oroar mig mindre nu.  Det som kanske var lite jobbigt var att hon inte heller hade några svar....

Men när proven kommer så får jag ett slutgiltigt besked i af...

Jag är så lycklig med Jimmy. Det är honom jag har valt att leva mitt liv med. Och även om vi har det stramt om pengar så klarar vi det så länge vi stöttar varandra. Och förhoppningsvis ska jag sluta vara så grinig när allt det här är över.
Och JImpo är min stöttepelare. Det finns nog ingen lika underbar människa som han. Han behandlar mig aldrig illa.
Vi har det ju så bra. jag älskar att bo med honom, utan han kan jag inte andas. Utan honom skulle allt vara...ett oändligt mörker.

Vi har ingen kris när det gäller vårt förhållande. Ekonomin må då vara....

Ikväll blir det myspys med Jimmy och katterna. Vi ska se film och dricka varm chokla. Jag känner mig...lyckligare än på länge. :)

               k o m m e n t e r a
                | Länka inlägget

0